Balen och förkylningen

Hej från sjukstugan!

Edvin somnade för ett par minuter sedan, tvätten tvättas, handlingslistan är skriven och nu sitter jag här med dagens första kaffe. Mår lite illa, men det ska väl ge med sig. Mikrosmå snöflingor virvlar utanför fönstret och jag sitter och oroar mig lite.
Imorgon kväll har avgångsklasserna i J's utbildning sin examensbal. Jag har en klänning som skall duga för ändamålet, jag har även skor och väska. Inget direkt utstickande, men ändå. J skall hämta sin kostym från kemtvätten idag, så även han är förberedd. (Men så har han ju en fru som påminde honom om det stup i kvarten. Usch. Jag känner mig som en tjatig morsa ibland alltså, men vad skall man göra när man har en man som är lite halvt kroniskt glömsk?)

Så, imorgon kväll alltså. Svärföräldrarna kommer hit och passar Edvin.
Och jag har inte feber längre! Det är fantastiskt bra! Däremot är jag snorig och snyter mig så det forsar näsblod lite då och då, helt klart mindre bra. Hostar gör jag också. Slemhosta på morgonen och rethosta på kvällen. Igårkväll låg jag nog och hostade minst en halvtimme innan jag kunde sova. Stackars J kunde inte heller sova på grund av mig och mina missljud.

Det är alltså detta jag oroar mig för: å ena sidan att jag ska känna mig så dålig att jag hellre stannar hemma, vi har isåfall fixat barnvakt i onödan, jag har en långklänning som jag typ aldrig kommer använda och vi har betalt för en person som inte kommer till balen = trist. Plus tråkigt för Jonatan att gå själv.
Å andra sidan har vi att jag går till balen, preppad till tusen med nässpray, halstabletter och rethostemedicin, håller huvudet högt, försöker undvika näsblod och ler och nickar artigt istället för att prata. Sen hoppas vi att jag slipper en hostattack vid middagsbordet, att jag inte är snorig och att jag lyckas vara positiv trots att jag inte är i mitt esse.

Jag vill gå.
Får försöka vara tyst och tillbakadragen bara :P (min starka sida)

Dags att gå ner till tvätten.
Ha en fin fredag!