Innan semestern är slut. Med trötta, av lakanen skrynkliga kroppar steg vi till slut upp från sängen. Barnen var redan vakna och tog det lugnt i tv-soffan. Frukost bereddes och åts. Kaffet doftade och värmde bröst och mage. Jag plattade håret. Jonatan uppmärksammade det. Sedan följde jag Lea i duggregnet till barnkalaset. Håret var inte längre rakt och glänsande efter det, utan vågigt och liksom luftigt på ett inte helt vackert sätt. Jag fortsatte promenera genom regnet och besökte olika små loppisar i byn. Jag kände mig social och trevlig och önskade alla lycka till med sina loppisar. Jag köpte en röd stormlykta för 10 kronor och fick en näve torr smålök till perenn lök, som en grövre gräslök där man i regel äter blasten på våren, men som också får topplökar man kan sätta för att få mer. Hon som uppmuntrade mig att ta lite sådan med mig sade att den kan vara svår att få tag i, och vi pratade lite om dahlior innan jag fortsatte hemåt för att äta lunch. Jag lyssnade på sommarprat i Jonatans hörlurar, för mina egna råkade jag förlägga när jag skulle hämta Lea från hennes kompis igår. Hon var där i lite mer än en timme men ville sedan gå hem för att hon hade tråkigt. Den här kompisen vill hon nästan alltid leka med, men kompisen är i princip alltid upptagen. Vilket bakslag va! Men hon verkade obrydd och nöjd över att komma hem.
Efter lunch gick jag åter ut i regnet och hem till fotografen som erbjudit mig att gräva upp rysk martorn från hans trädgård. Han är borta hela helgen och det var lite skönt att gräva upp utan publik. Jag försökte vara snäll och gräva upp ett par exemplar från hans grusgång men det var svårt och roten bröts på båda, men det ser ju inte han och gruset ligger där och döljer mitt misslyckande. 3 andra exemplar kom med hem, två från gräsmattan och en större från rabatten. Vågat att plantera dem i rosrabatten hemma, men de ska bli vackrast i soligt läge, så jag testar och ser. Inne i hemmet igen bryggdes en ny kopp kaffe och jag lade undan mina glasögon. Jag bar ner koppen till det mörka biorummet och lyssnade på Clara Lidströms vinterprat om utmattning och vila, slöt ögonen och vilade till hennes klokheter och tankar. Ibland kom jag på mig med att nästan somna. Det är ok.
En kopp te vore inte heller fel. Och en macka eller två. Lyckan är att ha mammabröd i frysen att plocka fram. Så det ska den här lilla mamman göra nu.
Puss och kram!
Här får hon en stund av lugn och ro
