Jag satt på humanisten och läste på om ryska pronomen när jag plötsligt fick sällskap. En ung brunhårig man kom smygande och frågade om jag kände igen honom. Mitt spontana svar blev "Hej Samuel!" varpå han slog sig ned och vi pratade i nästan en timme. Efter detta fick jag lånat två oerhört tunga böcker på biblioteket och begav mig till valand för att möta upp min gamle kursare Oskar. Vi hade språkcaféet i sikte, där vi fick nöjet att bekanta oss med tre medelålders ryska män. Det blev lite ryska och svenska och det är med sann fröjdefull förtjusning jag ser fram emot nästa tillfälle. Sanningen är ofrånkomlig - jag behöver praktisera. Och äntligen har jag funnit en stig som leder till vägen. Bestämd form singular.
Jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.
