Hårighet, kusiner och andra växande saker

För ett par dagar sedan när jag stod i duschen och sköljde bort all tvål insåg jag att det kanske var dags att raka armhålorna. Men så valde jag att låta bli, för ett: jag orkade inte. Två: Vem bryr sig egentligen?

Och när blev det ett val att låta bli att raka sig? Att låta bli borde ju rimligtvis vara definitionen av ett icke-val då det är kroppens naturliga tillstånd. Håret bara växer och växer, rakar man bort det så växer det ut igen. Min kropp vill alltså vara hårig. Då ska den väl få vara det. Benen slutade jag ju iallafall bry mig om för ganska länge sedan, och tänk, jag tycker fortfarande att jag blir väl bemött av människor omkring mig.

Igår kom Rut och flickorna på en eftermiddagsvisit. Hannas integritet var lika stor som sist, Linnea rusade på och lekte med allt hon såg, Edvin drog och puttade sina kusiner och snodde leksaker som de hade först, Lea kröp omkring lite som hon ville och vi vuxna co-existerade, sade till barnen, uppmuntrade och suckade uppgivet emellanåt. När de skulle åka bevittnade jag dock en näpen scen.

Hanna hade plockat en liten gul blomma i trädgården som hon räckte till Edvin. Han lyste upp som en sol och utbrast: "Tack så mycket Hanna, vad snäll du är! Åh vad fin den är! Den är jättefin, den blomman!" Hanna log och plirade med ögonen och sade sakligt "Varsågod". 

De kan om de vill, di där barna.

Ikväll blir det ratatouille till middag, dags att skörda lite fin squash.

Jag minns mammas stora squash-skörd i Mölnlycke. Blä tyckte jag då. Squash varje dag! (Kan sommarlovsdagarna ha flutit ihop lite månne?)

Och nu ska jag föra traditionen vidare! Men först måste jag skörda svarta vinbär. Och det nu!

Tills nästa gång!

xx

Snacket på gatan

- Det är skönt ute idag
- Ja, jag trodde det skulle bli regn, men det blev det inte.
- Men det regnade väl inatt?
- Jo men det var så lite, inte mer än 2 mm.
- Jaså, jag trodde det var mer, det såg så fuktigt ut imorse när jag tittade ut.
- Ja, men det var det inte.
- Jaja, ni har regnmätare va? Då har ni koll förstår jag.
- Ja det har vi. Det är mycket ni får skaffa när ni flyttat till hus.
- Ja, men vi kan ju alltid fråga er om hur mycket det regnat.


Så står vi där och snicksnackar, Ingegärd och jag. Hasse kommer vankande i sina trätofflor och påtalar saker som han tycker är lustiga, Jonatan och Edvin står med sina cyklar och hjälmarna på knopparna. Sen kommer Elinor som har varit och spelat boule och sällar sig till gruppen. Hon, jag och Ingegärd börjar diskutera flädersaft, min första sats blev som lös gele, den löser sig inte riktigt i vatten. De påtalar att man ska blanda sockret i vattnet innan man häller det över blommorna och citronen. Vi jämför tillvägagångssätt. Sedan går var och en in till sig, utom Jonatan, Edvin och Hasse, dom fortsätter tjöta ute på gatan.

För så är det där vi bor, att står två eller fler ute och pratar, då kommer snart någon mer och hör sig för om det senaste, allt och inget.
Här pratar vi om vädret utan att känna att det är den sista tillflykten i en döende konversation. Och det är förbaskat härligt.

Hela familjen var för övrigt iväg på sjalträff idag. Jonatan och Edvin avvek efter ett tag till en lekplats, men o vad jag njöt av att känna, klämma och lukta på sjalar, samtala om föräldraskap med Karamellen och njuta av härliga mammors sällskap, söta ungar och en massa fina sjalar!

Tills nästa gång!
xx

Grabbarna och Hasse

trött liten i lånad sjal

zzz...

provar sjal på träffen, eller är det en kortkort klänning?

Jag ser det snöar

Vilket perfekt julväder vi har! Lätt, luftig kramsnö i mängder! Det har snöat stora delar av natten och hela dagen. Det var skönt att slippa putta vagnen genom decimeter med snö imorse, men ikväll tar Jonatan bilen och jag hoppas verkligen att det inte blir för mycket snö till i morgonbitti.
Julväder ja. I slutet av mars månad. På Leas 8-månadersdag.

Edvin. Han har blivit otroligt bossig. Han domderar och ställer krav. "Inte se den!" "Jag vill ha.." "Mamma KOM!"
-Edvin det får du inte
"MEN DET FÅR JAG VISST!!!"

Jag har tyckt att när det gäller oviktiga saker så kan han gärna få som han vill, det kostar liksom inte. Och han är ett litet barn, det är inte naturligt för ett litet barn att sitta still och vänta hur länge som helst. Och det tycker jag fortfarande. Men - springa från bordet, komma tillbaka, springa iväg, komma tillbaka... jag blir tokig! Ät färdigt och gå från bordet sen, please! Hans favorituttryck är: "kommer snart, jag ska bara..." Lägg på lite sömnbrist, en bebis som inte vill sitta ensam och ett evigt kaos... en kille som skriker så fort minsta lilla grej inte går som han vill.. Härliga 3-årsålder.
Varför får jag en känsla av att Hanna inte är såhär...?

Men han är också världens härligaste och roligaste, problemet är att jag inte kan ge honom full uppmärksamhet och då söker han den på mer destruktiva sätt..

Nu bölar Lea där uppe, bäst att kila upp innan jag har en irriterad make också.


Jag hade tänkt skriva om dopet, men nu är det försent :P

Köket

Alltså, nää jag har ändrat mig. Jag vill ha genomgående blått i köket. Men inte sådär intensivt blå som förra inlägget insinuerade, utan mer duvblått.. blågrått...äsch.
Som på den här bilden!

Hur mumsigt!?

Närmare än såhär tillåter inte alcros verktyg.

Och så vitt tak och troligtvis vita väggar... och knoppar!

Något sånt här

Au revoir och Grattis på födelsedagen Frida!

Bisou bisou!

Köksrenovering light...

Jag fantiserar om att måla om vårt träkök i väntan på rikedom och rejäl köksrenovering ;)

Alcros färgverktyg har gått varmt senaste timmen och här är mina halvslarviga resultat. Givetvis målas väggarna och taket också när det väl är dags... jag har läst att man kan måla på kakel också, då kanske man kunde slippa de urtjusiga kaffe, saft etc- kakelplattorna som är insprängda lite här och var.

såå fint trä....

 Ja det här ser ju lite knasigt ut, men jag vill gärna ha vitt där uppe och något mörkare nere. Tänk med nya luckhandtag/knoppar och lite fräsch färg på väggar och tak. Jag säger Ja!

Sen att vi skulle ha tid med sånt här... ;) *skrockar gott* men drömma kan man ju...

puss och adjö!

Det står still

Renovera hus?
Nä, det händer inte just nu. Barnen tar ALL tid.

Lea krävde mat säkert 8-10 gånger inatt.. pust! I mitt trötta tillstånd höll jag ärligt talat inte räkningen särskilt bra. Måste vara någon tillväxtperiod nu, och hon vill vara i famnen hela tiden - men inte gärna i soffan - det är för tråkigt. Just det, pappa duger inte om kvällarna heller, det ska vara mammas famn. Väl i mammas famn kan hon le och busa med pappa, men hon vill inte sitta hos honom.

Både Jonatan och jag är trötta efter den här natten. Jag måste försöka få Lea att sova i sin säng, fyra pers i vår säng blir för trångt. Den enda som sover gott där är Edvin tror jag. Farmor och Farfar vill eventuellt låna Edvin helgen som kommer. :) Det är alltid tacksamt när de frågar om de får ha honom hos sig, dels för att det är skönt för oss, men också för att Edvin ÄLSKAR att åka till Markaryd. Det är nog det bästa som finns, att åka till Farmor och Farfar. Så det känns aldrig jobbigt att släppa iväg honom, visst kan man sakna honom efter en dag eller så, men lugnet som sänker sig över huset... det känns som att axlarna sjunker några centimeter kan man säga.. :)
Så det är nog bara positivt för alla inblandade!


Imorgon ska jag till frisören. Klippning, fransar och bryn. Jag ser så mycket fram emot det att det känns löjligt. Det enda som stör mig är att jag inte vet om de tar fransar och bryn först eller håret först. Jag föredrar att vara sminkad när jag ska till frissan eftersom man sitter framför en välupplyst spegel.. och då är det trevligt att känna sig lite snygg när de kammar ens blöta hår bakåt och man ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig! Om de fixar fransar och bryn innan däremot kommer jag väl vara härligt rödsvullen runt brynen om de vaxats, och ovan vid de nya skarpa kontrasterna. Jaja, huvudsaken är att det blir gjort! Och om jag minns rätt är frisören jag bokat tid hos ingen direkt pratkvarn heller, så det bådar gott det här!


Angående renoveringen förresten, Jonatan smider planer för trädgården och jag dagdrömmer om att fixa lister, tak och fönster i vardagsrummen. Tänk att bli av med allt det bruna... vitt och fräscht!!!
Heaven!

Nu ska jag sälla mig till Pippi-gänget där uppe.

Adios!

6 månader har hon hunnit bli nu :) Tänk att hon varit en sån liten plutt!