Nu har den där Kristin försökt döda mig igen. Jag vet inte hur hon lyckas driva mig till bristningsgränsen, men det sker varje gång jag går på hennes piloxingpass. Nu är ju detta visserligen bara bra hehe, men när låren känns som äppelmos under den femtioelfte statiska positionen så undrar jag alltid om det verkligen är värt det. Det är det säkert! Jag ska passapå att gå på så många pass jag bara kan, för sats finns ju inte i Borås, så till hösten måste jag göra slut :( Har blivit en riktig liten sats-lover det senaste halvåret. Nåväl. Får njuta så länge det varar.Dags att sova snart, ska upp 05.30 imorgon.
Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar