känn en doft av...

Vårt hus förvandlas långsamt. TV-rummets förvandling för några år sedan en av de större förvandlingarna. Men hallen står oförändrad med sin trasiga strukturtapet, trappan till källaren ännu klädd i brunt manchestertyg. I källaren möts man nu ofta av en omisskännlig doft av katturin. Det är inte kattlådan, utan vår käre njursjuke Tiger som inte håller tätt. Han har kattlucka, han har låda - ändå kan han inte låta bli att sätta sig på andra ställen och kissa. Barnens rum, toaletten där uppe.. och där kissar han isåfall på morgonen när han inte får uppmärksamhet. Jonatan har sedan länge tappat tålamodet med denna kissekatt (see what I did there?) och det är tröttsamt att leta upp gamla intorkade kissfläckar. När jag skrivit detta skall jag felsöka tvättstugan och svabba golvet där. En som däremot inte kissar inomhus längre är Otis, han är så redig så redig och jag känner mig hoppfull inför midsommar. Då återförenas han med både skåpet och sängkappan och förhoppningsvis stannar alla fyra benen på golvet!

Puss & kram!