Och det gjorde vansinnigt ont att läsa det. Det som stod i brevet var ledset och kärleksfullt och realistiskt. Och jag förstod det. Livet känns orättvist, inte minst nu. Men framtiden är ändå ljus och jag har en helt fantastisk vän. En vän som jag saknar otroligt mycket, och som jag vet att jag kommer återse, om än inte förrän nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar