En snabbis

Sitter med Lea i sjal på magen och har läst hennes förlossningsberättelse igen. Blev tårögd. Mitt lilla hjärta! Så enkel att ha o göra med, glad för ingenting. Extra glad när hon får se pappas mustaschprydda ansikte.

Imorgon kommer nog den röda sjalen hit. Edvin har sagt att den är hans, så jag hoppas jag får bära honom i den också. ;)

Vi har bakat supergoda hallongrottor idag, Edvin har haft på sig bagarmössa och gammeldags förkläde - så sjukt söt så jag ville bara äta upp honom!
Det finns mycket att säga, men jag anar att min äkta hälft vill att jag röjer upp i köket, så det ska jag göra nu.

Puss och kram. Vi mår bra, trots förkylningarna som cirkulerar här i huset.

Sjukdom, the wrap och huset.

Jag har försökt blogga från mobiltelefonen utan framgång.

Helgen som passerade var inte den roligaste i mannaminne. Den började med att jag fick 40 graders feber, och på lördagskvällen upptäckte vi att Lea hade 39,5 grader. En supp i rumpan och vi gick och lade oss. Febern höll dock i sig under natten. Egentligen ville jag åka till barnakuten med henne, men Jonatan jobbade och hade bilen under söndagen. Edvin var sitt gnälliga jag och vi hann inte med bussen in till stan som går en gång varannan timme från denna gudsförgätna håla på söndagar. Inne i stan fanns barnvakt åt Edvin. Efter det stressiga upploppet som hastigt bröts av en vältajmad Leaspya precis när vi skulle gå ut förvandlades jag till en gråtande uppgiven pöl. Inget läkarbesök alltså, utan ännu en supp och framåt kvällen var Lea faktiskt feberfri. Screw 1177 och deras riktlinjer och "ta det säkra före det osäkra"-råd som alltid leder till akuten.

Lea överlevde och är en ganska glad liten prick!

Jag har utvecklat starka känslor för en sjal som släpps på måndag nästa vecka. Den är röd. Jag trodde inte jag gillade rött. Det gör jag inte heller. Jo denna! Ursäkta nördsnacket men den är SÅ fin! Jag är på riktigt nästan förälskad i den. Det är som att jag är tonåring igen och känner att världen kommer gå under om jag inte får tag i min crush. Japp. Jag vet hur det låter. Jonatan har pekat ut för mig hur det låter. Det är materialistiskt och allt, och jag kan inte hjälpa det. Jag ska försöka sälja en annan sjal på happy hour i en bärsjalsgrupp ikväll. Jag har redan sålt en annan sjal på avbetalning. Jag har siktet inställt.

Titta bara!
Den är fantastisk!

Annars då?

Jo garderoben i sovrummet är klar! Nästan iallafall, det ska faktiskt på lite färg längst upp på spegeldörrarna, men sen är den klar! Och lite lister på det så är hela sovrummet klart! Taklister till Edvins rum med så kan vi äntligen gå vidare till arbetsrummet. Det ser jag verkligen fram emot. The guestroom! Kul! Annars försöker vi röja upp lite i källaren, få ordning på lösa pryttlar och organisera.

Dags att sluta skriva nu och istället leta upp gardiner till vardagsrummet!
Puss och kram!

27 Juli 2017

Torsdag. Vi vaknade som vanligt av att Edvin kröp upp i vår säng och myste och pratade. Sedan upp och göra välling och äta lite frukost. Jag hade tid hos mödravården och skulle ta bussen dit. Efter frukosten, runt 07.20 kände jag en sammandragning. Inget ovanligt med det i sig, men denna kändes annorlunda, kraftigare, tog mer energi. Inte så jag trillade ihop i en hög på golvet, men tillräckligt för att jag skulle tänka tanken "händer det idag..?".

Några sammandragningar senare var det dags att gå till bussen, men jag funderade över att ringa och ställa in besöket, jag kände inte alls för att sitta och pusta på bussen in till stan. Jonatan tyckte ändå att jag skulle dit, så han körde mig till mödravården, där barnmorskan gjorde de vanliga kontrollerna och konstaterade att bebisens huvud ännu inte var fixerat. När jag nämnde värkarna och att jag trodde den skulle komma idag log hon stort och sa "vad spännande! Då får vi se om den kommer eller bara luras".

Jag gick ut efter kontrollen och började leta efter Jonatan och Edvin, såg dem komma från Picassoparken och gick för att möta dem. Genom parken fick jag några värkar, såpass kraftiga att jag var tvungen att hitta föremål att luta mig mot. Hemåt igen och nu tog jag emot värkarna i sovrummet, böjd över sängen och kved högljutt ner i täcket. Edvin kom in och tittade bekymrat på mig. "Mamma har ont i magen..!" "Ja Edvin, mamma har ont i magen, men det går bra". Jag gick ner till källaren för att duscha, några värkar senare kom jag upp igen, slängde på mig lite kläder och gick till köket för att fika med killarna. Vid detta laget hade jag bett Jonatan ringa Gunilla för att hämta Edvin. Med minimal aptit tog jag ett bett av min macka, kände illamåendet slå ner som en blixt och sprang med snyggaste ank-gungstilen och hukad rygg till toaletten för att kräkas. Edvin kom efter och ställde sig bredvid. Jonatan kom och hämtade honom medan jag vände ut och in på magen, jag spottade och satt på huk.

Plask!

...skulle det ha kunnat sagt, om inte vattnet hade sugits upp av byxorna jag hade på mig och istället rann ner på golvet lite diskret sådär. Och jag blev helt blank i huvudet, neontext blinkade mellan öronen "Vattnet gick! VATTNET GICK! HJÄLP!"
Och jag ropade till Jonatan att vattnet hade gått, och fick svaret "OJ!! Är det sant!?"
Sen kände jag den första krystvärken, kanske knappt en minut efter vattenavgången. Jag skrek okontrollerat "Jag får KRYSTVÄRKAR! Ring ambulans!!" Sen stod jag och fullkomligt vrålade i sovrummet, böjd över sängkanten som innan.
Insåg plötsligt att det nog inte är helt optimalt att föda barn med trosor och byxor på, så i all hast krängdes dessa av. Jag klättrade upp i sängen och puttade undan täckena (Jonatans "kungen av täcken"-täcke skulle minsann klara livhanken), ställde mig på alla fyra, eller ja - alla tre, ena handen fick äran att placeras vid bebisentrén för kontroll av eventuellt huvudframträdande. På två krystningar kände jag plötsligt hur ett mjukt litet hårigt huvud började titta ut och skrek med ljuv hysterisk stämma "Huvet kommer!! AARRGGHHH!!!!"

Jonatan rusar in, möts av en bild han aldrig kommer glömma, rafsar ihop ett par handdukar och så är hela huvudet ute. Vad rör sig i Jonatans huvud? Någonting i stil med "oj, bebisen är blålila, hur får man ut resten?" Han håller om huvudet på bebisen och trycker lite försiktigt på min mage, jag fattar vad han håller på med och trycker ut resten av bebisen. "Fluurrrrp!" Hon piper till. Jonatan torkar henne i ansiktet, säger "Det blev en flicka!". Jag sliter av mig tröja och bh, hasar upp mot huvudändan av sängen och säger bestämt "Ge mig barnet!" och plötsligt har jag en liten rödlila bebis på bröstet. Jag lyckoskrattgråter fram ett "Hej lilla gumman! Heeeej! Heeej! med sån där "prata-med-bebis-ljus-röst" Edvin som stått vid fotändan av sängen kommer fram och pekar på sin lillasyster med ett väl valt ord: Bebis!
Sen går de ut och möter ambulansen som just dykt upp, möter oroliga grannar som undrar om det hänt något ("ja, det blev en flicka", haha bästa svaret ever!) Och lång historia kort - ambulanspersonalen kommer in, frotterar upp lilla fröken så hon skriker ordentligt, lägger på henne nya torra handdukar, väntar på moderkakan som trots värkar inte behagar komma ut för att slutligen låta mig hoppa upp på båren och
bäras ut till ambulansen. Spritt språngande naken under ett par filtar fick jag segervinka till grannarna och Gunilla och Sven-Åke som stod utanför ambulansen.

Detta är den roliga biten av storyn. Inne på förlossningen föder jag ut moderkakan, får hemsk medicin för att livmodern skall dra ihop sig - AAH, den värsta smärtan av dem alla! Får silverbricka med fika - och äntligen dagens första kaffe. Ligger kvar i en halv evighet på grund av den knöliga livmodern, får slutligen promenera till BB där jag väljer att stanna över natten för att få igång amningen. Detta lyckas, och vid lunchtid nästa dag är jag en fri kvinna. Med en frisk och härlig bebis.

Det här är alltså berättelsen om hur Lea Matilda Stridh kom till världen. Älskad av Mamma, Pappa och Storebror Edvin. Varje kväll när han skall gå och lägga sig är det Lea som får första kramen.

Ps. En eloge till Jonatan som inte bara agerade barnmorska och koordinator, han fick även packa Edvins väska i all hast och städa upp allt mitt söl innan han åkte efter med förlossningsväskan. Min fina man, lugnet i stormen.

sommaruppdatering

Vi lever!
Hela familjen lever, lilla Lea sover i trikåsjalen på magen sedan vi lämnade BVC här i Åled och Edvin läggs just nu för middagsvila av Jonatan. Lea. Lea Matilda, vår lilla skruttunge. Hon har gått upp hela 120 gram sedan i fredags, det verkar som att mjölkproduktionen äntligen börjar möta hennes behov, hon har inte matats till med särskilt mycket ersättning i helgen nämligen.

Renoveringsuppdatering: Edvins rum är nästan färdigt, där behövs gardiner, något på väggarna och taklister.
Vårt sovrum behöver lister, garderoben är under uppbyggnad (min man är händig han!) och målas för närvarande invändigt. Sen behöver vi komplettera gardinerna och justera spjälsängen så att lillan kan börja sova där (hoppas kan man ju). Arbetsrummet ligger på is medans garderoberna byggs.

Förlossningsberättelse kommer. men inte just nu för nu vaknade pyret, dags att tanka!

En vecka senare

En ny helg. Nya varma temperaturer. En man som jobbar (iallafall idag, igår var vi hemma hela bunten fram till kvällen) och en Edvin som låter sig sjalas.

Idag har vi segat oss ordentligt, Edvin och jag. Bolibompa har varit igång mellan 07.30-10.00 säkert, och fått ojämn uppmärksamhet, hehe. Det var rätt grått ute på morgonen, och vi fikade, Edvin kladdade och jag tröttnade. Det gjorde för övrigt han med. Men så släppte han en brakare och sedan blev allt frid och fröjd, jag fick sjala upp honom på ryggen, sätta på honom gympaskor och gå en sväng till hamnen. Efter lek på lekplatsen fick jag  motvilligt sjala upp honom på nytt (det är viktigt med sömn i hyfsat rätt tid ju...) och promenera runt i kvarteret lite, och när vi var nästan hemma hade han somnat gott. Ner i sängen och där ligger han fortfarande. Jag har ätit lunch, dricker kaffe och mumsar chokladboll (som Jonatan bakat på chokladbollens dag minsann!).

Jonatan tycker jag är lite hetsig med att börja flyttpacka, men det är väl bra att börja eller? Eller? Haha! Vi har äntligen fått röjt i arbetsrummet iallafall så att vi har någonstans att stapla kartonger framöver.

Annars diskuterar vi mest hur vi vill måla i sovrummen. :) Lite mörka kulörer i vårt sovrum iallafall, för o vad där ska sovas! Hoppas kan man ju iallafall, med en spädis på väg.

Familjen njuter i parken under lördagen

magpose 

Sol och lek

Edvin sover i sin säng. Jag har ätit halloumiburgare med picklad rödlök och goa grejer samt sippat kaffe i lugnet. Förra inlägget kan tyckas bittert, men så är det ju relativt ofta. Det känns slitigt och Edvin är överallt och pillar på saker som man inte orkar med att han pillar på.

Men så slängde jag på honom en ny blöja, vi käkade lite mackor och gjorde oss i ordning för en cykeltur. Då var det kanske 8-9 grader i luften, ytterst lite blåst och jag kände mig minst sagt varm i lägenheten. Cykeltur! Komma ut i fågelkvitter och solsken samt lämna bruset en stund och cykla längs med havet och Prins Bertils stig.

Detta gjorde vi och ställde cykeln nära en strand, sen fick Edvin bestämma vart vi skulle. Och det blev en förmiddag i solen, på promenadvägar i havsnära natur och en liten lekplats vid ett ganska tjusigt villaområde.

Sen somnade lilleplutt i cykelstolen på vägen hem och sjalen fick agera huvudstöd åt min framtunga son. Han sover fortfarande i sin säng och jag får lov att skriva här.

Havsluften och det vackra vädret gör underverk med både mitt och Edvins humör, den här årstiden är underbar! Snart bor vi inte så nära havet, så det är bäst att passa på.

Annars är det mesta som vanligt, jag jobbar och knegar, Jonatan gör detsamma, och Edvin spenderar några vardagar med pappa och de flesta helgerna med mig. Emellanåt båda samtidigt, men det blir ju tyvärr lite för sällan. Inte undra på att han vid godnattpussen trycker våra huvuden mot varandra och säger "mamma pussa pappa". Jag inser ofta att det mest är tack vare Edvin jag får en puss av Jonatan varje dag. En och annan kram brukar det nog bli (jag är kramig när jag är trött), men de flesta pussarna får vi nog tacka Edvin för.

Nu ska jag vila lite. Nedan följer bilder från idag!

Redo för avfärd!

Nära havet

Äventyr

 lekplats

En myra!

Mot nya upptäkter

Ekorre!

Hejhej!

Börjar bli trött, får lift av morsan

Tittar på havet

Myser lite

Mot cykeln

ZZzzzz...

Uppdatering

Jag har blivit ombedd att blogga, så här sitter jag nu med Edvin i knät, inte superergonomiskt, men det får gå.
Några bilder hinner jag nog inte med att lägga in här, iallafall inga som ni inte redan sett.
Jonatan stack just iväg för att spela airsoft, hans enda hellediga helg i maj månad.



. l      .h ga

En ledig helg tillsammans med honom är hett efterlängtad, men oftast jobbar han någon av dagarna, och den här helgen mellanlandar han en kort stund på söndag kväll precis innan han ska iväg och jobba natt, så det är Edvin, jag och magen som håller ställningarna här. Jag kan tillägga att jag redan känner mig lite utmattad...

Egentligen är det hög tid att börja flyttpacka småprylar som inte används här hemma..
får avbryta nu, för Edvin målar med en permanent penna på skrivbordet...

hejdå

Feber och vatten

Edvin sitter och kollar på barnmusikvideor samtidigt som jag skriver här. Igår hade han nog rätt hög feber, så varm han var stackarn. Den här ömma modern lyckades efter 3 försök få ett litet stolpiller på plats inför läggning. Vi tog en paus från sömnen 03.20 för lite välling, blöjbyte och ett avsnitt Pippi Långstrump på min telefon nerbäddade i sängen. Sen blev han smått tvingad till sömn av sin trötta, bestämda mamma. Sov till 07 sedan, så jag är nöjd. ;) Men nu är klockan 10 och han har inte ätit något mer. Jag har erbjudit välling, gröt, banan och äpple. Äpplet tuggar han och spottar ut. Så lite vatten får duga tills han säger till.
Vatten ja, det har vi lekt med i köket. Köksbänken är hans favoritplats numera. Han släpar dit sin stol och klättrar upp för att (helst) leka med sina tomma vällingflaskor. Ibland faller även tesilarna offer för hans nypor.

Men idag var det kranen som stal fokus. Vi diskade ett durkslag, sen skulle han givetvis dricka vatten ur min kaffekopp... det gick ju som det gick.. :) Han verkar piggare idag iallafall, det är skönt.

vattenstänk!

Mmm diskborste...namnam

Ser ni något under hakan och på magen? Hähä...

Ha en fin helg! Jonatan har varit på jobbfest och sov på jobbet inatt, han trillar väl in här till lunch kan jag tro. Ska bli skönt att umgås lite.

Vabruari!

Nu börjas det, vuxenlivet... småbarnslivet och vård-av-barn-livet! Imorgon ska jag vabba på riktigt, för första gången! Lillen har fått ögoninflammation och ögonen rinner och varar sig. Stackars liten. Får plötsligt starka minnen av att vara förkyld som barn, vakna med ögonen igenmurade av torkat klet, usch inte alls kul! Hoppas att Edvin är lugn när han vaknar, måste vara otäckt att inte kunna öppna ögonen. 

Jag jobbar på i receptionen på jobbet, det går väl ganska bra, men det är tröttsamt att sitta framför en datorskärm hela dagarna. Och den här veckan har vi jouren, så telefonen ringer i ett och patienter knackar på luckan när man sitter där och pratar i telefon och telefonkön växer sig längre samtidigt som den verkliga kön också gör det. Ska det köra ihop sig ska det ju göra det på riktigt liksom!

Men vi överlevde dagen, Anna och jag. Imorgon är det troligtvis lite bättre bemannat, vilket känns som en stor tröst när jag nu dissar jobbet för att stanna hemma med Edvin och torka variga ögon. Ahh.. livet på en pinne!

På onsdag är det husvisning och vi är rätt så taggade jag och Jonatan. Vi budade ju glatt på senaste huset, men det här verkar faktiskt ännu bättre. Det ligger visserligen en bit utanför stan, men ja... vi är taggade ändå. Vi har redan fått besiktningsprotokollet av mäklaren, så vi kan glatt glo på bara huset och inte i pappren.

Jag ligger efter med uppdateringar här, men några små bilder från i julas kan jag väl bjuda på:

Tyvärr fastnade visst inte kusin-Hanna på linsen, men hon var poppis så länge unga familjen Lindén var där :) Nästan lika poppis som Pippi Långstrump!

Nu ska jag lägga in matresterna i kylen, ta ett välförtjänt äpple och grotta ner mig i soffan till Gilmore Girls. Imorgon slipper jag gå upp 05.00 (standard när Edvin ska till förskolan 06.30 och jag vill göra mig iordning innan jag väcker honom) och jag hoppas han sover gott inatt sin lilla förkylning till trots.

Tack och godnatt!