Lördag

#1 Bjud inte Josef på mat igen.

#2 Våga vägra sura.

#3 Hitta peppen!

1 Maj

1 Maj var något mer intressant än valborg.

Jag städade mitt rum, dammsög uppe och nere samt laddade en vit 40. (tvätt alltså)
Sedan trillade Christoffer förbi, han kom glidandes i sin faders cab. Inte illa. Vi kastade pinnar som Prinsen fick springa efter, åt pizza i Sissels gamla kvarter, hittade ett kassettband där jag och Cake spelat in världens sämsta radioprogram någon gång under tidigt högstadium. Efter detta blev det kaffe och film, och avrundning i min kammare. Vad hände i min kammare kan man då fråga sig?

Jo det här:




Som den bästa sortens efterfest. Med två nyktra människor.

Valborg

Det är första maj och här sitter jag med två värkande ben.

Valborgsdagen började med vårens första joggingtur, helt i sin ordning, men avslutades dessvärre i stan. Jag borde ha åkt hem efter jobbet kände jag ganska snart, men trotsade instinkten (Never trots your instincts!) och åkte in till Slottskogen för att iallafall säga hej till Mike, Aron, Axel etc. Det var väl ganska trevligt. Henk satt och såg jättesorglig ut, Ufuk hade blivit av med sitt gips och Flegar var lika sorglös som Robin Hood.

När det var dags att gå hade någonting hänt med mitt knä och jag kunde inte gå normalt. Jag haltade som ringaren i Notre Dame och drabbades dessutom av en helt sanslös magknip som fick mig att flämta högt. På väg mot vagnen stoppade en polis mig och frågade hur det stod till. Han hade trott att jag var jättefull där jag kom linkandes, men insåg med en blick på mig att jag var nykter och otursdrabbad istället. Jag sa att jag skulle överleva och fortsatte färden hemmåt.
Väl hemma klagade jag för mamma och pappa och trillade i säng och somnade bums. Vaknade och insåg att jag sovit med smink på. Pandaögonen var ett faktum. Nu sitter jag här och känner att Valborg aldrig kommer vara värt. Nästa år ÄR det antivalborgsfirande eller middag som gäller.


Dagens Nej: Träningsvärk
Dagens Ja: Aronsson är hemma!