Blommogram

Igår var jag på mitt sista besök hos kiropraktorn. Han vred och tryckte och tänjde och hade sig, och det gjorde inte ont. Så sa han att låsningen var borta. Känslan när jag fick höra de orden var som flytande guld. (Hur nu det känns, men liksom - en varm och genuint bra känsla) Så väl hemma satte jag igång med matlagningen och dansade till popmusik som om ingen tittade. (Vet dock inte om grannen mittemot fick sig ett gott skratt genom fönstret..) Jag ringde Jonatan, jag ringde mamma och pappa och kände sådan enorm tacksamhet att jag mitt i lyckoruset beställde ett blomsterbud till Herr kiropraktor. Sen visste jag inte om det var pinsamt eller om jag bara skulle göra någon glad och visa min uppskattning. Hursomhelst kan man inte göra gjort ogjort. Men vem blir inte glad av blommor och någons tacksamhet?

 Så en sådan här levererades till honom idag:

"Höstglädje"

Och ja, den blev uppskattad. Man ska inte vara så feg!

Väntar på att Jonatan skall höra av sig så jag vet när jag ska börja med maten. Dags att leka hemmafru, dammsugaren väntar - och har väntat allt för länge
Trevlig helg!

nacksnack

De senaste dagarna har i princip hela min tillvaro handlat om en sak: min nacke. Jag har känt mig gnällig, ynklig och tjatig, för allt - allt - allt har handlat om mig och nacken. För att vara helt ärlig har detta varit en av de absolut värsta helgerna som jag kan minnas, men det är ändå skämmigt att tycka såpass synd om sig själv som jag har gjort. Hade inte Gunilla nämnt att hon gått till kiropraktor hade jag kanske inte sökt upp en, men det gjorde jag iallafall i lördags och det var en hemsk upplevelse. Han var snäll och så, men det gjorde så fruktansvärt ont! Fick ett gratis återbesök igår då det kändes betydligt bättre och han lyckades få lite rotation i höger sida. Jag ska dit igen om 15 minuter. Hilfe!

-----

Så nu har jag varit där igen. Har för mig han sa att han fick lite högerrotaion i vänster sida idag. Jag är tydligen en hård nöt att knäcka... och jag fick veta att jag är jättespänd i hela halspartiet och axlarna, och att detta troligtvis gör att jag är så svårbehandlad. Jag är alltså enormt stiff! Borde kanske ha gått på någon sån där klassisk svensk massage tidigare, så kunde jag ha sluppit den här skiten?

Nu ska jag få vila i några dagar, skall ringa honom igen på onsdag så får vi se hur jag känner mig. Fick uppmaningen att försöka sänka axlarna och slappna av de här dagarna, att inte vara så rädd för att det skall göra ont. Easier said than done, men jag ska verkligen försöka. Bäst att inte sitta still då antar jag. Är i vanlig ordning öm i nacken och groggy efter behandlingen, så nu blir det lite ispåse och serier, sen får jag väl gå ut i blåsten och göra "avslappningsövningar"- typ titta på löv och sådant... missade ju det underbara höstvädret i helgen när jag satt som paralyserad i soffan.

Men jag skall försöka vara positiv, nacken känns ju trots allt lite bättre än i helgen, jag känner inte att jag hellre hade varit medvetslös - och det är ju inte som att jag smittats av ebola. Framsteg!

Funderar på om yoga kanske kan hjälpa i framtiden... jag vet att det finns många blandade åsikter om träningsformen, främst i det kristna forumet, men jag tänker att om det kan hjälpa mig slappna av så är det kanske värt det? Oavsett så får träningen vänta tills det blivit ordning och reda med den här förbaskade nackrosetten.

Detta blev ett långt inlägg.
Ps. Längtar till julen, ska titta på julinredningar och lyssna på julmusik sen, för det är jag värd! :)

Pusspuss