Jag har chattfeber, jag kanske kan - men jag VILL inte sluta chatta. Jag kan chatta med i princip vem som helst (bara inte den där konstiga människan som tror att jag är en kille och vill visa sig i webcam hela tiden. Hon är förövrigt blockad). Just nu är det kursaren Filip som får underhålla mig, men någonstans djupt inom mig hoppas jag att han säger hejdå snart så att jag tvingas fokusera på min översättning. Överjaget önskar detta bör kanske tilläggas, egentligen har jag en stark dragning åt lättja såhär på kvällskvisten.

Jag kände mig utmanad av mina föräldrar att fasta fr.o.m. middagen idag t.o.m. fikat efter kvällsmötet imorgon. Inställd på detta möttes jag av mina demoner som sade att jag inte kunde plugga utan mat i magen, vilket jag trodde på och sköt upp fastan för den här gången. Nu med mjölk och flingor i magen pluggar jag ändå inte. Ironiskt?