Snörvel

Här sitter jag och snörvlar för mig själv under pläden, uppkrupen i soffhörnan. De senaste två dagarna har min näsa börjat producera en ovanligt stor mängd snor, och näsans luftvägar blir obarmhärtigt tilltäppta när jag lägger mig ner att sova om kvällarna. Jag är alltså förkyld - inte ledsen och gråtig. Huvudet dunkar och jag tvivlar på att jag kommer ta mig utanför lägenheten idag. Igår genomförde jag en tapper promenad till sjöbo torg och apoteket. Kanjang kostar hemska 169 riksdaler! Kände mig smått lurad, men det ska tydligen vara bra grejer så vi får väl se! Smakar det så kostar det. (men kanjang smakar inte alls särskilt gott)

Imorse var jag väldigt slö och babblade nonsens till Jonatan när han låg i sängen bredvid mig innan han skulle gå till skolan. Inte det vanliga nonsens som jag brukar prata om - utan jag svarade på frågor som han ställde till mig i dimman i mitt huvud. Känner mig ungefär lika verklighetsfrånvänd just nu. Jag segade mig iallafall upp ur sängen vid 11-snåret, satte igång att steka en finfin omelett, eftersom att livet kändes ganska gemytligt min näsa till trots, och stängde av plattan när omeletten var klar. Jag ställde gjutjärnspannan på en kall platta och tittade nöjt på min omelett. Och mådde plötsligt väldigt illa. Den där känslan när det går som en kall kår längs ryggen som sätter sig i bakhuvudet, rummet blir småsuddigt och man blir stekhet och börjar svettas. "Å NEJ. Jag har INTE influensa! Jag får inte ha fått influensan - jag hatar att spy!!" Jag tog mig till badrummet och satte mig på golvet med huvudet lutande mellan knäna. Det lugnade sig en aning. "Kanske kan man må såhär om man inte ätit på väldigt länge, om man behöver näring, så var det i Ryssland när jag inte åt tillräckligt, det minns jag". Så jag kröp på alla fyra tillbaka till köket, ställde mig långsamt upp och plockade ner en berocca-brustablett och fixade ett glas vatten - stjälpte upp omeletten på en tallrik och flydde med min brunch till vardagsrummet. Jag lade mig ner på soffan så snart jag satt ifrån mig maten på bordet. Nu är klockan 12.30 och jag har fortfarande en bit omelett kvar. Mår mycket bättre, men får nog be Jonatan köpa med sig ny nässpray hem sen... jag går inte ut idag.

Skulle jag få tråkigt så har jag några sysslor att uträtta här hemma.
1. skriva rent brevet till Gerhard
2. Lösa två sudoku:n
3. läsa böcker
4. dammsuga - men får se om jag orkar med det.

Nästa vecka börjar praktiken, så jag måste bli frisk!

Kram från Borås

Förresten - visst hade det varit mysigt med snö nu??!

Slow Sunday

Tjobidoo! Det här är en långsam söndag.
Jonatan stack ut imorse för att joina ett airsoftspel i Boråskrokarna, själv lyckades jag somna om tre gånger tills jag slutligen uppstod ur dimman kl. 11 på förmiddagen. Klockan är snart 13 och jag har ännu inte kvicknat till. Vi har knappt någon mat hemma, så jag gissar att jag blir den som skapar menyn för nästa vecka. Jag tycks vara den i hushållet som inte tycker det är totalt vämjeligt att gå till affären och handla mat. Så det får väl bli en liten surprise när han kommer hem att: voila! Det finns mat!

Annars har jag anatomiprov imorgon, det är klurigt och en hel del latinska beteckningar - men underligt nog är jag varken nervös eller orolig. Jag tycker det ska bli kul. Min enda rädsla är att jag tar för lätt på det här provet, tänk om jag ska kunna tusen saker mer än vad jag tror att jag skall kunna? Jag tror knappast det. Det här blir nog intressant. Frågan är vad vi ska äta i veckan... well.. återstår att se, lax blir det iallafall!

Nu ska jag skriva meny och fräscha upp mig. Inget regn i sikte, så jag kan t.o.m. ta tygsneakers till affären! Kan det bli bättre? ;-)

Puss