15.3.10

Igår fick jag ett telefonsamtal. Det varade i 20 minuter ungefär och var ett av de viktigaste telefonsamtalen den veckan. Varför? För att det var oväntat efterlängtat, och för att det kändes som att ett hål inom mig fylldes igen. Det kändes som att komma hem.
Så känns det när en vän man inte hört ifrån på länge ringer upp en, och man inser att man har saknat personens röst.

Jag gick och lade mig med en bra känsla i magen.

1 kommentar:

Frida A. Lindén sa...

Jag ringde aldrig dig igår..?

Livet tuffar vidare

 Sommaren passerade och hösten smyger närmre och närmre. Här kommer senaste rapporten! I torsdags förra veckan styrde jag kosan mot Göteborg...