prövningar vi möta

Får man lov att vara trött på att jobba?

Och hur känns det egentligen att jobba på en plats där man inte är underbemannade? Effektivisering är en god sak. Det är en god sak tills det går ut över både personal och patienter. Det skall vara roligt att jobba, eller ska det vara jobbigt att jobba? Om vi bortser från det lustfyllda, så ska man väl åtminstone kunna känna att man har alla möjligheter att göra ett bra jobb?

Snart är det dags för lönesamtal. I början av veckan meddelade min nya chef att min långa lunchrast bekymrar henne och att ett avbrott mitt på dagen är för sårbart. Jag tänker att då kan jag kanske gå ner i tid lite till och istället sluta tidigt två dagar. Lycka till med att få ihop schemat då... För min långa rast var steget som krävdes innan vi blev med hund. Var hamnar vi om jag inte kan gå hem på lunchen? Jag säger till Jonatan att jag är redo att bli hemmafru nu. Han håller inte med. 😂

Men helt ärligt är jag fortfarande sugen på att plugga. Det finns väl mer att uppleva än detta? Andra uppgifter som kittlar hjärnan? Fast min hjärna känns bra slö nu. Jag tror den behöver något nytt och fräscht. Men vad?

En amerikansk kvinna jag följer på instagram sedan årsskiftet inspirerar till att bli en "home maker", hur man nu skulle översätta det till svenska på ett bra sätt... Hon kombinerar hushållstips med små dagliga andakter och tankar kring hållbar livsstil. På många sätt väldigt amerikanskt alltihop men hon är också befriande enkel och tydlig med att man är i olika faser i livet och får anpassa till sin situation. Jag har känt mig väldigt uppmuntrad av hennes konto, och har infört lite aromaterapi hemma för att pigga upp den här trötta lite småtrista personen jag kan bli i hemmets alla måsten.

Förutom mina bekymrade jobbtankar så är jag lite extra trött idag eftersom jag var med Otis till jourveterinär i Helsingborg igårkväll/natt pga en incident som involverade en burk rostad lök. Allt pekar på att det gått bra efter kräkningen, men jag kom i säng efter 02 så energin pyser ur mig lite snabbare idag - fredag som generellt är min segaste dag och dedikerad till att ta det lugnt utan krav efter en avklarad arbetsvecka. Ikväll ska vi se Happy feet II. 

Ska vi röra ner lite andra ingredienser i den här kompotten?

Ok! Förra året hintade Edvins lärare lite försiktigt om att han har tendenser till autism, Jonatan tänker nog lite en kombination av adhd och lättare autism. Och på Leas utvecklingssamtal idag hintade hennes lärare att hennes låsningar och vissa beteenden kan peka mot autismliknande symtom. Hon har inga problem eller så, men något att ha lite koll på.

So there is that.

Smårörigt liv, men det reder sig nog. Jag har hopp om detta året, imorgon har jag nog energi också. Då ska Edvin till frisören - äntligen!

Hoppas ni får en fin fredagskväll!

Puss och kram

Trött mamma med gosig dotter

Edvins plats i klassrummet, längst ner i hörnet, med filtvägg så han kan komma ifrån andras blickar när han känner behov. Han har världens finaste lärare!

Lökig kille

Våta skor

Snö och många minusgrader möter alltid tö och slask vid någon tidpunkt. Mina vinterstövlar som hängt med sedan vintern -08/09 har nu till slut börjat ta in mycket väta vid hälarna. Nu kanske jag kan råda bot på det genom att sköta om dem lite, men känslan av naket gummi mot hälarna är inte heller helt gemytlig, strumpor till trots. Nu krävs skor av helt annan kaliber med tanke på de många hundpromenaderna i varierande terräng och väderlek. Här snackar vi investering. Och den investeringen kan inte göras förrän i slutet av nästa vecka när lönen kommit. Vi kan väl helt lugnt säga att december hade en hel del utgifter, större än vanligt och de släpade över till januari. 

Edvin har haft en tuff första skolvecka som vi efter samtal och stöttning hoppas vänder till en mer stabil och lugn tillvaro i klassrummet. Lea har utöver ett platt fall från en soffa med följande fläskläpp och tandläkarkontroller klarat sig lindrigt undan. Jonatan jobbar mycket och Otis har börjat komma upp i soffan och myser med oss till allas förtjusning. (Stampe är väl inte överförtjust, men drar sig inte för att inta andra änden av soffan) Och mina bördor att bära? Jaa jag är pluggsugen i vanlig ordning och har sökt naturkunskap 2 på distans via komvux. Vet inte alls hur upplägget ser ut om jag kommer in på den, jag jobbar ju också... Så det får vi se.

Idag är det söndag och efter ett avsnitt "Fixer upper" till kaffet är jag redo att ägna mig åt hushållet. Idag vankas rengöring av kökskaklet, fläktfiltret och toaletten. Matlistan är skriven och veckohandlingen blir Jonatans uppgift att ta itu med.

Jag gillar söndagar. Det är nog min favoritdag på hela veckan 🧡 I synnerhet när Jonatan också är ledig. 

Puss och kram

Rastgården

Livet på en pinne!

Jag kommer!

💜

Nu kom jag väl duktigt, precis som du ville?

Blommor och ordning

Dagen börjar vilsamt, Jonatan kommer hem från jobbet, kryper ner i sängen och värmer sina kalla ben på den sömnvarma hustrun som ändå snart skall gå upp. Barnen är glada, djuren frukostsugna. Ännu en kall, klar morgonpromenad med Otis. Han springer glatt ifrån mig så långt flexikopplet räcker. Jag tänker att till lunchpromenaden blir det vanliga kopplet, men till rastgården.

Hemma känner jag inspiration, sprayar spisen och köksbänken med rengöringsmedel och sätter på kaffe. Tar kaffet och sätter mig i soffan med Lea. När jag återvänder till köket för att ta en påtår känner jag doften av rengöringsmedlet . Just det! Blöter trasan och torkar spisen, börjar torka av flaskorna med olja som egentligen står dumt eftersom de blir nedstänkta av matlagningen på spisen.. när jag torkar av ena flaskan råkar den slå ner plastflaskan med rapsolja som flyger över köksgolvet och locket släpper! Klunk..klunk..klunk.. det blir en ganska gedigen pöl. Konstigt nog blir jag inte alls upprörd utan funderar över vilket sätt som är bäst att samla upp oljan, sen gör jag som jag tänkt. Och våttorkar golvet. Torkar färdigt köksbänken, tar kaffet och återvänder till Lea.

Det här låter kanske inte som något man behöver berätta om, men för mig är det jättestort! Jag var nöjd och glad! Tänk vad avsaknad av stress kan göra med en människa! Och att redan ha mat och kaffe i systemet. 

Idag ska vi städa undan julen tänkte jag, men först ska jag fundera ut lunch till barnen, de gillade inte potatissoppan jag gjorde igår. Lutar åt falukorv... 

Sent igårkväll spontanbeställde jag en hel drös dahliaknölar. Mer än hälften av mina hade ruttnat i garaget... De som klarat sig (de jag lagt i wellpappkartonger) bor nu i matkällaren.

Spana här, man ser ju vilka färger som talade till mig.. jag kunde ju valt liite mer variation! Men det blir nog fint!

8 olika sorter!? Var ska jag ens ha dem? Nåväl, första året brukar de inte bli så jättestora ☺️. Och efter sommarens släntprojekt har jag fler rabatter där jag kan stoppa ner dem framöver. (Dock ska vi göra allt i vår makt för att de nya rabatterna ska bli så lättskötta som möjligt.)

Säg hej till Dorothy, vår nya blomma som Jonatan fick som tack av grannfrun för att han åkte och köpte nytt bilbatteri åt henne. 

Och Biancas lillasyster, vad ska hon heta? Wendy! 

Nu ska jag lämna soffan

Puss!

Ett hundliv, ett nytt år

 2023

Ett ganska lågmält år.

Jag avslutade min utredning för Adhd utan diagnos men med adhd-liknande symtom. De rekommenderade att jag skulle ta kontakt med en arbetsterapeut, och jag kände att hela karusellen med utredningen hade tagit så mkt energi att jag bara ville skjuta det ifrån mig. Jag köpte en rekommenderad bok - som jag inte har läst. Den har legat i köket i ett helt år. 

Under våren visade Jonatan mig en hund från hundar utan hem med orden "jag borde inte ha tryckt på den här länken" och han borde vetat bättre än att sedan visa den för mig! Liksom min kattlängtan för några år sedan så väcktes en enorm längtan efter hund. I otaliga timmar har jag scrollat bland hundar, läst om adoption av hund, funderat över vardagspusslet och längtande följt hundägarnas fyrbeningar med blicken.

Jag tänkte ut hur jag skulle kunna lägga om mitt schema och vågade till sist lyfta det med chefen. Det var inga problem och vi beslutade ett datum när jag skulle gå ner till 90% och lägga extra lång lunch måndag-torsdag.

Vi skickade in vår första intresseanmälan, sedan en andra när de första hundarna blivit bortadopterade till några andra. Och plötsligt hade vi kontakt! När vi fick frågan om Otis (eller Wayne som han hette då) kände jag att japp, han känns rätt! Inte för liten, kräver inte så mkt aktivitet men har ändå lite go i sig!

Och en kort tid därefter hämtade vi honom. Nu, efter snart två månader som hundägare, så känns det inte längre som att jag låtsas när jag är ute och går med honom. Jag känner på något konstigt vis att jag har mer tid än innan, trots att jag fått mer att göra. Den där mytomspunna vardagsmotionen har uppenbarat sig för makarna Stridh som nu rör på sina slappa påkar med förnyad spänst!

Efter Otis tandoperation innan nyår har vi också märkt att han är mer kontaktsökande, mer aktiv och lekfull. Den där spruckna tanden gjorde troligtvis ganska ont, och det känns skönt att vi tog tag i det direkt.

Odlingsåret 2023 då?

Lågmält! Oinspirerat! En trött och moloken Sara tittade ut genom vardagsrumsfönstren. Altanen var jordig och dryg att passera på vägen ut. Vädret kallt och eländigt. Gräset först gult och bränt -sedan långt och oklippt. Fästingar och bladlöss överallt. Dahliorna blåste sönder. En ny ros planterades dock på framsidan, orange/rosa och fin. Knopparna åts upp av rådjur. Framåt sensommaren planterades några nya växter i blomrabatten på baksidan - inspirationen och glädjen kom tillbaka en stund - sedan kom hösten. En kantnepeta dog, resten frodiga och fina!

Nästa år har jag antagit en utmaning från en kollega - pumpatävling! Största pumpan vinner. Hon kommer odla den på föräldrarnas kompost... vi får se hur det artar sig! Jag tänker att ett tävlingsmoment är rätta sättet att få upp motivationen. Jag har någonstans omfamnat mitt bristande trädgårdsintresse i somras. Jag har undvikit trädgårdstider (som alltid annars varit helgens höjdpunkt!) samt undvikit trädgårdskonton på instagram, allt för att inte jämföra mina egna tillkortakommanden med andras oändliga flit och inspiration. Suck!

Men kanhända är jag utvilad till våren som kommer, med ny vilja och lust. Det är min förhoppning: att detta året skall få innehålla mer lust och inspiration! Inte specifikt gällande trädgården, men gällande hemmet och livet i stort! Jag vill glädjas över det hem jag har, jag vill tacksamt sköta om det som givits mig. 

Så inga nyårslöften här.

Bara en önskan om tacksamhet, glädje och inspiration.

💜Otis💜

Den sista vilan

Innan semestern är slut. Med trötta, av lakanen skrynkliga kroppar steg vi till slut upp från sängen. Barnen var redan vakna och tog det lugnt i tv-soffan. Frukost bereddes och åts. Kaffet doftade och värmde bröst och mage. Jag plattade håret. Jonatan uppmärksammade det. Sedan följde jag Lea i duggregnet till barnkalaset. Håret var inte längre rakt och glänsande efter det, utan vågigt och liksom luftigt på ett inte helt vackert sätt. Jag fortsatte promenera genom regnet och besökte olika små loppisar i byn. Jag kände mig social och trevlig och önskade alla lycka till med sina loppisar. Jag köpte en röd stormlykta för 10 kronor och fick en näve torr smålök till perenn lök, som en grövre gräslök där man i regel äter blasten på våren, men som också får topplökar man kan sätta för att få mer. Hon som uppmuntrade mig att ta lite sådan med mig sade att den kan vara svår att få tag i, och vi pratade lite om dahlior innan jag fortsatte hemåt för att äta lunch. Jag lyssnade på sommarprat i Jonatans hörlurar, för mina egna råkade jag förlägga när jag skulle hämta Lea från hennes kompis igår. Hon var där i lite mer än en timme men ville sedan gå hem för att hon hade tråkigt. Den här kompisen vill hon nästan alltid leka med, men kompisen är i princip alltid upptagen. Vilket bakslag va! Men hon verkade obrydd och nöjd över att komma hem.

Efter lunch gick jag åter ut i regnet och hem till fotografen som erbjudit mig att gräva upp rysk martorn från hans trädgård. Han är borta hela helgen och det var lite skönt att gräva upp utan publik. Jag försökte vara snäll och gräva upp ett par exemplar från hans grusgång men det var svårt och roten bröts på båda, men det ser ju inte han och gruset ligger där och döljer mitt misslyckande. 3 andra exemplar kom med hem, två från gräsmattan och en större från rabatten. Vågat att plantera dem i rosrabatten hemma, men de ska bli vackrast i soligt läge, så jag testar och ser. Inne i hemmet igen bryggdes en ny kopp kaffe och jag lade undan mina glasögon. Jag bar ner koppen till det mörka biorummet och lyssnade på Clara Lidströms vinterprat om utmattning och vila, slöt ögonen och vilade till hennes klokheter och tankar. Ibland kom jag på mig med att nästan somna. Det är ok.

En kopp te vore inte heller fel. Och en macka eller två. Lyckan är att ha mammabröd i frysen att plocka fram. Så det ska den här lilla mamman göra nu.

Puss och kram!

Här får hon en stund av lugn och ro

Semestern tar sin början

Ett litet inlägg från telefonen blir det idag. Jag vet inte alls hur det kommer se ut när det är klart, men det blir som det blir. Igår hade jag och Lea ett litet kalas. Såhär i efterhand tycker jag att jag kunde förberett mer fika och köpt en vanlig tårta så barnen blev nöjdare, men någonstans hade jag mest bara sett fram emot att vi skulle få träffa varandra och hade stora problem att tänka ut mat och sådant.

Nu är iallafall helgen över och semestern har börjat på riktigt. Jonatan sover fortfarande och jag och barnen har ätit frukost. Jag har gjort en att göra-lista idag. Jämför med helgens lista och se en viss förändring ☺️

Jag är bra mer förtjust i dagens lista och ser verkligen fram emot först punkt 2 och sedan sista punkten 🥰

Igår kväll när jag skulle lägga barnen sade Lea "Jag önskar att du alltid var såhär glad"

Ouch! Men bara vetskapen om att vi inte ska upp tidigt nästa dag gör ju att tempot blir snällare när det närmar sig läggdags. Vad jag älskar semester! Jag hoppas verkligen att det ska bli en skön sådan.

Puss och kram

Ps. Grattis Adam som blir fantastiska 33 år idag! 💕

Kvalmigheten

 Plötsliga infall. Jag vill bara göra det jag vill göra och jag vill göra det nu innan tankarna fastnat någon annanstans. Och just nu har jag fastnat lite, det finns en handfull saker som jag önskar att jag ville göra och som jag borde göra. Som att röja iordning i köket. För att möjliggöra ett brödbak. Eller middagslagning. Bära brädor till släpet - för att det är en önskning från Jonatan. Läsa boken jag påbörjat - för att det är så gött att försvinna in i läsbubblan, men min kropp blir slö och nu börjar jag känna att min energi bör riktas mot mer produktiva aktiviteter - som den där köksstädningen... Varför känner jag mig slö? Är det den halvklibbiga värmen denna mulna dag? Är det min stela nacke efter att ha legat konstigt när jag tog sovmorgon imorse? Det är väl en kombination - kantad av vetskapen att bladlössen kommit till dahliorna, rosorna och allehanda växter och måste bekämpas, landet och rabatterna behöver vattnas och jag behöver komma igång med något handgripligen för att komma ur den här matta, handlingsförlamade positionen.

Jag ska göra en plan! Bestämma middag till ikväll - röja snabbt i köket och påbörja den - allt för att det inte ska bli lika sent som igår. 

Rådjuret mumsar i sig löv från äppelträden, husspindeln jag såg igår är mystiskt försvunnen, gurkorna sväller i fönstret och om en vecka är jag och barnen på Tjörn. Det är två veckor till min födelsedag. Fyra veckor kvar till semestern. Jag behöver dricka något kallt. Jonatans idealhustru är glad, tillgiven och tacksam enligt ett test han gjort. Han beskrev dock en hund. Min idealman är självständig, mjuk och får som han vill. Ni kan ju gissa vilket djur jag beskrev! 😄

Jag har inget riktigt sammanhängande att bjuda på här. Behövde mest få ur mig min otroliga loj-het. Får söka lite inspiration - och det gör jag bäst genom att lägga undan telefonen och undvika sociala medier. Jag blir otroligt sällan inspirerad av pinterest och mysiga, fina instagramkonton. jag börjar mest jämföra mig och känna en inre stress över att.. ja över vad? Att jag inte har det så? Att jag inte är lika driven som de där personerna?

Blah! Må regnet falla och dåna inom kort!

Puss och kram 

En helg att glömma

Lördag 27 maj

Imorgon är det mors dag! Modern är hemma med de två barnen. Fadern är och roar sig hela helgen på ett airsoftspel. Modern är ok med detta. Dottern vaknade kl. 04 genom att kräka ner hela kudden. Modern tröstade dottern, tvättade av henne, torkade kräk från sängen, startade en tvätt och lade dottern att sova på faderns plats med madrasskydd över kudde och lakan. Dottern kräktes inte mer efter det.

Sonen vaknade ganska tidigt, dottern gick upp vid 07 och modern sov en timme till efter försäkran om att dottern kändes ok. Sedan upp och hänga tvätten, truga i sonen en macka och dottern ett glas saft.

Goda nyheter från Frida på viber och en glädjestund. Lyckades städa lite också - fantastiskt!

Söndag 28 maj - Mors dag 🌺

Vi byter perspektiv.

Edvin väcker mig runt 03 med ett förfärat rop på mamma. Säger att det bubblar i magen. Vi går till toaletten och jag hör hur det rasar där inne, jag tänker åh nej stackars barn - totalt rinnande avföring! Jag går ner och kissar på källartoan. Kommer upp igen och frågar om han känner sig färdig och om jag ska torka. Han tittar förbryllat på mig och säger "Varför? Jag har bara kissat." Då känner jag det. Avsaknaden av bajslukt. Just det, vad bra! Hehe, men vi ställer in skurhinken bredvid sängen ändå, varnade av den bubbliga magen. Vi lägger oss, jag hinner precis ignorera min kurrande mage och somna när jag hör kaskaden träffa hinkens botten. Då var det dags igen. 

Klockan 05.20 händer det igen och det är ljust ute. Edvin väljer att gå upp, jag går tillbaka till sängen. Vid 07 går även jag upp och Edvin hänvisar mig till skurhinken för tömning. Och så fortsätter morgonen. Lea äter frukost med god aptit efter att under gårdagen knappt ha ätit något alls. Det är en lättnad. Edvin får inte behålla de slurkar vatten han druckit, sover ett par timmar och sen är det samma om igen.

Mors dag är präglad av omsorg och faderns frånvaro. Får jag gissa så är han inte hemma förrän vid 17.00 som den tidsoptimist han är. Då bör han ha med sig proviant och petunior till mina amplar. Kan behöva något att sysselsätta mig med måndag och tisdag när det vankas vab.

Nu ska jag ut och dra lite kirskål, behöver rensa huvudet.

Puss och kram!

Barn och blomster

Fredag 12 maj

 Igår när jag stämplat ut från jobbet vibrerade telefonen. Jonatan i andra änden berättar att förskolan har ringt för att Lea har kräkts. Jag kör dit. Lea är pigg och leker på utegården. Hon hade haft mycket kläder på sig och lekte med två vänner. Plötsligt blev hon ledsen och kräktes vid gungorna.

I bilen på vägen hem berättar hon att hon och två kompisar har lekt att löven var godis, och att de tuggat på löv, sen kräktes hon. Allting känns väldigt oklart, hon är hemma med mig idag, men jag tror inte att hon är sjuk. Hon kanske bara bör undvika att äta löv helt enkelt, för hon är både pigg och glad. 

Det är riktigt varmt och soligt ute. Edvin pratade om att ta med sina kompisar hem efter skolan idag. Jag borde så och plantera om växter. Få lite ordning. Men det är ju så varmt! Kanske får slopa långbyxor och skjorta. Hehe, nu låter det som att jag har kontorskläder på mig, men jag har färgfläckiga arbetsbyxor och en rutig, mjuk bomullsskjorta. Det blir lite väl instängt.

Jag sådde sommarrudbeckia "Sahara" i år igen. Det växer ingenting! Jag har förlikat mig med det. Idag när jag gick förbi pallkragarna såg jag dock något! Där de växte förra sommaren och allt det vissna är kvar... där kommer det ju blad! Och jag vet att det är sommarrudbeckian! Så nu är jag glad, för dessa ettåringar blev just uppgraderade till perenner! (om de nu inte frösått sig, men det gör detsamma, bara jag får ha dem)

Murklockorna överlevde inte vintern i uppfartsrabatten. Jo en av dem, och den är skröplig. Det lutar åt att sätta mer mossflox där, för den trivs verkligen i solen, och nu när den står i full blom är den helt underbar! Se bilder. Jag överväger dock att plocka in en annan färg nu, bara ljuslila känns lite enehanda, och de där starkt rosa varianterna är väldigt fina såhär på våren när man bara längtar efter färg.

Kan jag prata om något annat än växterna? Mnja, men det skulle egentligen sitta fint med ett par dagar med regn nu, det är väldigt dammigt och torrt ute och jag behöver vattna om kvällarna. Jag är på jakt efter en till klematis att plantera mot muren och räcket uppe vid växthuset. Hade varit tjusigt med lite blomster där, jag har hittat en sort som blommar mer eller mindre hela sommaren och som blommar på årsskotten, vilket innebär att beskärningen är simpel, bara klipp ner härligheten och låt den komma på nytt varje år. Hade kanske varit trevligt med en doftande variant förstås. Den jag tittat på heter Ville de Lyon.

Torsdag 18 maj

Jag skrev aldrig klart förra inlägget men redan på lördagen fick jag eld i baken och for till plantagen med Edvin och Lea i släptåg. Det blev två stycken Klematis. En Ville de Lyon (storblommig senblommande) som jag nämnde innan, och en "Omoshiro" (Storblommig tidigblommande). Det blev några ljuslila mossflox till rabatten närmast vägen och 3 knallrosa att komplettera sidan mot huset med. Från och med nu skall de kallas rosenrabatten och buskrabatten. Jag slänger upp en bild här. De ljuslila är små och pluttiga, men de borde ta igen det nästa år. Jag köpte också två jätteverbena, för det var så tjusigt att ha det förra året, och jag vill inte plantera perenner närmast källaringången - man kommer troligtvis behöva trampa och härja där när min amerikanska veranda blir verklighet i framtiden.

Förra fredagen sov Edvins kompis över hemma hos oss, och det var jättemysigt och trevligt. Sen att de kollade på Star Wars och somnade efter 22, det hör inte hit.. 😁 Inatt skall Edvin sova över hos samma kompis, det blir första kompisövernattningen för Edvin på bortaplan. Jag hoppas allt går bra. Lea har varit på kalas på Leos lekland och sitter nu helt godismätt och trött i soffan. Bäst jag kollar till henne så vi hinner borsta tänderna innan hon däckar.

Det känns som att helgen borde ta slut snart, men den har inte ens börjat. Jag gillar att vara långledig. Imorgon har jag några viktiga punkter på agendan. Allt som ska ner i jord i år skall ner i jord! Ärtorna skall sås, mina försådder planteras ut/planteras om. Det måste ske innan juni kommer inklampande - och det är snart det! Och med det sagt slänger jag in bilderna och tackar för idag!

Många kramar

/Sara

Rosenrabatten mot huset. Lavendeln väntar jag på, den nedersta av plantorna är omkramad av mossflox, jag hoppas inte det påverkar negativt. Bortanför ser man den rosa mossfloxen som planterades nyligen.

Rooosa

Min lilla perukbuske lyser vanligtvis fint i kvällssolen, till höger om den har jag Kaskadtimjan som brer ut sig så sakteliga. Till vänster ett gäng misslyckade omplanterade vallmor som grott i gräsmattan.

Snart kryper den upp under rosen ska ni se!

Min kalaspingla och jag. Jag är Wednesday och hon är Anna från Frost.

Ett komiskt geni...

Bara för att han är så gullig, jag hoppas han sover gott inatt.

Klematis "Omoshiro"

Här ska de klättra upp på altanräcket vid växthuset

Trädgård och hundlängtan

 Det är sällan jag sätter mig vid datorn. Är det inte barnen som lagt beslag på den så är det Jonatan som ser sin chans. Men min bästa tid är nu! Nuet som så lätt slarvas bort scrollandes på instagram och facebook. "Jag har ingen tid" gnäller jag. Eller "jag är så stel i axlarna", ja det är lätt att lista ut varför! Eller så grubblar jag över om jag skulle orka ha hund. I hundfrånvaron klappar jag förstrött på Stampe som ligger bredvid mig i soffan. Vi är duktiga soffpotatisar hela gänget. Jag har gått upp 2 kg. Den enda som behåller spänsten är min scrollande tumme, ja förutom barnen då. I sömnigt sällskap blir man lätt likadan. Jag gör inte av med energin så jag får inte heller någon ny. Idag dock, har energin hittat tillbaka, och jag och Jonatan tog en liten vända i trädgården och inledde kampen mot ogräset innan han åkte till jobbet. Igår när jag tog en vända runt huset vred jag på kranen till åvattnet, och nu äntligen har de startat pumpen. Trädgårdsbordet har flyttat ut från växthuset och jag tänkte börja göra iordning där inne. I år blir det ingen växthuskuvös, utan växterna får avhärdas och bo på lite andra platser. Det gör inte mycket med tanke på hur kall våren har varit. Sådderna är helt enkelt inte redo att flytta ut och med lite omplantering och avhärdning kan de med största sannolikhet flytta till sin slutgiltiga plats ganska så kvickt.

Men gällande det där med hund. Det är så typiskt. Jonatan skickar en länk på en adoptionshund med kommentaren "Jag skulle inte ha klickat på den här länken 😍" varpå jag tittar. Och så är det såklart en urgullig hund, tidigare vanvårdad, pigg och glad, behöver rehab pga dåligt musklade bakben yaddayadda... och jag blir besatt! Läser allt om den, kollar upp rasegenskaper, letar reda på hundens "dog shelter" på Irland, hittar via deras instagram hundens nuvarande fosterhem i Sverige. Och så är jag igång. Varje dag väger jag för-och nackdelar. Kollar om hunden blivit adopterad än. Funderar på om jag skulle kunna gå ner i arbetstid. Stålsätter mig halvhjärtat för om hunden skulle bli bortadopterad till någon annan. För min rationella sida säger att jag är för emotionellt engagerad i just den där hunden. Ens första hund borde vara noggrant uttänkt utifrån egenskaper och hur mycket tid och energi man har möjlighet att lägga på den. Det är inte som att adoptera två kattgubbar! Nu var kattgubbarnas adoption något av ett spontant infall visserligen och det gick ju hur bra som helst, men de är ju katter. De går in och ut som de vill. De klarar några dagar utan att vi är hemma.

Och jag har ju tänkt tanken att det hade varit skönt att gå ner i arbetstid nu när pandemin något sånär seglat förbi... det är bara det där med pension och inkomst och sjuklön som talar för att jobba heltid egentligen. Ja utöver att det uppskattas av arbetsplatsen då...

Fördelarna med deltid känner jag till sedan gammalt. Mer energi kvar efter arbetspassen, ökad livskvalitet - mer frihetskänsla.

Jag kan ha sagt till någon på jobbet att jag kanske skulle unna mig att gå ner i arbetstid när jag kommit upp i 30 000 i månadslön. Fick svaret att jag skulle få vänta halva livet. 😅 men jag skulle ju kunna nöja mig med nästan 30 000. Om man nu får prata om lön såhär "öppet". Och det tycker jag nog att man får.

Nu har jag suttit här för länge. Dags att slänga ut de gamla tomatplantorna som varit kvar i växthuset hela vintern. Imorgon kommer jag inte att blogga. Då är det jobb och sedan grillkväll med Edvins klass. Jag ska försöka återfå min sociala kompetens.. önska mig lycka till!

Puss och kram