Men så slängde jag på honom en ny blöja, vi käkade lite mackor och gjorde oss i ordning för en cykeltur. Då var det kanske 8-9 grader i luften, ytterst lite blåst och jag kände mig minst sagt varm i lägenheten. Cykeltur! Komma ut i fågelkvitter och solsken samt lämna bruset en stund och cykla längs med havet och Prins Bertils stig.
Detta gjorde vi och ställde cykeln nära en strand, sen fick Edvin bestämma vart vi skulle. Och det blev en förmiddag i solen, på promenadvägar i havsnära natur och en liten lekplats vid ett ganska tjusigt villaområde.
Sen somnade lilleplutt i cykelstolen på vägen hem och sjalen fick agera huvudstöd åt min framtunga son. Han sover fortfarande i sin säng och jag får lov att skriva här.
Havsluften och det vackra vädret gör underverk med både mitt och Edvins humör, den här årstiden är underbar! Snart bor vi inte så nära havet, så det är bäst att passa på.
Annars är det mesta som vanligt, jag jobbar och knegar, Jonatan gör detsamma, och Edvin spenderar några vardagar med pappa och de flesta helgerna med mig. Emellanåt båda samtidigt, men det blir ju tyvärr lite för sällan. Inte undra på att han vid godnattpussen trycker våra huvuden mot varandra och säger "mamma pussa pappa". Jag inser ofta att det mest är tack vare Edvin jag får en puss av Jonatan varje dag. En och annan kram brukar det nog bli (jag är kramig när jag är trött), men de flesta pussarna får vi nog tacka Edvin för.