Man kan stå på balkongen och kväva snyftningar, man kan låsa in sig på toa, man kan gömma sig under pläden. Jag har testat många ställen idag. Fick för mig att det skulle lätta om jag satte mig bakom Jonatan som spelade wow. Snusade lite i hans nacke och hans hår och fick genast en enorm klump i halsen. Det är tanken på att inte få känna den doften på 6 månader. Att inte få känna närheten av honom.

Jag måste sluta tänka på det, för det är inte ens säkert att jag åker iväg.

Och ändå hoppas jag att jag åker iväg. Jag vill så gärna.

Och jag hade aldrig kunnat kombinera båda delarna.

OM jag åker iväg, så lovar jag att stanna i Sverige sen. Där du är vill jag vara. Och du vet mycket väl varför.

Älskling

"Porrbelysningen" är på. Den röda lampan bakom datorskärmen i Jonatans vardagsrum. Jag har tittat på new moon och ätit en bit cheesecake. Det här är en långsam men behaglig födelsedagskväll. Födelsedagen är faktiskt över vid det här laget. Han jobbar, men han är hemma redan om fyra timmar. Att gå och lägga sig ensam i hans säng känns så underligt, och jag kan knappt somna eftersom att jag är spänd av förväntan på att han skall komma hem.

Det finns så mycket jag vill skriva, men jag kan inte. Inte nu.

Först vill saker bli sagda.