Jag steg upp på scenen efter att ha fått en tillåtande och menande blick från mötesvärden. Tittade ödmjukt ned i golvet och lossade mikrofonen från mickstativet. När jag blickade ut över församlingen möttes jag av ett fyrtiotal törstande blickar som förväntansfullt riktades mot mig. Jag tog sats och hälsade dem välkomna till förmiddagsgudstjänsten, bad dem ödmjukt att ställa sig upp (om de kände för det - såklart, man vill ju inte verka bossig). En blick till Jonatan som började spela på flygeln, och så en första försiktig ton...
Ja, jag skulle bara se om jag har någon Adrian Plass-ådra i mig... men det är jobbigt att vara ödmjukt fantastisk. Det gick bra att leda lovsången i söndags, det är ju visserligen rent subjektivt, men det kändes bra! Men det är ändå skönt att ha det överstökat, vi var ganska spända inför det här uppdraget.
Nu är jag mest spänd för jobbet och Tyrannens fortsatta tillfrisknande.
Och vet ni: Chihuahuor är jättesöta :) (Tack Borgarna för att ni gav mig insikt!)
Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gröna drömmar
Här sitter jag med ett inflammerat öga. Jag kom just på att det kanske är allergiframkallad ögoninflammation? Borde jag gått till jobbet då...
-
Sitter i kassan och är på ganska muntert humör när två utlänningar kommer och handlar. Jag hör inte vilket språk de talar och hoppas lite f...
-
Kommer slänga upp lite bilder här för att få över dem till datorn. En av uppgifterna under första praktiken är att fotografera en sådan här ...
3 kommentarer:
hahaha mjo då, adrian plass-ådran finns där, jag känner vibrationerna!!! (Skriv dagbok, skriv dagbok!! :D )
Roligt att ni antog utmaningen iaf! :) Av dessa sägs det ju att man växer :) <3 puss
Tror jag det att det gick bra btw
Klart att det gick bra och visst är dom söta men för små.
Mera Plass-Sara vill vi ha :)
Skicka en kommentar