I förmiddags när jag satt på 145:an mot Ljungby fick jag se 2 stora älgar stå och beta bredvid vägen. Kanske var där fler, men jag hann bara uppfatta två. Jag trodde knappt mina ögon, eller så trodde jag att jag hamnat på ett älgsafari. Hur som helst så är den där bussresan alltid väldigt mysig, (utom den gången då jag satt och var extremt kissnödig) och den går alltid väldigt fort.

Medan jag promenerade biten till Babes residens tackade jag Gud för att jag i sista stund fått insikt om hur jobbigt det skulle bli att bära en vanlig bag, och bytt ut bagen mot en rullväska. Trots detta uppköp blev jag ordentligt varm av promenaden och av att bära upp väskan tre trappor till lägenheten.

Kände mig inte alls som en fräsch och snygg resenär längre, utan som en smått klibbig och andfådd flickvän med stort behov av att snyta sig.

Till slut öppnar jag dörren till sovrummet, där babe ligger inrullad i sitt täcke och myser. Det är varmt. Det är instängt. Jag öppnar fönstret, drar av mig benens extrahud (strumpbyxor) och lägger mig på sängen.

*puss*

Jag powernapade med framgång och sitter, nu ganska pigg, framför datorn. Det är just i detta mitt problem ligger. I att jag sitter vid datorn. Datorn borde nämligen inte vara igång när jag skriver min lingvistikuppgift (den som skulle varit klar i fredags enligt min egen planering!!). Istället sitter jag och tjötar med Amanda och kan inte riktigt slita mig. Dags att slita sig! Puh, nu slet HON sig, då kan jag också göra det. Heja lingvistiken! Heja Jonatan som spelar innebandy ikväll!

Jag längtar till torsdagkväll när jag ska packa min väska, jag längtar till fredagmorgon när jag beger mig till smålands skogar. SOM jag längtar! Nu ska jag dock väcka ilskan i mig och förinta toffeln för ikväll, den som har tagit en målmedveten students plats! *morr*

Hej lingvistiken!

Fokuserad Slow lyssnar på ryssarna.

foto: Dasja