Jag har lämnat in min översättning och börjat värma upp presentationen om det svenska opersonliga pronomenet man och dess olika ryska motsvarigheter. Samtidigt skickar jag sms hit och dit för att dra med vänner på zumba inne i bältespännarparken imorgon kl. 16.00! Att skaka rumpa på offentlig plats känns ju lagom lockande, men man måste inte vara så uppe i sig själv hela tiden (eller snarare vara rädd att man ser dum ut inför andra), man kan väl ha kul? Kommer vara en massa människor runt omkring ändå eftersom att det är göteborgsvarvet samtidigt. Borde passa utmärkt att dansa då :)

Ikväll ska jag på bio med Svante och johanna. För att vara en sk. manisk tentapluggare så är jag ganska slapp. Jag inser att jag mår bättre av att döda tid och faktiskt göra något med vänner, än att sitta hemma och undvika plugget genom att titta på youtube eller spela skipbo.

Måste för övrigt läsa Fromm i sommar. Han ska ha skrivit en bok om skillnaden mellan kärlek och förälskelse. I wanna read!

Att ha eller att vara?

Kvällens tema är "Att ha eller att vara", inspirerat av boken jag översätter från ryska till svenska, som i sin tur är en aaaning inspirerad av Fromm, tysk psykoanalytiker.

Hur skall jag som människa, som person, som egen individ vara? Vad är idealet?

Vi behöver alla något att sträva efter, något som ger oss mening. Frågan är om ägandet av saker ger oss den mening vi söker, om "den som har flest saker när han dör vinner"-mentaliteten (som förvisso ofta är skämtsam) gör mer skada än den ger glädje. "För att kunna glädja sig måste man vara" Vara vad? Eller vara var? Att bara existera duger inte. Visst finns det saker vi verkligen behöver, inget tvivel om det, men det är inte det jag fokuserar på.

Frågan är, varför vi ofta definierar oss själva av vad vi har, snarare än vad vi är.

"Men jag är läkare!"

"Du har en läkarutbildning och ett jobb som läkare, men vem är du?"

Tack för mig, nu vidare till översättningen.

Jag är så vansinnigt nervös, men jag tror allt kan gå bra, bara det att det är tisdag och tentorna börjar nästa vecka! Men fatta! Snart är det över, det kan bara gå som det går helt enkelt :)

Ps. Böckerna var självfallet uppslagna och inte utslagna. Men jag vet en som var det sistnämnda när det förra inlägget skrevs ;)

Här sitter jag med tre böcker utslagna framför mig, kollegieblock, penna och sudd.
Och ett huvud med svår värk i framkanten.

Två eller tre meningar till, sen ska jag ta en paus och gå över till något annat ämne för kvällen.

(hur ska det gå? Alla ämnen inkluderar ju översättning..)

Powernap. Promenad.

Fy bubblan! Bara ungefär 42% röstade i regionvalet. SKÄMS ni som inte röstade! :(

Nu ska jag göra vad jag måste inför mötet med Nadja imorgon och lektionen på onsdag. Ciao.

my time

Varför det känns som att den enda utanför familjen som jag umgås med är Jonatan:

*Jag behöver plugga, men när jag är hemma och verkligen inte känner för att begrava mig i lingvistikens mysterier så spelar jag skipbo med pappa och mamma eller pratar med Hamdi eller gullar med Asiya.

*Jag ringer inte mina vänner, och de ringer inte mig.

*Jag kan inte koppla bort pluggpiskan och tillåter mig därför inte träffa människor, eftersom att detta ger mig dåligt samvete när jag vet vad jag 'borde' göra istället. Väl hemma lägger jag minst lika mycket tid på att mjösa runt som det skulle tagit att ta en fika med t.ex. Ellen.

Och se! Än en gång har jag hittat på något enormt produktivt att göra här hemma istället för att plugga. Nu ska jag t.ex. städa mitt rum - för att göra det mer pluggvänligt intalar jag mig själv, men vi vet nog alla att det ligger en hund begraven i det resonemanget..

Och glöm inte att rösta i regionvalet gott folk!