Hönsmamman coolar ner sig

Jag tror jag börjar få till det nu!

Det här med att få i sig frukost eller förmiddagsfika, att våga tro att Edvin kan vara lugn och vaken på samma gång. Våga lägga honom åt sidan en halv minut medan jag slänger på mig lite kläder. Det överlever vi båda två.
Det har också underlättat att vi numera får till ett par rapar efter måltiderna, vilket oftast resulterar i mindre mängd kräk. Hurra! (Välkommen till "Här är ditt liv"...)
(Men igårkväll fungerade det inte alls, både E och jag var mer eller mindre täckta med kräks konstant och han skrek i högan sky... Som plåster på såren fick jag sova ut inatt/idag.)

Dagens undran:
Är det med barnvagnar som med hundar? Hundägare hälsar ju ofta på varandra och det är liksom underförstått att " vi har hund så nu bondar vi lite". Men kan jag som nybliven förälder springa runt och heja på alla med barnvagn som jag möter, eller tycker de att jag är ett miffo då? Jag känner mig liksom knäpp bara av att tänka tanken... kommer passera alla andra barnvagnar med min barndoms "kyrkmin" om jag gör för stor sak av det här. DÅ kommer de andra föräldrarna garanterat tro att nåt är allvarligt fel med mig!

Sådär! Dagens frukost är intagen, kan nog få till en kopp kaffe med! Det är de små segrarna som gör mina dagar.

Kramar!