Igår var jag på mitt sista besök hos kiropraktorn. Han vred och tryckte och tänjde och hade sig, och det gjorde inte ont. Så sa han att låsningen var borta. Känslan när jag fick höra de orden var som flytande guld. (Hur nu det känns, men liksom - en varm och genuint bra känsla) Så väl hemma satte jag igång med matlagningen och dansade till popmusik som om ingen tittade. (Vet dock inte om grannen mittemot fick sig ett gott skratt genom fönstret..) Jag ringde Jonatan, jag ringde mamma och pappa och kände sådan enorm tacksamhet att jag mitt i lyckoruset beställde ett blomsterbud till Herr kiropraktor. Sen visste jag inte om det var pinsamt eller om jag bara skulle göra någon glad och visa min uppskattning. Hursomhelst kan man inte göra gjort ogjort. Men vem blir inte glad av blommor och någons tacksamhet?
Så en sådan här levererades till honom idag:
 |
| "Höstglädje" |
Och ja, den blev uppskattad. Man ska inte vara så feg!
Väntar på att Jonatan skall höra av sig så jag vet när jag ska börja med maten. Dags att leka hemmafru, dammsugaren väntar - och har väntat allt för länge
Trevlig helg!
2 kommentarer:
Härligt initiativ!! Vem hade inte blivit glad och uppmuntrad av det!! Du gör mig glad :) Du kan få komma hit och diska, laga mat, dammsuga och dansa också! ;)
Du e go. Gott att du gjorde det.
Skicka en kommentar