Åter igen får jag be om ursäkt för att jag är en sådan katastrofal tönt som är kär och tokig och stressad och knäpp. Det ger liksom aldrig med sig, bara bubblar upp igen och igen och igen och igen! Jag är så vansinnigt stolt över att vara Jonatans flickvän och inte bara det, jag är tacksam och lycklig för att jag (stor i orden, liten på jorden) har haft sådan makalös tur - att Gud med ett finger sammanlänkat två röda trådar som är våra liv och att vi hittat varandra (jupp, jag kan den frireligiösa stilen också!)

ehm. nu ringde han. hejdå :)