Hur ska jag lyckas hålla mig i skinnet med den här godbiten i andra änden när jag skypar? Och hur ska jag hålla ut tills imorgon kl 14 när han plockar upp mig i Halmstad? Gee.. I wonder.. :)

Visst, jag kanske skrev lite illa i det förra inlägget, som att han precis hade vaknat, när han egentligen skrev att han vaknat tidigt (vilket vid den tiden brukar innebära att han precis vaknat, och enda anledningen till att jag skriver det här är för att jag inte gillar att bli rättad!)

Hur som helst, det är helt värdelöst att jobba i kassan när det ändå inte kommer några kunder. Långsamma dagar....imorgon kör vi igen.

Ps. En ny paintbild

Min födelsedag

Jag vaknade av en småskalig sång från Mamsen och Adam, fick en fin grön buske (nyponrosor kom till mig!) och ett kuvert med Gustav Vasa i. Frukost och en dusch senare är jag redo, lite sen kanske, men inte desto mindre redo! Mamsen och jag åker in till staden, lyckas få en parkeringsplats på det överfulla heden och gör en mycket lyckad shoppingrunda längs kungsgatan. Klockan närmar sig 13.00 och vi skyndar oss tillbaka mot bilen, vi skall till en hemlig destination och luncha.
Vi hamnar på Gunnebo och jag får ett sms från Jonatan som skriver att han precis vaknat och frågar vad jag gör. Vi kliver in i caféet och jag är mitt uppe i att svara på sms:et när jag plötsligt känner ett par starka armar om min midja och en välbekant röst i mitt öra. "Grattis på födelsedagen sötnos"
Alla har varit i maskopi mot mig, precis alla! Jonatan jobbar inte alls, han är hos mig och det var första punkten på min önskelista. Andra punkten var en bukett blommor, och det fick jag av Mr. Stridh.

Vi äter och pratar och jag och Jonatan tar en liten promenad vid slottet och åker sedan hem. Leker med Prinsen, myser i hängmattan, äter igen, myser igen, och myser igen och igen och jag blir attackerad och vi rullar ner för gräsbacken och får fläckar. Sen myser vi igen. Sen sover vi.

Sedan är födelsedagen över. Men Jonatan är kvar
.

Jag saknar sällskap och det är sovadags...

Jag har chans på dig.

Så igår blev det lite av en heldag i kyrkan i det regniga Mölnlycke med Mr Småland. Förutom när vi var ute och promenerade i regnet och när jag var hos tandläkaren. Min tandläkare är för övrigt helt underbar. Hon ansåg det vara en kanonidé att jag skulle byta till en av de ryska tandläkarna (det finns två st på vår vårdcentral) så att jag skulle kunna praktisera min ryska hos tandläkaren också. Jag påpekade att det är ganska svårt att föra en konversation med någon som står och gräver i ens mun. Vi skrattade gott och hon fortsatte kontrollera mina tandköttsfickor (???). Jag har mycket god munhygien, tackar som frågar.

Sedan köpte jag thaimat till mig och dagens sällskap och vi begav oss till Guds hus. Äta, sova, dricka kaffe, vila, kuddkrig etc och en Slow som aldrig kunde sluta tjata om att de skulle spela spel. Mr Småland tyckte dock inte att spelet var roligt (kan det vara för att Slow var lite bättre än han?) så det avslutades relativt snabbt.

Iaf. Kom hem ganska sent, sov som en prinsessa, vaknade kl 6 av att hon vred sig som en mask i täcket, somnade om och vaknade igen av alarmklockan.
Nu måste hon rusa ner och klä på sig, idag skall hon få se sitt sommarschema och köpa mat till Ransäter med Ellen! Mums!

Mr. Småland

2/4 tentor avklarade. Imorgon tampas jag med den tredje, 4 timmar får vi på oss. Anar jag att den blir tung? Ska bli skönt att få fokusera fullt på den sista sen, den som jag nog fruktar mest nu när lingvistiktentan är över. Det kommer nog gå bra. Jag hoppas det går bra...

Svingade fjäderbollar med Erik the one and only idag. Jag gör framsteg. Vann 2/4 matcher! Längtar redan till nästa drabbning!

Dags att sätta fart på hjärncellerna, men först - fruktstund.

Idag traskade jag till Edward's och somnade nästan i frisörstolen medan Johan tog hand om mina kluvna hårtoppar. Myyys...

Sen hem och leka lite med Phille och knäppa lite bilder.

posa med hemsk spindel

tentatider

Dags för något nytt!

Jag har gjort en alldeles egen latte idag! Mamma hade tagit med standardmjölk (jippie!) hem från kyrkan, så när jag kom hem från gymmet tog jag mig en bit oxfilé (nu låter jag måhända som en riktig snofs, men protein skall ju vara sunt), värmde och skummade mjölk, för att slutligen förena denna med espresso. Nu sitter jag här och njuter...

WAH!
Där försvann balanssinnet för en sekund och hela rummet snurrade en kvarts varv. Scary. Men det är ännu en av de sakerna som gör livet värt att leva - det oväntade!

Det här inlägget är någon slags avstamp. Om en och en halv dag kommer första tentan, den jag fruktar mest av dem alla - Lingvistik B. Det krävs en riktig mördarinsats av mig för att klara den känns det som, även om jag har mer koll än jag någonsin haft. Av vana vet jag dock att tentorna brukar se mycket enklare ut än exempeltentorna, och jag hoppas att detta gäller även onsdagens utmaning och kraftmätning. Det att se tentorna som en kraftmätning är något jag tagit fasta på. Det väcker tävlingsinstinkten till liv och gör mig mer fokuserad. Kanske är dags att börja fokusera nu då...

Ps. Jag vill inte jobba den 8 juni, jag hoppas verkligen jag slipper... ds.

Hur ska jag göra när det pirrar sådär i magen?
Njuta?
Bli nervös?
Slå ihjäl känslan med att repetera hela terminens läxor?

Jag kör nog på lite av varje... men jag tror att min magkänsla snart kickar igång och då är det dags att ta beslut.

Jag har chattfeber, jag kanske kan - men jag VILL inte sluta chatta. Jag kan chatta med i princip vem som helst (bara inte den där konstiga människan som tror att jag är en kille och vill visa sig i webcam hela tiden. Hon är förövrigt blockad). Just nu är det kursaren Filip som får underhålla mig, men någonstans djupt inom mig hoppas jag att han säger hejdå snart så att jag tvingas fokusera på min översättning. Överjaget önskar detta bör kanske tilläggas, egentligen har jag en stark dragning åt lättja såhär på kvällskvisten.

Jag kände mig utmanad av mina föräldrar att fasta fr.o.m. middagen idag t.o.m. fikat efter kvällsmötet imorgon. Inställd på detta möttes jag av mina demoner som sade att jag inte kunde plugga utan mat i magen, vilket jag trodde på och sköt upp fastan för den här gången. Nu med mjölk och flingor i magen pluggar jag ändå inte. Ironiskt?