God afton!
Här sitter jag under luddepläden som vi fick i julklapp och väntar på att min lille gubbe skall komma hem. Känner mig trött och lite hängig sådär på grund av förkylningen, och lilleman verkar träna kampsport i buken min, det dunkar och buffar och rör sig med jämna mellanrum.
Igår tog vi tåget till Göteborg och buss till Partille för att titta på en färgklick till Volvo. Efter noga inspektion och dividerande tog vi oss en provtur. J svängde hit och dit, gjorde inbromsningar och testade alla funktioner som kunde kommas på. Funkade fint. Bilen var i väldigt gott skick även om sommardäcken var väldigt slitna. Efter ett samtal med farsgubben Stridh kom vi fram till ett bud och åkte tillbaka till bilhandlaren. Vårt bud låg lägre än priset han satt och inkluderade nya sommardäck. Efter lite förhandlande fick vi fundera vidare. There are many fish in the sea... det slutade dock med att vi blev bilägare; till bilen här nedan:
 |
| Blå Faran |
Läskigt! Och kul!
Vinterdäcken åkte på, betalningen var ett faktum och vi tog vår nya "familjemedlem" och körde mot en efterlängtad middag på Tjörn. Vi råkade köra fel ett par gånger, och vid ett par tillfällen stannade motorn på bilen. Mystiskt...
Vi kom fram till slut och fick njuta av mammas ugnspannkaka och sen var det idel slapphet. Pappa och Frida fick äran att känna bebissparkar, medan lilleman blygdes mamma och sin egen fars handpåläggning. Framåt 21-tiden for vi hemåt i vår blåa smått opålitliga vän. Allt var frid och fröjd tills motorn stannade mitt på en 80-väg och vägrade starta. Jaha..? Vad är det med den egentligen? Efter en stund gick den igång och vi åkte vidare, med nytt stopp mitt i Tingstadstunneln... rena drömmen! Skit skit skit, Efter någon minut fick J igång motorn igen och vi kom en kort bit innan den dog på nytt. Där fanns tack och lov en ficka till höger som vi kunde rulla in till. Och där stod vi sen. Många fruktlösa försök att få igång motorn som inte verkade få något bränsle alls. En duktigt uppretad make ringde bilförsäljaren som fantastiskt nog svarade. Vi skulle lämna in bilen till mekonomen och bilförsäljaren skulle stå för kostnaderna. Mycket bra så.
Problemet var bara att vi inte kunde ta oss från den där förbenade fickan! När motorn väl startade dog den igen när man gav lite gas. Skulle bärgning behöva bli aktuellt? J ringde försäljaren igen, men fick bara upptaget-signaler. Det kändes ungefär som den sämsta affär man gjort någonsin! Försäljaren kände säkert inte till problemet, men vi kunde inte känna oss mer lurade. När Jonatan fick igång bilen och lyckades köra framåt lite i fickan, backa tillbaka och så framåt igen vågade vi ta oss ut på vägen. Jag bad många böner och Jonatan körde på lägre växel än vanligt för att se till att det sprutades in bränsle i motorn. Bränsleförbrukningen hoppade uppåt och neråt under i stort sett hela färden hem, men vi tog oss hem iallafall! En lättnadens suck och två molokna Stridhare pustade ut uppe i lägenheten.
Imorgon skall blå faran till mekonomen, så får vi se vad det kan vara. J skulle testa att köra till salsan i eftermiddags, och dit gick det bra. Tyvärr fick han inte med sig den hem. Just nu är han och försöker köra hem den igen, jag hoppas innerligt att det går, för det är ingen glad make jag har hemma nu. (Vilket är helt förståeligt) Han ville äta pizza ikväll, så nu har jag beställt hemkörning. Min stackars man. Det är så jag får ont i hjärtat - inte så mycket över bilskiten, men över hur han tar det. Jag tänker att det värsta som kan hända är att vi får reklamera den om de inte hittar felet. Vi har ju trots allt rätten på vår sida. Men det tar energi och kraft och det goda modet sinar.
Men jag får avrunda med något positivt.
Förra helgen när det snöade och blåste rejält på lördagen - då sydde jag mina allra första bebisbyxor!
Bild nedan :)
 |
| Byxor för en boy |
