Strålande Jul

Sömnig, rastlös och lite nervös sitter jag här fastän jag borde sitta vid mitt skrivbord och antingen skriva ner massa massa glosor, eller börja studera min c-uppsats. Jag väntar på kaffet och försöker få grepp om verkligheten. Den senaste tiden har jag börjat undra vad jag ska göra med mitt liv och vad jag vill jobba med och jag vet inte vad. Det enda jag vet är att jag vill hjälpa människor på något sätt, utan att för den sakens skull bli sjuksköterska. Jag grubblar och grubblar och har ingen som helst aning.

Julen är god dock! Efter finfina julklappar och julemat och allt därtill återstår nu mammas födelsedag, och min resa till Småland. Ska bli skönt, även om en hel del tentaplugg väntar...

Puss och god jul.

Om 5 dygn är Jonatan äntligen här. Då har det gått en månad sedan sist vi var med varandra. Det är tomt utan honom.

Efter den här dagen i Värnamo är jag ruggigt trött. Jag är svintrött rent ut sagt, och vad inser jag när jag kommer hem? Jo att jag måste göra en översättning på lite mer än 3 sidor innan jag går och lägger mig.

Jag blir tokig, det här med tidsplanering har gått utför totalt. Måste skärpa mig. Framför allt, måste skriva den där förbaskade översättningen nu. Mitt liv som student verkar onekligen kretsa kring översättningar och hemsk lingvistik. Yeay.

Godnatt, nu ska jag dricka kaffe och tvinga mig själv till mästerverk.

Åter igen får jag be om ursäkt för att jag är en sådan katastrofal tönt som är kär och tokig och stressad och knäpp. Det ger liksom aldrig med sig, bara bubblar upp igen och igen och igen och igen! Jag är så vansinnigt stolt över att vara Jonatans flickvän och inte bara det, jag är tacksam och lycklig för att jag (stor i orden, liten på jorden) har haft sådan makalös tur - att Gud med ett finger sammanlänkat två röda trådar som är våra liv och att vi hittat varandra (jupp, jag kan den frireligiösa stilen också!)

ehm. nu ringde han. hejdå :)

Då var det åtgärdat.

Det är trots allt vinter nu. Jag försöker hinna med hela julklappsracet samtidigt som tentorna och olika deadlines närmar sig. Heja Sara!

Wowowo jag gjorde om här ovanför, men det blev inte helt snyggt. Ska göra om sen när tid finns. Har några projekt i luften nu so to say.

Puss!

PS.

Nämnde jag att jag älskar Jonatan?

Det gör jag.

Jag älskar Jonatan.

DS.

Det är så konstigt att jag aldrig får gjort lingvistiken förrän natten innan uppgifterna ska in. Jag vet att jag jobbar bäst under press, men det är inte så gött att stressa upp sig. Det är den där enorma sparken i rumpan som behövs. Ok, jag har fortfarande två obesvarade frågor, de två första. Men jag kan leva med det. Jag är inte bäst och jag förstår inte allt. Jag får väl leva med det.

O så vis jag är klockan 04.00 på morgonen.

Kanske dags att klottra ner sista svaret nu så jag får iallafall 5,5h sömn.

Godnatt

SKIT

Det är inte så att jag vill spy på ryskan, det är inte det, det är bara den här enorma pressen och stressen som kommer med att man läser tre ryskakurser samtidigt för att man ska få ihop 100% studietakt för att kunna få hela bidraget (som inte är jättemycket att hurra för). Suck... Om jag biter ihop och verkligen verkligen anstränger mig till det yttersta (ni vet så att svetten bryter fram på rygg och i panna) tills på fredag så ska nog det här gå. Jag tror det. lite orolig för lingvistiken måhända, men DET LÖSER SIG.

Nu ska jag göra det sista på min superäckelhemskt jobbiga och komplicerade översättning från ryska till svenska, sen ska jag skriva en snäll översättning från svenska till ryska som ska in imorgon och sen då? Jo, sen ska jag faktiskt sova. Det lär ju ta sin tid det här.

svett...

It's WICKED!

Jag förstår inte att man kan vara så kär som jag är. Det är nästan så att jag skulle vilja flytta till Ljungby så jag fick vara med Jonatan jämt! (obs, bör inte tas alltför seriöst)

Jag ska flytta hemifrån och jobba och kanske ta studielån och jobba på min ryska och bo mycket närmre Jonatan. Det är planen, men det kommer nog dröja ett tag.

Haha, helst vill jag att han flyttar hitåt, men samtidigt vill jag bort från Göteborg och skapa lite nya förutsättningar. (jag vet att man kan göra det på hemmaplan, men ändå, jag har sett det mesta här!)

Vi får se vad framtiden för med sig.

All kärlek!

Idag har jag duschat.

Hösten.

Kärleken stärks

Hemligheter yttras

Beslut tas

och regnet faller uppåt, åt sidan - som det alltid gör i Göteborg - men aldrig neråt.

Ibland är det nog bra att vara ärlig med sina känslor trots allt. Även om de inte är av det rosa och fluffigt underbara slaget.

Nu ska jag gosa ner mig i sängen och läsa lite Mathiassen. Lingvistik på norska, kan det bli bättre? Troligtvis.

XX

Jag hatar att känna mig besviken.

Dels för att det får mig att känna mig som en löjlig kvinna som hoppas på saker som inte ens är säkert att de blir av, och dels blir jag skitarg och besviken för att du gör mig besviken.

Och ja, jag är hemsk. Jag hoppas att det regnar på söndag. Då kanske du också blir besviken.

Förlåt. Jag är egoistisk.

Men det är sant.

X

Hola Amigos!

Всем привет!

Jag skriver just nu på världens mest ointressanta översättning som handlar om ett par som handlar julklappar. Det enda man behöver tänka på är att sätta klapparna i ackusativ och mottagarna i dativ. Hur svårt är det? Lite aspekt att tänka på också, men inte mycket. Får väl bita ihop och göra den. Usch!

Till en annan grej som jag exploaterat duktigt på facebook - jag har köpt skor idag! Med en ganska redigt hög klack som gör mig ett par cm längre än pappa och mer än huvudet längre än mamsegull.

Me like ! ! !

X

Jag vet att det blir nästan olidligt mycket prat om kärlek och Jonatan och allt som hör där till, men jag kan inte hjälpa det, för jag tycker så mycket om honom. Trots att han är en riktig liten tjuris när han inte vaknat ordentligt så är han min älskling.

Vi gör oss inte så bra på bild tillsammans eftersom att vi alltid flummar ur, så jag bjuder inte på några bröllopsbilder, (de blev helt enkelt inte bra) men ett par andra godbitar som speglar oss lite bättre än de med kostym och finklänning.

I förmiddags när jag satt på 145:an mot Ljungby fick jag se 2 stora älgar stå och beta bredvid vägen. Kanske var där fler, men jag hann bara uppfatta två. Jag trodde knappt mina ögon, eller så trodde jag att jag hamnat på ett älgsafari. Hur som helst så är den där bussresan alltid väldigt mysig, (utom den gången då jag satt och var extremt kissnödig) och den går alltid väldigt fort.

Medan jag promenerade biten till Babes residens tackade jag Gud för att jag i sista stund fått insikt om hur jobbigt det skulle bli att bära en vanlig bag, och bytt ut bagen mot en rullväska. Trots detta uppköp blev jag ordentligt varm av promenaden och av att bära upp väskan tre trappor till lägenheten.

Kände mig inte alls som en fräsch och snygg resenär längre, utan som en smått klibbig och andfådd flickvän med stort behov av att snyta sig.

Till slut öppnar jag dörren till sovrummet, där babe ligger inrullad i sitt täcke och myser. Det är varmt. Det är instängt. Jag öppnar fönstret, drar av mig benens extrahud (strumpbyxor) och lägger mig på sängen.

*puss*

Jag powernapade med framgång och sitter, nu ganska pigg, framför datorn. Det är just i detta mitt problem ligger. I att jag sitter vid datorn. Datorn borde nämligen inte vara igång när jag skriver min lingvistikuppgift (den som skulle varit klar i fredags enligt min egen planering!!). Istället sitter jag och tjötar med Amanda och kan inte riktigt slita mig. Dags att slita sig! Puh, nu slet HON sig, då kan jag också göra det. Heja lingvistiken! Heja Jonatan som spelar innebandy ikväll!

Jag längtar till torsdagkväll när jag ska packa min väska, jag längtar till fredagmorgon när jag beger mig till smålands skogar. SOM jag längtar! Nu ska jag dock väcka ilskan i mig och förinta toffeln för ikväll, den som har tagit en målmedveten students plats! *morr*

Hej lingvistiken!

Fokuserad Slow lyssnar på ryssarna.

foto: Dasja

Jag vill äta focaccia och dricka vin och hångla med Jonatan. Det kommer inte hända idag.

Bummer!

Min översättning går lite segt, men jag vet att den kommer bli klar. Det blir dessutom jobb både på lördag och måndag, så jag får se till att spika lingvistiken i slutet av den här veckan. Tack och lov så bör inte den här uppgiften ta alls lika mycket tid som den förra.

Och så fasar jag lite för bröllopet nästa helg. Eller där sa jag fel! Jag fasar inte för bröllopet i sig, jag fasar mer för att gå omkring i klackar en hel dag. Det lilla man går på bröllop dvs, tack och lov så sitter man ner den mesta av tiden, och DÅ åker skorna av vill jag lova. ;)

Back to studies.

Man kan stå på balkongen och kväva snyftningar, man kan låsa in sig på toa, man kan gömma sig under pläden. Jag har testat många ställen idag. Fick för mig att det skulle lätta om jag satte mig bakom Jonatan som spelade wow. Snusade lite i hans nacke och hans hår och fick genast en enorm klump i halsen. Det är tanken på att inte få känna den doften på 6 månader. Att inte få känna närheten av honom.

Jag måste sluta tänka på det, för det är inte ens säkert att jag åker iväg.

Och ändå hoppas jag att jag åker iväg. Jag vill så gärna.

Och jag hade aldrig kunnat kombinera båda delarna.

OM jag åker iväg, så lovar jag att stanna i Sverige sen. Där du är vill jag vara. Och du vet mycket väl varför.

Älskling

"Porrbelysningen" är på. Den röda lampan bakom datorskärmen i Jonatans vardagsrum. Jag har tittat på new moon och ätit en bit cheesecake. Det här är en långsam men behaglig födelsedagskväll. Födelsedagen är faktiskt över vid det här laget. Han jobbar, men han är hemma redan om fyra timmar. Att gå och lägga sig ensam i hans säng känns så underligt, och jag kan knappt somna eftersom att jag är spänd av förväntan på att han skall komma hem.

Det finns så mycket jag vill skriva, men jag kan inte. Inte nu.

Först vill saker bli sagda.

Snuff är här och jag är glad. hehe

Jag sitter på 604:an vid Mölnlycketerminalen och bussen rullar ut från hållplatsen. Det börjar regna. När vi passerar tunneln ser jag mig och Jonatan i hans bil på väg mot Ljungby. Vi krockar. Båda förs till sjukhus. Jag avlider av inre blödningar.

Är det någon mer än jag som brukar dagdrömma om sin egen död? Det händer att jag gör det lite nu och då när jag mår bra och känner mig avslappnad och tillfreds.
Nu känner jag mig mest konstig och knäpp.

och förväntansfull. För jag ska få en lillasyster! :)

Ösregn... och om 10 minuter skall jag ut till bussen.

Jippie?

Det finns få saker som slår känslan av produktivitet! Jag syftar mest på mina studier, men också min nya hobby - husligheten. Den är rolig så länge man lyckas.

Nedan ser ni min förebild ;)
Varje kvinna måste ju kunna hantera ett vapen

Nej, vad jag egentligen vill säga är att jag lagade renskavsgrytan idag, (med hjortskav visserligen) och att den blev mycket lyckad. Har nu två matlådor i kylen. Jag som aldrig har matlådor. WIN! Ska försöka styra upp bloggen förresten, börjar bli för mycket snack om mina housewife-bravader.

ps. Jag har vattnat blommorna också. Ds.

hjortskavsgrytan och lille Far

höstbrödet, Del 2.

Det är inget stackars höstbröd. Det är två väldigt fina höstlimpor som smakar gott gott gott!


"Ååååh vad gott Sara!"

- Monica Lindén (troligtvis partisk)

höstbak

Jag drabbades av huslighetsfrossa ikväll. Jag vet inte om jag är skapt för det här, men nu ger jag mig in i det ändå. Alla ni husliga kvinnor - jag vill bli som ni! Det började lite lätt med att jag blev sugen på att laga mat, men jag hade redan ätit och läget var inte gyllene, så jag pratar naturligtvis alldeles för mycket och säger till mamma att jag tänker baka bröd istället. Sekunden efteråt sitter jag och googlar maträtter och bröd för att sedan (vanan trogen) glida över till facebook. Mamma frågar när jag tänker baka egentligen. Fine. Jag väljer ut ett recept - "höstbröd". Hah! hur nu ett bröd kan vara höstigt. Vi åker och handlar och sedan sätter jag igång. Vetemjölet tar slut. Ganska typiskt mig att kolla i lådan, se förpackningen och tänka, "ja - mjöl har vi!" Tönt! Tur för mig att det nästan räckte hela vägen iallafall. Fick dryga ut med rågsikt.

Om det är någon som kan få mig att känna mig vilsen i köket så är det jag själv. Tur för mig att jag har min ömma moder. Och glöm inte att det här var mitt första brödbak någonsin. (kanelbullar är en helt annan femma!)

Nu står brödet i ugnen. Eller ja, det kan ju inte kallas bröd. det är två degklumpar i varsin form. :P Ja ä int bitter!

Hur som helst så är jag stolt över att jag tar tag i min egen utbildning. Att jag däremot inte ägnat ryskan någon energi alls idag är en helt annan femma. Får skärpa mig imorgon. Då blir det träning, plugg och kanske även lite kyrka!

Uppdatering om det stackars höstbrödet kommer vid ett senare tillfälle.

Jag är mäkta stolt! Har slängt över alla bilder och lite annat till den externa hårddisken ikväll och kan nästan känna hur välmående min lilla dator är i nuläget. Dessutom lagade jag och Mami mat tillsammans. Kyckling med ädelost. Tror dock att man bör köra med vanlig ädelost, vi använde extra stark, och hur gott det än må vara så är det inte okej när hela maträtten smakar enbart ädelost, hur saftig kycklingen än blev. Men det är inte så illa som det låter, jag ska äta det imorgon på lunchrasten ändå. (Ingenting är omöjligt!)

Jag skrev klart översättningen idag och lade upp den på diskussionsforumet. Än så länge är det bara jag som rapporterat in. Får se hur snabba resten av gänget är. Jag kanske har slarvat? Nåväl, det ger sig...

Nu ska jag läsa lite mer än 20 sidor på norska om genitiv i ryskan, sedan ska jag läsa ca 20 sidor i ett häfte om syntax i ryskan. Sen kanske jag svarar på inlämningsfrågorna, men troligtvis inte eftersom att jag ska stiga upp 05.30 imorgon.

Jag är en tönt som saknar min pojkvän och önskar att han bodde lite närmre.

Önska kostar ingenting... men det vet ju varenda kotte.

Distraktionsmomentet har åkt hem, det är dags att hugga tag i studierna på seriösen nu och det känns helt underbart roligt! Men det är inte utan att jag saknar babe litegranna.


Kollade på брат ikväll på humanisten. Jag gillade den, vansinnigt humoristisk på sina ställen, mest för att jag kände igen mig i vissa situationer. Ryssland alltså. Jaa, vad säger man mer? Svetlana är inte lika skräckinjagande som jag mindes henne. Första lektionen idag i skriftlig språkfärdighet C och vi fick skriva diktamen. Sjukt roligt! Kan knappt bärga mig tills nästa gång!

Iaf.
Nu var det ju dags att sätta fart med översättningen. På lördag blir det extrajobb på hemkan.

Puss!

Snart börjas det. Imorgon blir en bra sista ledig dag. Jag kan knappt ta in det här. Det är dags att studera igen.

WAWAWIWA! :D :D :D

Hej, jag heter Sara och är fullständigt hopplös.

Köpte en höstkappa idag och är löjligt nöjd.

Hemma igen

Vi har utforskat Ljungbys uteliv (en epatraktor, ett folktomt Harry's och ett fullt köket), varit på litet släktkalas, hälsat på hos Jonatans kollegor, tittat på film, ätit godis, skjutit prick med luftgevär och airsoftvapen, myst och fjantat oss.
Men nu är babe på jobbet och jag är hemma i Mölnlycke. Om 6 dagar börjar mina kurser och jag vet nog ingen som är så peppad som jag för tillfället. Sugen på plugg, på disciplin och tidiga mornar på universitetet. (Borde fungera om jag inte är uppe till 02.00 var och varannan natt och pratar i telefon med babe när han jobbar).

Imorgon ska jag leka med Putte!
Och nu ska jag spela skipbo med mams och paps.
Puss!

Här kan man sitta och lyssna på elektronisk musik efter den vansinnigt goda maten, efterrätten och tårtan som avnjöts i samband med firandet av Farmors 85-årsdag. Nu är jag och Babe tillbaka i Ljungby. Nu kom han ut i militärkläder. nomnom. Gotta go!

Fula er lite mer än vanligt

I can has a shower!

Här sitter jag och viftar på tårna.

Jag sitter och är kär i dig, viftandes på mina tår.

Det känns jättebra.

Sitter i kassan och är på ganska muntert humör när två utlänningar kommer och handlar. Jag hör inte vilket språk de talar och hoppas lite för mig själv att det är ryska. Fantiserar om vad jag ska säga till dem om det faktiskt är ryska de talar. Det gör de inte. Jag vet fortfarande inte vilket språk de talade...
Detta ledde iallafall till att jag satt och längtade efter kursstarten något vansinnigt, och det gjorde mig superglad, speciellt som att jag bara har 5 arbetsdagar kvar på hemköp. Friheten och kunskapstörsten står på lur runt hörnet!

På grund av ett underligt missöde stod jag utan tungpiercing idag, men det är nu åtgärdat och vi säger hejdå till blackline och får ett kärt återbesök av kirurgiskt stål. Välkommen tillbaka.

Nu ska jag mysa lite med mina päron.

Här sitter jag, svettig som en gris efter att ha kämpat mig igenom 3km-rundan. Ja, jag klarar mer än 3 km, men knappast i det tempo jag höll nu. Jag är mest bara stolt över att jag tog mig ut överhuvudtaget. *STOLT* (som man kan säga på internetspråket...)

För mindre än en vecka sen gick jag på en helt insane klä

nningsjakt. Eller ja.. ett par dagar sedan... och idag ägnade jag största delen av min lediga tid till att leta efter rätt skor. Jag provade de fantastiska röda. Fortfarande lika fantastiska, men väldigt svajjiga för en ovan klack-kvinna som jag. Att dessutom lägga 1349;- på ett par eländigt fina klackskor finns inte i min värld. Inte en chans.

Efter många om och men fann jag dagens älsklingar. Mullvadsfärgade (dvs gråbruna), med en underfundig klack och trevligt skaft vid hälen. Här kommer en halvkass bild.

Nu ska här tränas på att gå i klackskor. JÄH!

(ska bara duscha först)

Jag köpte en klänning till bröllopet. Bröllopet är visserligen inte förrän i Oktober, och min klänning kanske kan tyckas vara lite somrig, men ingen fara, jag vet nog hur jag kan hösta till den ;) Inte för att jag vill leka modebloggerska på något vis, men jag såg ett par helt underbara skor idag! Pumps! Jag menar... klackskor! Gud bevare mig väl... jag har aldrig ens velat äga ett par sådana skor innan. Men de här var röda.. lite mockaaktiga nästan.. men vilken klack sen! Jag skulle bli ett par cm längre än Jonatan om jag hade på mig dem... sen att gå i ett par sådana? Där talar vi utmaning. Hittar ingen bild på internet, too bad! Får prova dem i butik imorgon för att stilla min nyfikenhet ;)

Puss

Förresten...

Jag har blivit något helt vansinnigt hormonstinn! Var och såg inception med Göran igår och jag hade haft en grymt bra dag på jobbet, så allt var fint. Ringde Göran på väg in till stan och han sa att jag kunde dra till honom eftersom att filmen inte började förrän om en timme. Så jag knallar hem till honom. Lite trött, men nöjd när jag är framme ringer jag på, och han svarar (från sin mobil) att han är på kontoret och inte i lägenheten. Något irriterad vänder jag om för att gå nästan hela vägen tillbaka (okej, den må vara ganska kort, men jag var varm). Jag kommer upp till kontoret och är riktigt cranky. Får lite kaffe och sen går vi till bion. Göran äger förmågan att verkligen kunna gå mig på nerverna i vanliga fall, och den här gången kände jag för att drämma till honom ordentligt flertalet gånger. Blev inte bättre av att han satt och knäckte bärs i biosalongen heller. Eller att han slängde popcorn på mig efteråt.

Iaf, filmen var skitbra! Och jag är nog lite av en överspänd bitch i dessa dagar. Försöker lugna ner mig själv så gott det går, men det enda som hjälper är kärlek. Det jobbiga är, att om någon visar kärlek eller är snäll och omtänksam så börjar jag nästan lipa. Brudig? NEJ! Bara lite ur balans. Men det skall det bli ändring på!

Med hopp om att snart bli normal (så gott det går), bjuder jag er godnatt.

g o d n a t t

Hej,

jag heter Sara och har glömt hur man chillar.
Och det regnar hårt ute, grönt, grått och rosa.

Känner mig laddad. Rastlös. Hade behövt en cykeltur i det där regnet just nu. Och ändå gömmer jag mig för regnet som en mesig kissekatt.

nonono det här går inte. Jag behöver skriva på något riktigt. Ett papper. Med penna.

På återseende!

Jag är världens största tönt och jag vet om det. Jag är kvinna och jag märker det. Den här hjärnan kan knappast vara skapt för att tänka de här tankarna, så varför gör den det och varför säger jag så sällan åt den att sluta?

Sara skärp dig!

Hemma igen

Det regnar och alla är någon annanstans utom just här, utom jag. Min frihet.
Vad ska jag nu hitta på? Kaffe har jag druckit, och en macka har jag ätit. Bilder har jag laddat upp och vad återstår?

Jag vet nog vad jag skall göra, men det är nog enbart en kvartett människor som kommer lägga märke till det.

På återseende ni underbara!
Puss

Det finns någonting jag verkligen verkligen tycker om, och det är att vakna bredvid babe, krypa nära och snusa honom i håret så han vaknar och ger mig en puss.

Nu är han och repar med bandet och jag sitter här med min mensvärk. Han är i djupaste Småland och jag är i gamla Mölnlycke.

På torsdag åker jag till honom och på fredag morgon får jag vakna bredvid honom igen.

och jag längtar redan.

Ledig dag

Sitter och pratar med Kicki om framtidsdrömmar och kärlek. Espresson är uppdrucken och jag borde snart studsa in i duschen, men jag blir liksom kvarhållen av tankar som bubblar upp till ytan.

How soon is now?


Fick för övrigt den här fina lilla A5 bilden av Ellen som hon målat med utgång från ett foto av mig. Fantastiskt, hon är så himla duktig :)

En vanlig dag på jobbet

Första kunden, en äldre medelålders man:

Mannen : Men är du rödhårig idag!? Har du ändrat hårfärg från igår?
Jag: Ehh.. nääee, jag var rödhårig igår, du tänker nog på någon annan.
Mannen: Men du jobbade igår, och då var du inte alls rödhårig.
Jag: Jo, jag var visst rödhårig, jag har varit rödhårig hela mitt liv förstår du! .
Mannen: Nej, det är ju du som är Sara, men vad underligt, ja jag kanske är snurrig såhär på morgonkvisten...
Jag: Ja, det är väl ljuset... för rödhårig är jag!


Eloge till de tre söta tanterna som vid olika tidpunkter förgyllde min dag.

Tant 1: Vad fin du är idag!
Tant 2: Grattis på namnsdagen Sara!
Tant 3: Vad fin du är i håret när du har knutit scarfen sådär runt. Jättefint!

Nästan så man blir alldeles till sig. Nästan :)

Hur ska jag lyckas hålla mig i skinnet med den här godbiten i andra änden när jag skypar? Och hur ska jag hålla ut tills imorgon kl 14 när han plockar upp mig i Halmstad? Gee.. I wonder.. :)

Visst, jag kanske skrev lite illa i det förra inlägget, som att han precis hade vaknat, när han egentligen skrev att han vaknat tidigt (vilket vid den tiden brukar innebära att han precis vaknat, och enda anledningen till att jag skriver det här är för att jag inte gillar att bli rättad!)

Hur som helst, det är helt värdelöst att jobba i kassan när det ändå inte kommer några kunder. Långsamma dagar....imorgon kör vi igen.

Ps. En ny paintbild

Min födelsedag

Jag vaknade av en småskalig sång från Mamsen och Adam, fick en fin grön buske (nyponrosor kom till mig!) och ett kuvert med Gustav Vasa i. Frukost och en dusch senare är jag redo, lite sen kanske, men inte desto mindre redo! Mamsen och jag åker in till staden, lyckas få en parkeringsplats på det överfulla heden och gör en mycket lyckad shoppingrunda längs kungsgatan. Klockan närmar sig 13.00 och vi skyndar oss tillbaka mot bilen, vi skall till en hemlig destination och luncha.
Vi hamnar på Gunnebo och jag får ett sms från Jonatan som skriver att han precis vaknat och frågar vad jag gör. Vi kliver in i caféet och jag är mitt uppe i att svara på sms:et när jag plötsligt känner ett par starka armar om min midja och en välbekant röst i mitt öra. "Grattis på födelsedagen sötnos"
Alla har varit i maskopi mot mig, precis alla! Jonatan jobbar inte alls, han är hos mig och det var första punkten på min önskelista. Andra punkten var en bukett blommor, och det fick jag av Mr. Stridh.

Vi äter och pratar och jag och Jonatan tar en liten promenad vid slottet och åker sedan hem. Leker med Prinsen, myser i hängmattan, äter igen, myser igen, och myser igen och igen och jag blir attackerad och vi rullar ner för gräsbacken och får fläckar. Sen myser vi igen. Sen sover vi.

Sedan är födelsedagen över. Men Jonatan är kvar
.

Jag saknar sällskap och det är sovadags...

Jag har chans på dig.

Så igår blev det lite av en heldag i kyrkan i det regniga Mölnlycke med Mr Småland. Förutom när vi var ute och promenerade i regnet och när jag var hos tandläkaren. Min tandläkare är för övrigt helt underbar. Hon ansåg det vara en kanonidé att jag skulle byta till en av de ryska tandläkarna (det finns två st på vår vårdcentral) så att jag skulle kunna praktisera min ryska hos tandläkaren också. Jag påpekade att det är ganska svårt att föra en konversation med någon som står och gräver i ens mun. Vi skrattade gott och hon fortsatte kontrollera mina tandköttsfickor (???). Jag har mycket god munhygien, tackar som frågar.

Sedan köpte jag thaimat till mig och dagens sällskap och vi begav oss till Guds hus. Äta, sova, dricka kaffe, vila, kuddkrig etc och en Slow som aldrig kunde sluta tjata om att de skulle spela spel. Mr Småland tyckte dock inte att spelet var roligt (kan det vara för att Slow var lite bättre än han?) så det avslutades relativt snabbt.

Iaf. Kom hem ganska sent, sov som en prinsessa, vaknade kl 6 av att hon vred sig som en mask i täcket, somnade om och vaknade igen av alarmklockan.
Nu måste hon rusa ner och klä på sig, idag skall hon få se sitt sommarschema och köpa mat till Ransäter med Ellen! Mums!

Mr. Småland

2/4 tentor avklarade. Imorgon tampas jag med den tredje, 4 timmar får vi på oss. Anar jag att den blir tung? Ska bli skönt att få fokusera fullt på den sista sen, den som jag nog fruktar mest nu när lingvistiktentan är över. Det kommer nog gå bra. Jag hoppas det går bra...

Svingade fjäderbollar med Erik the one and only idag. Jag gör framsteg. Vann 2/4 matcher! Längtar redan till nästa drabbning!

Dags att sätta fart på hjärncellerna, men först - fruktstund.

Idag traskade jag till Edward's och somnade nästan i frisörstolen medan Johan tog hand om mina kluvna hårtoppar. Myyys...

Sen hem och leka lite med Phille och knäppa lite bilder.

posa med hemsk spindel

tentatider

Dags för något nytt!

Jag har gjort en alldeles egen latte idag! Mamma hade tagit med standardmjölk (jippie!) hem från kyrkan, så när jag kom hem från gymmet tog jag mig en bit oxfilé (nu låter jag måhända som en riktig snofs, men protein skall ju vara sunt), värmde och skummade mjölk, för att slutligen förena denna med espresso. Nu sitter jag här och njuter...

WAH!
Där försvann balanssinnet för en sekund och hela rummet snurrade en kvarts varv. Scary. Men det är ännu en av de sakerna som gör livet värt att leva - det oväntade!

Det här inlägget är någon slags avstamp. Om en och en halv dag kommer första tentan, den jag fruktar mest av dem alla - Lingvistik B. Det krävs en riktig mördarinsats av mig för att klara den känns det som, även om jag har mer koll än jag någonsin haft. Av vana vet jag dock att tentorna brukar se mycket enklare ut än exempeltentorna, och jag hoppas att detta gäller även onsdagens utmaning och kraftmätning. Det att se tentorna som en kraftmätning är något jag tagit fasta på. Det väcker tävlingsinstinkten till liv och gör mig mer fokuserad. Kanske är dags att börja fokusera nu då...

Ps. Jag vill inte jobba den 8 juni, jag hoppas verkligen jag slipper... ds.

Hur ska jag göra när det pirrar sådär i magen?
Njuta?
Bli nervös?
Slå ihjäl känslan med att repetera hela terminens läxor?

Jag kör nog på lite av varje... men jag tror att min magkänsla snart kickar igång och då är det dags att ta beslut.

Jag har chattfeber, jag kanske kan - men jag VILL inte sluta chatta. Jag kan chatta med i princip vem som helst (bara inte den där konstiga människan som tror att jag är en kille och vill visa sig i webcam hela tiden. Hon är förövrigt blockad). Just nu är det kursaren Filip som får underhålla mig, men någonstans djupt inom mig hoppas jag att han säger hejdå snart så att jag tvingas fokusera på min översättning. Överjaget önskar detta bör kanske tilläggas, egentligen har jag en stark dragning åt lättja såhär på kvällskvisten.

Jag kände mig utmanad av mina föräldrar att fasta fr.o.m. middagen idag t.o.m. fikat efter kvällsmötet imorgon. Inställd på detta möttes jag av mina demoner som sade att jag inte kunde plugga utan mat i magen, vilket jag trodde på och sköt upp fastan för den här gången. Nu med mjölk och flingor i magen pluggar jag ändå inte. Ironiskt?

Jippi!

Kunskapstörsten är på väg tillbaka!
Väldigt mycket tack vare mina vapendragare på språkcaféet.

Jag har kommit in i någon slags svacka.
Från förändring tillbaka till det vanliga och det i sig borde vara något positivt. Det kanske uppfattas som konstigt, men vissa förändringar är inte till det bättre, och då gör man bäst i att ta ett steg framåt, eller i värsta fall bakåt. Jag kan tänka mig att jag istället tog ett steg åt sidan den här gången. I en viss fråga vill jag helst ta ett ordentligt språng framåt, men jag håller mig tillbaka, väntar ut kurvan och kör om först när jag ser att vägen är tom längre fram.

Jag känner ingen motivation till att dunderplugga på det sätt som jag planerat över påsken, och den desperation efter kunskapstörst som uppstår ur detta förtär mig inifrån. Varför lider jag inte av kunskapstörst längre? Jag behöver universitetet. Jag har än en gång bevisat för mig själv att jag inte kan studera hemma. Jag gillar inte långhelger, de ska ha stryk.


Dagens positiva: Band på G, jag lever ett i-liv i ett i-land, idag kommer farmor hit :)

Det är påsk.

Det firas med iklädning av ny klänning, håruppsättning, solsken och min mysiga familj.

Om en timme blir det dock bussen in till staden för att närvara vid Kofferts 26-årsfest. Vilken egentligen är anledningen till klänning och håruppsättning :)

LOL@Jake

En fika med Jake råkade resultera i en 6 sekunder lång inspelning. Utöver härlig puckelryggshållning bjuder jag även här på lite omogen ryska.

Jag satt på humanisten och läste på om ryska pronomen när jag plötsligt fick sällskap. En ung brunhårig man kom smygande och frågade om jag kände igen honom. Mitt spontana svar blev "Hej Samuel!" varpå han slog sig ned och vi pratade i nästan en timme. Efter detta fick jag lånat två oerhört tunga böcker på biblioteket och begav mig till valand för att möta upp min gamle kursare Oskar. Vi hade språkcaféet i sikte, där vi fick nöjet att bekanta oss med tre medelålders ryska män. Det blev lite ryska och svenska och det är med sann fröjdefull förtjusning jag ser fram emot nästa tillfälle. Sanningen är ofrånkomlig - jag behöver praktisera. Och äntligen har jag funnit en stig som leder till vägen. Bestämd form singular.


Jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.

Var är mitt äventyr?

Så fort jag blir bunden till det här huset känns livet inramat och onaturligt bakåtsträvande. Jag ser ut i den gråbeiga soppan utanför mitt fönster, drar på mig regnkläderna för att ta ut hunden på promenad och inser i nästa minut att hela gångvägen badar i vatten. Det krävs en stor portion tålamod och koordinationsförmåga för att ta sig förbi dessa Mölnlyckes världshav, inte minst då man på de små snövallarna (som man trodde var ens räddning) måste akta sig för att kliva i små hundbajsar som ligger precis Överallt! Det som göms i snö dyker upp i tö. En del hundägare borde skämmas tänker Sara då.

Man kommer innanför dörren, torkar av sin fyrbenta vän och sig själv och drar fram dammsugaren. Idag tycks vara en perfekt dag för tråkiga sysslor. Jag dammsuger och slänger in en mörk 40 i tvättmaskinen. Husligheten själv. Sedan begår jag ett smärre brott och sitter följaktligen och avnjuter en film. Nej. Jag njuter inte. Jag pausar genom halva och går upp för att laga stuvade makaroner med köttbullar.
Och nu mina vänner, befinner vi oss i nuet!

Och var är äventyret?

Igår fick jag ett telefonsamtal. Det varade i 20 minuter ungefär och var ett av de viktigaste telefonsamtalen den veckan. Varför? För att det var oväntat efterlängtat, och för att det kändes som att ett hål inom mig fylldes igen. Det kändes som att komma hem.
Så känns det när en vän man inte hört ifrån på länge ringer upp en, och man inser att man har saknat personens röst.

Jag gick och lade mig med en bra känsla i magen.

Han: "Man skivar inte upp bröd om man inte tänker äta det"

Hon: "Man köper inte ett bröd vars ingredienser man inte tycker om"

That's right!

Naturhistoriska, pizza, weeds och Alice.
Allt detta i fint sällskap

Vilken dag!
Jag rusar upp ur sängen för att stänga av alarmet. Mår illa. Knackar SOS i morsekoder till Rut på andra sidan väggen, hon fattar inte budskapet, men kommer över med sin gitarr. Vi ligger bervid varandra i min säng och chattar med Frida. Flum.

Frukost och mer illamående. Rut drar till stan och jag tar hennes rum i besittning, dansar till peppmusik och laddar upp vårbilder på laptopen. Efter detta slänger jag i mig något ärbart och hastar till bussen. inser på väg in till stan att jag glömt mobilen hemma. crap. Lämnar ett par cv:n hos potentiella sommarjobbsgivare och återvänder hem för att hämta mobilen, kontakta Ellen och åka in till stan igen för en fika. Vi fikar och pratar om relationer och tro. Jag börjar gråta. Vi går ut från caféet och går upp för avenyn. Pratar. Jag åker hem.
Mår illa.

Tisdag är det nya Måndag.

Idag hämtade vi Rut på flygplatsen. Min underbara syster som varit på Hawaii ett helt år! Nu bor jag inte ensam på nedervåningen längre och det är hur gött som helst att ha henne hemma!

Veckan som kommer innehåller plugg,plugg och mer plugg. Men det är inte allt, jag har även för avsikt att söka sommarjobb lite varstans och träffa fina människor som jag tycker om. Dessutom måste jag väl klämma in lite träning också, ska väl inte vara helt omöjligt.

Всё!

The Room

weoow, det är dags att ta en titt på slutresultatet!

precis när man står på tröskeln ser man det här. Tavlan har inte kommit upp än, I know. Notera klockan som hänger i taket :)

Övre hyllan är ganska tungt belastad. dubbla rader.

Samma hörna som ni sett tusen gånger.

Där kan man plugga, dega eller vad man nu känner för att göra

Jag vet inte vad jag ville säga med den här bilden, men nu har ni sett i princip allt.

Så ser det ut, mer eller mindre...sen åker väl tavlan upp också, men även om den är kronan på verket, min juvel, så orkar jag inte ta tag i uppsättandet nu. Hade det bara varit att slå i en spik så fine, men väggen är i betong och.. ja.. ni fattar.

Jag tänkte att jag skulle skriva något roligt också, men det får bli en förnedrande anekdot.

Jag vallade i 8:an i fredags när jag spelade biljard mot Lövet och Gustav aka. Semlan. Ni skulle varit där, det var så vansinnigt snyggt. Dessvärre hade inte mitt korttidsminne registrerat att jag precis innan råkat slå ner vitingen och därmed.. ja.. ni kan reglerna. så efter att jag jublande skuttat runt och fröjdats så ser jag att de skrattar och jag kollar på bordet.. och visst... där ligger den och hånler mot mig. En vinröd hel. Nåväl, jag förlorade ju snyggt iallafall :)

SLUT

Det artar sig!

Blind Date

Okej, det kan kanske inte kallas blinddate när man redan pratat i telefon och har varandra som vänner på facebook. Hur som helst så skulle jag träffa revisorn igår och gå på bio. Lite av ett wildcard eftersom att bio är något av det sämsta man kan välja när man träffas för första gången. Efter att ha fikat med Rocksteady, aka Semlan eller för den delen Gustav, gick vi till Kings Head och tog en öl, sen hastade jag iväg till biopalatset för att möta upp revisorn. Revisorn var sen. När han kom upptäckte jag att han verkade ha segare uppfattningsförmåga än jag och att han betedde sig lite underligt. Från biopalatset till Franks frågade jag hur många öl han druckit egentligen, något han helst inte ville svara på. Han kom tydligen direkt från afterwork någonstans. Han var inte vidare social heller, avslutade aldrig sina meningar och jag tänkte i mitt stilla sinne "ska jag behöva dra hela lasset för att få igång någon form av konversation här?"
Det hela kan sammanfattas med att jag skrattade ÅT honom hela tiden, inte med honom, utan åt honom - och han visste det. (Inte minst eftersom att jag sade det till honom, ja att jag skrattade åt honom alltså)

Pinsamt läge. Jag undrar om han skämdes över att han var alkoholpåverkad. Och hur random är det inte att gå på en sk. dejt och försöka visa upp sin bästa sida när man inte är nykter? Stackare. Filmen vi såg var för övrigt ett riktigt lågvattenmärke, jag skrattade nästan lika mycket åt alla löjliga scener som jag skrattade åt revisorn. Illa.
Jag insåg att jag mycket hellre stannat i Semlans sällskap med andra samhällsvetare på puben och inväntat Kims ankomst än att hänga runt med en ganska pinsam 25-åring.

Gustav på Kings Head

Handy Slow tar paus för pose

Vansinne!
Jag känner mig stor som en val, har ätit en skål med wook och magen känns alldeles utspänd.
Borde göra mig iordning för staden, översättningar från ryska till svenska är mitt mission.

Det händer inte så mycket spännande i mitt liv. Till och med mina drömmar har blivit vansinnigt normala, eller så är det så tragiskt att jag inte längre minns mina drömmar.

Å andra sidan har jag fått som jag vill, just nu finns det inget drama i mitt liv, förmodligen för att jag inte tillåter det. Drar till Cake ikväll och glor curling. Jag gillar curling, det är konstigt nog en av de få vintersporter som jag tycker är rolig att titta på. Förmodligen för att det är så himla löjligt.

Rut kommer hem snart, då måste rummen vara klara. Jag har slipat väggarna idag, men är inte färdig. Det är så vansinnigt tråkigt att göra sådant utan sällskap. Daddy, wazzup?

Enough!

Jag bär glasögon. Det känns nice.

Ett dygn i Cakes sällskap har fått mig i balans.
Igår vaknade vi trötta, kollade lite sex and the city, åt mackor, drack hawaiianskt kaffe (mycket mycket gott) och myste runt. Efter en sväng på stan var jag ett par glasögon och en kofta rikare, och magen min var fylld av skräpmat. Vi återvände helt enkelt till Cakes crib, hon somnade bums, medan jag låg nerbäddad under filten och fnissade åt satc.

Fil och flingor är min standardfrukost!
nu vet ni det...

dags att packa träningsväskan

Lördag förmiddag och jag har precis mailat iväg översättningen till min grupp. Vi är lite sena med det här, så jag hoppas att de får fart idag trots att det är en jättevacker lördag, eftersom att vår gemensamma översättning ska skickas in imorgon förmiddag. De har alltså en dag på sig.

Igår bar pappa och jag ut möbler ur Adams rum, idag ska vi ta ner en hylla, spegeln och persienner + gardinstång. Med lite flyt kan vi börja ånga bort tapeter på måndag eller tisdag. Jag har en vision, om än lite otydlig. Jag tror det ska bli bra, längtar efter att ha två fönster och mer LJUS! Funderar även på hur mycket jag kan utnyttja väggarna, är lite trött på att täcka alla nedre väggytor med möbler.

Well well, we'll see.

later!

Insect, you say?

trubbel och studier

SUCK!

Prioritera om - prioritera rätt
Jag har verkligen varken tid eller lust med drama i mitt liv.

Det här är ett pussel, jag syr mitt eget program och ber att kämpaglöden inte skall falna. Nu sitter jag plötsligt här och tvekar... har jag valt rätt ämne? Har jag valt något som är för smalt?

Jag tror inte det, jag tror att det här är meningsfullt. Jag vet att bitarna kommer hamna på rätt plats och i framtiden kommer jag se the big picture.

Imorgon börjar översättningskursen. Jag skall göra mitt bästa.
Mitt bästa är för sjutton riktigt bra!

Jag har lagat mat, men inte fotograferat maten.

Jag har gymmat, men inte fotograferat mitt svettiga anlete

Jag har köpt ryskakompendiet, men inte kollat igenom det

Jag vill ta en powernap...efter att jag spelat the sims 2

En mordisk hemmafru

Bring it on Bree!

Åh, Cake var här nyss. Min favoritkaka, min honungsbunke_pop!

Kvinnan som skall inkvartera mig natten mellan lördag & söndag, som jag har saknat henne. Vi hade visserligen begränsat med tid, men det tar vi igen.
Allt jag kan säga är att jag är lycklig, och det blir inte sämre av att jag fick VG på kursen i rysk historia.

" Jag måste säga att det var ett rent nöje att läsa din text! Välskrivet, spännande, intressant, helt enkelt bra!!!" - Per Månson, kursansvarig

Allt mitt kämpande gav resultat, nu är det jag som softar hela veckan ut!

Jag är kär.





i Jespers blogg



och hans bilder

Mitt liv är som vanligt mycket spännande. Ta couchsurfing.org som ett exempel. Jag har nyligen börjat bli mer aktiv där eftersom att jag finner stort nöje i att lära känna nya människor och gärna från andra länder. Så igår träffade jag en turk. Och han var trevlig. Vi hade kul tills han började sända underliga signaler, från och med då var det nog han som hade mest trevligt. När han sedan började stöta på mig kände jag att det var nog. Han var helt ofattbar. Jag anser det vara en lyckad kväll ändå eftersom att han i slutändan betalade min öl. Det kunde han gott ha.

Synd att han var turk, i och med att turkar ibland får ta för mycket skit bara för att de är just turkar. However så har jag ett par fantastiska vänner från Turkiet, och det här får mig ingalunda att se svart på turkar. Yeah!

Nu är det bildvisning med släkten. Love you!

Drömde att jag blev ivägdragen av en liten snobb som tydligen var min pojkvän. Jag hade stått och pratat med några gangsters, och det passade sig tydligen inte.

"Varför hänger du med dom?!! Du som artikulerar så fint när du talar."

WTF?

Jag satt i korridoren med väska och jacka. Gerhard kom ut från salen. Satte sig brevid mig - lycklig som ett litet barn. VG. Läraren kom ut, vinkade in mig. Jag fick dra en biljett, och cirkusen var igång! Någon där uppe måste gilla mig skarpt, läraren var myckt nöjd och sade dessutom till mig att jag talar utan nästan någon brytning alls. Sedan diskuterade vi mina framtida studier i Ryssland lite. Jag kom ut ur salen glad som et barn, men bemöttes bara av främlingar. Det gjorde inget, jag svävade hem på moln med två grafem i tankarna. Ett V och ett G.

Kom hem och tanterna från socialen var där, de satt och drack kaffe med mamma och pappa. Jag fick en grattiskram av mamma och leenden från tanter och far. Satte mig ned och deltog i samtalet. Senare i år skall vår familj intervjuas etc etc, och sinom tid kanske ta emot ett flyktingbarn. Världens bästa grej.

Nu är den moderna medelålders kvinnan klar i duschen, så jag ska smita dit och få igång den här dagen. Lingvistiktentan väntar!

Har läst texter och svarat på frågor om dem. Det får bära eller brista i eftermiddag, jag känner mest att det skall bli skönt att få det här överstökat. Sedan är det klart att jag hoppas jag får prata om min dag och inte min familj, efterom att jag tappat bort det jag en gång skrev ner om min familj. Hur som helst känner jag att mitt ordförråd och min koll på grammatiken är ganska mycket i sin ordning. Så länge jag inte får et nervöst sammanbrott och tappar huvudet, tack och lov vaknade jag på helt rätt sida. Lite lagom pirrig men med ett stabilt lugn.

Att jag dessutom vaknade av en härlig kyss från en indianvampyr gjorde inte saken värre. (Jag skyller på reklamen för soundtracket till New moon på spotify som rullade precis innan jag gick och lade mig)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen

Winners don't quit
and quitters don't win

Sitter och myslyssnar på Kaah, sitter inte och råpluggar inför tentan som är imorgon. Det måste vara någon slags kortslutning i hjärnan. Jag känner mig lugn, trots att jag vet att det finns vissa partier jag borde läsa igenom och träna på. Jag välkomnar detta lugn, denna frid som jag hoppas blir mer än tillfällig. Plötsligt tror jag på mig själv. Vet att jag kan. Full av tillförsikt. En perfekt avslutning på en hektisk dag blir genomläsning och inlärning av min resväg till universitetet på ryska.

Det är en underlig värld vi lever i.

Nytt år - nya spektakel

Att börja det nya året med tentaångest är inte jättehäftigt, och när man som undertecknad lider av jetlag känns det inte alls nådigt. Hemkommen från en hård dag på humanisten är utmattningen total och när jag korsade musikvägen för att ta mig hem till huset fick jag en vag förhoppning om att en bil skulle komma och köra på mig. Det hände icke. Tanken på att jag föredrog lite sjukhustid framför mina tentor fick mig att rysa lite. Så tänker inte en vinnare. Jag ÄR en vinnare!

Min ömma moder rådde mig dock att ta en powernap och jag följde hennes råd. Dock vaknade jag av en serie konstiga ljud. Det krafsade, skorrade. Jag tänkte att nu brakar datorn ihop, men min kära Fujitsu Siemens stod ljudlös bortsett från fläkten. Vad kunde det då vara? Jag kom att tänka på Mulder från X-files. Han hade minsann inte legat kvar i mörkret och undrat. Han hade tänt lampan, tagit sig upp ur sängen och börjat leta efter källan till de mystiska ljuden. Så det gjorde även jag.

Så fort jag satt mig upp fick jag höra ljudet igen, och i motsatta hörnet fick jag syn på en liten mus som klättrade och skuttade omkring på mina skokartonger. Fylld av glädje öppnade jag dörren och ropade ut evangelium (det glada budskapet, för er som inte är invigda i kyrkospråk) "Det är en liten mus på mitt rum!"

Pappa kom springande ner för trappan och mamma kom inte långt efter. Så stod vi samlade och iaktog den lille krabaten. Pappa fick tag i en kartong och påbörjade en ryckig och dansande jakt på min lilla husmus. Den skuttade som en tokig, och sprang över pappas fötter. Pappa är kittlig, vilket resulterade i en rad häftiga rörelser som påminde om en skrämd dam. Mamma ställde sig i min säng. Jag själv skrattade och lyckades sätta på locket på kartongen.
Gick upp och släppte ut musen från huvudentrén. Han susade iväg i den kalla vinterkvällen.

Det här är andra gången på två dagar som jag får sällskap av en sån där liten rackare. Igår hittade jag en som satt och värmde sig framför öppna spisen, med katten 3 meter bort som satt och knaprade torrfoder.


Faktum kvarstår dock: Kommer det en spindel så klarar jag det inte själv. Då behöver jag Pappa på riktigt.