Och det gjorde vansinnigt ont att läsa det. Det som stod i brevet var ledset och kärleksfullt och realistiskt. Och jag förstod det. Livet känns orättvist, inte minst nu. Men framtiden är ändå ljus och jag har en helt fantastisk vän. En vän som jag saknar otroligt mycket, och som jag vet att jag kommer återse, om än inte förrän nästa år.
3.11.09
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Livet tuffar vidare
Sommaren passerade och hösten smyger närmre och närmre. Här kommer senaste rapporten! I torsdags förra veckan styrde jag kosan mot Göteborg...

-
- Vi har fått hit vår bokhylla nu, så äntligen har ytterligare några flyttlådor försvunnit ur lägenheten! :) - Jag har återigen blivit medl...
-
Sitter i kassan och är på ganska muntert humör när två utlänningar kommer och handlar. Jag hör inte vilket språk de talar och hoppas lite f...