Igårkväll tog jag beslutet och sökte utbildningen. Jonatan oroar sig lite över ekonomin. Jag har kollat med Csn och utöver studielån finns lite annat man kan söka.
Jag har fått uppmuntran från mina närmaste vänner när jag ventilerat mina funderingar och beslut. Det är skönt att ha en liten hejarklack, jag badar ju inte direkt i nära vänner här.
Jag minns en kväll när jag satt i soffan med Lea och började gråta för att jag kände mig ensam, och hon frågade varför. När jag berättade höll hon om mig och sa "men du har ju mig och Pappa och Edvin". Och med hennes mjuka armar och självklara ord kom tacksamheten och sköljde över mig. Ja, jag har er, och ni är viktigast av allt!
Men nog kunde jag våga mer än jag gör.
Jonatan känner inget behov av fler vänner så där är vi väl olika och det får jag acceptera, men jag måste sluta intala mig att vänner måste vara vänner till oss båda. Jag ska försöka ta tag i det där broderandet som jag var sugen på och ansluta mig till handarbetsgruppen i Åled. Lite kravlöst umgänge hade suttit fint.
Puss och kram
