Förresten...

Jag har blivit något helt vansinnigt hormonstinn! Var och såg inception med Göran igår och jag hade haft en grymt bra dag på jobbet, så allt var fint. Ringde Göran på väg in till stan och han sa att jag kunde dra till honom eftersom att filmen inte började förrän om en timme. Så jag knallar hem till honom. Lite trött, men nöjd när jag är framme ringer jag på, och han svarar (från sin mobil) att han är på kontoret och inte i lägenheten. Något irriterad vänder jag om för att gå nästan hela vägen tillbaka (okej, den må vara ganska kort, men jag var varm). Jag kommer upp till kontoret och är riktigt cranky. Får lite kaffe och sen går vi till bion. Göran äger förmågan att verkligen kunna gå mig på nerverna i vanliga fall, och den här gången kände jag för att drämma till honom ordentligt flertalet gånger. Blev inte bättre av att han satt och knäckte bärs i biosalongen heller. Eller att han slängde popcorn på mig efteråt.

Iaf, filmen var skitbra! Och jag är nog lite av en överspänd bitch i dessa dagar. Försöker lugna ner mig själv så gott det går, men det enda som hjälper är kärlek. Det jobbiga är, att om någon visar kärlek eller är snäll och omtänksam så börjar jag nästan lipa. Brudig? NEJ! Bara lite ur balans. Men det skall det bli ändring på!

Med hopp om att snart bli normal (så gott det går), bjuder jag er godnatt.

g o d n a t t