Jag har kommit in i någon slags svacka.
Från förändring tillbaka till det vanliga och det i sig borde vara något positivt. Det kanske uppfattas som konstigt, men vissa förändringar är inte till det bättre, och då gör man bäst i att ta ett steg framåt, eller i värsta fall bakåt. Jag kan tänka mig att jag istället tog ett steg åt sidan den här gången. I en viss fråga vill jag helst ta ett ordentligt språng framåt, men jag håller mig tillbaka, väntar ut kurvan och kör om först när jag ser att vägen är tom längre fram.

Jag känner ingen motivation till att dunderplugga på det sätt som jag planerat över påsken, och den desperation efter kunskapstörst som uppstår ur detta förtär mig inifrån. Varför lider jag inte av kunskapstörst längre? Jag behöver universitetet. Jag har än en gång bevisat för mig själv att jag inte kan studera hemma. Jag gillar inte långhelger, de ska ha stryk.


Dagens positiva: Band på G, jag lever ett i-liv i ett i-land, idag kommer farmor hit :)