Var är mitt äventyr?

Så fort jag blir bunden till det här huset känns livet inramat och onaturligt bakåtsträvande. Jag ser ut i den gråbeiga soppan utanför mitt fönster, drar på mig regnkläderna för att ta ut hunden på promenad och inser i nästa minut att hela gångvägen badar i vatten. Det krävs en stor portion tålamod och koordinationsförmåga för att ta sig förbi dessa Mölnlyckes världshav, inte minst då man på de små snövallarna (som man trodde var ens räddning) måste akta sig för att kliva i små hundbajsar som ligger precis Överallt! Det som göms i snö dyker upp i tö. En del hundägare borde skämmas tänker Sara då.

Man kommer innanför dörren, torkar av sin fyrbenta vän och sig själv och drar fram dammsugaren. Idag tycks vara en perfekt dag för tråkiga sysslor. Jag dammsuger och slänger in en mörk 40 i tvättmaskinen. Husligheten själv. Sedan begår jag ett smärre brott och sitter följaktligen och avnjuter en film. Nej. Jag njuter inte. Jag pausar genom halva och går upp för att laga stuvade makaroner med köttbullar.
Och nu mina vänner, befinner vi oss i nuet!

Och var är äventyret?