Hönsmamman coolar ner sig

Jag tror jag börjar få till det nu!

Det här med att få i sig frukost eller förmiddagsfika, att våga tro att Edvin kan vara lugn och vaken på samma gång. Våga lägga honom åt sidan en halv minut medan jag slänger på mig lite kläder. Det överlever vi båda två.
Det har också underlättat att vi numera får till ett par rapar efter måltiderna, vilket oftast resulterar i mindre mängd kräk. Hurra! (Välkommen till "Här är ditt liv"...)
(Men igårkväll fungerade det inte alls, både E och jag var mer eller mindre täckta med kräks konstant och han skrek i högan sky... Som plåster på såren fick jag sova ut inatt/idag.)

Dagens undran:
Är det med barnvagnar som med hundar? Hundägare hälsar ju ofta på varandra och det är liksom underförstått att " vi har hund så nu bondar vi lite". Men kan jag som nybliven förälder springa runt och heja på alla med barnvagn som jag möter, eller tycker de att jag är ett miffo då? Jag känner mig liksom knäpp bara av att tänka tanken... kommer passera alla andra barnvagnar med min barndoms "kyrkmin" om jag gör för stor sak av det här. DÅ kommer de andra föräldrarna garanterat tro att nåt är allvarligt fel med mig!

Sådär! Dagens frukost är intagen, kan nog få till en kopp kaffe med! Det är de små segrarna som gör mina dagar.

Kramar!

Klockan är 13.45.
Jag har precis smällt i mig en jätteportion av gårdagens rester. Att kunna sitta ner i lugn och ro och äta ett mål mat är både sällsynt och..ja..helgat.
Idag blev det ingen frukost då min underbare son skulle äta, kräkas och göra ner sig i några timmar. Och hans numera smått apatiska och väldigt trötta moder satt i trosor och sladdrig bh och undrade när hon ens skulle få sätta på sig lite kläder så hon vågade gå in i köket, det enda rummet med insyn från grannen. (Som naturligtvis hängde vid fönstret)
Nu känner jag mig lite mer mänsklig efter ett mål mat, ett stort glas vatten och med kaffekoppen framför mig. E ligger i babysittern på köksbordet inlindad i handdukar (pga ev kräkrisk) inom räckhåll så jag kan gunga honom lite om han vaknar till.
Jag vill inte klaga, han är ju fantastisk, frisk och ursöt, men småbarnslivet är inte alltid som jag förväntat mig. Jag förväntade mig skrik ibland, blöjbyten och amning etc, men jag hade ingen aning om hur tidskrävande det skulle vara och hur isolerad jag skulle känna mig. Men det är ju det, jag orkar inte riktigt med besök heller och lider nog lite av duktig-flicka-syndromet, ska minsann bevisa att jag kan klara det här. Imorgon natt är Jonatan ledig, den enda lediga natten på hela veckan. Det ska bli skönt.

Regnet öser ner, jag hade någon idé om att ta ut E på promenad i nya barnvagnen när han blivit bytt och matad och jag påklädd..men nu blir det visst inte så :)
Hoppas att sommaren vill komma på riktigt snart.

I helgen var vi på Tjörn hos mamma och pappa och firade midsommar lite lätt med regn, sill, jordgubbar, tårta och fantastiska revbenspjäll bara för att nämna några ingredienser. :) Mysigt att få spendera tid med mams och paps och skönt att ibland kunna räcka över guldklimpen till dem för att få sig en vilopaus, lite mat eller vad det nu kunde gälla. :)

Här kommer lite bilder från helgen:

Här kommer vi!

Promenad i Skärhamn

Morfarmys

Mormormys

Morbror underhåller

Den sk. Vackra gula spindeln

Kramkram!