Hej från 2019

Datorn har flyttat upp till det nyrenoverade rummet. Edvin sitter och spelar Need for speed, jag dricker kaffe och knappar på tangenterna och Jonatan och Lea är riktiga sjusovare i rummet intill.

Lugnet höll i sig i säkert 3 minuter, sen kom Edvin och ville skriva på datorn. De andra vaknade glada i hågen, men Lea vill inte byta blöja. Så nu har jag lite svårare att fokusera.
Vi drar på oss förkylning nu, Jonatan hostar på kvällarna och jag är snuvig. Imorgon skall han spela i kyrkan, jag har sett fram emot att åka dit med barnen (det blir väldigt sällan) men om min snuvighet eskalerar kommer Jonatan få åka själv. Jag tycker lite synd om Edvin, han har längtat efter att få åka till kyrkan (jag misstänker att någon saknar deras bollhav...) så jag undviker att prata om det.

Jul och nyår har passerat och vi har faktiskt fått njuta av de lediga dagarna. Jag är glad att jag önskat ledigt över vecka 8, så vi får fler lediga dagar tillsammans innan Jonatan börjar jobba igen.
Jag hade velat lägga upp lite bilder från julen, men fixade visst inte pappas bildformat. Så jag ska leta upp lite annat smått och gott.

Det blev några få från Kroatien, nu är det Edvins tur att sitta bakom tangenterna.
Gott nytt år!

Hårighet, kusiner och andra växande saker

För ett par dagar sedan när jag stod i duschen och sköljde bort all tvål insåg jag att det kanske var dags att raka armhålorna. Men så valde jag att låta bli, för ett: jag orkade inte. Två: Vem bryr sig egentligen?

Och när blev det ett val att låta bli att raka sig? Att låta bli borde ju rimligtvis vara definitionen av ett icke-val då det är kroppens naturliga tillstånd. Håret bara växer och växer, rakar man bort det så växer det ut igen. Min kropp vill alltså vara hårig. Då ska den väl få vara det. Benen slutade jag ju iallafall bry mig om för ganska länge sedan, och tänk, jag tycker fortfarande att jag blir väl bemött av människor omkring mig.

Igår kom Rut och flickorna på en eftermiddagsvisit. Hannas integritet var lika stor som sist, Linnea rusade på och lekte med allt hon såg, Edvin drog och puttade sina kusiner och snodde leksaker som de hade först, Lea kröp omkring lite som hon ville och vi vuxna co-existerade, sade till barnen, uppmuntrade och suckade uppgivet emellanåt. När de skulle åka bevittnade jag dock en näpen scen.

Hanna hade plockat en liten gul blomma i trädgården som hon räckte till Edvin. Han lyste upp som en sol och utbrast: "Tack så mycket Hanna, vad snäll du är! Åh vad fin den är! Den är jättefin, den blomman!" Hanna log och plirade med ögonen och sade sakligt "Varsågod". 

De kan om de vill, di där barna.

Ikväll blir det ratatouille till middag, dags att skörda lite fin squash.

Jag minns mammas stora squash-skörd i Mölnlycke. Blä tyckte jag då. Squash varje dag! (Kan sommarlovsdagarna ha flutit ihop lite månne?)

Och nu ska jag föra traditionen vidare! Men först måste jag skörda svarta vinbär. Och det nu!

Tills nästa gång!

xx

Snacket på gatan

- Det är skönt ute idag
- Ja, jag trodde det skulle bli regn, men det blev det inte.
- Men det regnade väl inatt?
- Jo men det var så lite, inte mer än 2 mm.
- Jaså, jag trodde det var mer, det såg så fuktigt ut imorse när jag tittade ut.
- Ja, men det var det inte.
- Jaja, ni har regnmätare va? Då har ni koll förstår jag.
- Ja det har vi. Det är mycket ni får skaffa när ni flyttat till hus.
- Ja, men vi kan ju alltid fråga er om hur mycket det regnat.


Så står vi där och snicksnackar, Ingegärd och jag. Hasse kommer vankande i sina trätofflor och påtalar saker som han tycker är lustiga, Jonatan och Edvin står med sina cyklar och hjälmarna på knopparna. Sen kommer Elinor som har varit och spelat boule och sällar sig till gruppen. Hon, jag och Ingegärd börjar diskutera flädersaft, min första sats blev som lös gele, den löser sig inte riktigt i vatten. De påtalar att man ska blanda sockret i vattnet innan man häller det över blommorna och citronen. Vi jämför tillvägagångssätt. Sedan går var och en in till sig, utom Jonatan, Edvin och Hasse, dom fortsätter tjöta ute på gatan.

För så är det där vi bor, att står två eller fler ute och pratar, då kommer snart någon mer och hör sig för om det senaste, allt och inget.
Här pratar vi om vädret utan att känna att det är den sista tillflykten i en döende konversation. Och det är förbaskat härligt.

Hela familjen var för övrigt iväg på sjalträff idag. Jonatan och Edvin avvek efter ett tag till en lekplats, men o vad jag njöt av att känna, klämma och lukta på sjalar, samtala om föräldraskap med Karamellen och njuta av härliga mammors sällskap, söta ungar och en massa fina sjalar!

Tills nästa gång!
xx

Grabbarna och Hasse

trött liten i lånad sjal

zzz...

provar sjal på träffen, eller är det en kortkort klänning?

Jag ser det snöar

Vilket perfekt julväder vi har! Lätt, luftig kramsnö i mängder! Det har snöat stora delar av natten och hela dagen. Det var skönt att slippa putta vagnen genom decimeter med snö imorse, men ikväll tar Jonatan bilen och jag hoppas verkligen att det inte blir för mycket snö till i morgonbitti.
Julväder ja. I slutet av mars månad. På Leas 8-månadersdag.

Edvin. Han har blivit otroligt bossig. Han domderar och ställer krav. "Inte se den!" "Jag vill ha.." "Mamma KOM!"
-Edvin det får du inte
"MEN DET FÅR JAG VISST!!!"

Jag har tyckt att när det gäller oviktiga saker så kan han gärna få som han vill, det kostar liksom inte. Och han är ett litet barn, det är inte naturligt för ett litet barn att sitta still och vänta hur länge som helst. Och det tycker jag fortfarande. Men - springa från bordet, komma tillbaka, springa iväg, komma tillbaka... jag blir tokig! Ät färdigt och gå från bordet sen, please! Hans favorituttryck är: "kommer snart, jag ska bara..." Lägg på lite sömnbrist, en bebis som inte vill sitta ensam och ett evigt kaos... en kille som skriker så fort minsta lilla grej inte går som han vill.. Härliga 3-årsålder.
Varför får jag en känsla av att Hanna inte är såhär...?

Men han är också världens härligaste och roligaste, problemet är att jag inte kan ge honom full uppmärksamhet och då söker han den på mer destruktiva sätt..

Nu bölar Lea där uppe, bäst att kila upp innan jag har en irriterad make också.


Jag hade tänkt skriva om dopet, men nu är det försent :P

Köket

Alltså, nää jag har ändrat mig. Jag vill ha genomgående blått i köket. Men inte sådär intensivt blå som förra inlägget insinuerade, utan mer duvblått.. blågrått...äsch.
Som på den här bilden!

Hur mumsigt!?

Närmare än såhär tillåter inte alcros verktyg.

Och så vitt tak och troligtvis vita väggar... och knoppar!

Något sånt här

Au revoir och Grattis på födelsedagen Frida!

Bisou bisou!

Köksrenovering light...

Jag fantiserar om att måla om vårt träkök i väntan på rikedom och rejäl köksrenovering ;)

Alcros färgverktyg har gått varmt senaste timmen och här är mina halvslarviga resultat. Givetvis målas väggarna och taket också när det väl är dags... jag har läst att man kan måla på kakel också, då kanske man kunde slippa de urtjusiga kaffe, saft etc- kakelplattorna som är insprängda lite här och var.

såå fint trä....

 Ja det här ser ju lite knasigt ut, men jag vill gärna ha vitt där uppe och något mörkare nere. Tänk med nya luckhandtag/knoppar och lite fräsch färg på väggar och tak. Jag säger Ja!

Sen att vi skulle ha tid med sånt här... ;) *skrockar gott* men drömma kan man ju...

puss och adjö!

Det står still

Renovera hus?
Nä, det händer inte just nu. Barnen tar ALL tid.

Lea krävde mat säkert 8-10 gånger inatt.. pust! I mitt trötta tillstånd höll jag ärligt talat inte räkningen särskilt bra. Måste vara någon tillväxtperiod nu, och hon vill vara i famnen hela tiden - men inte gärna i soffan - det är för tråkigt. Just det, pappa duger inte om kvällarna heller, det ska vara mammas famn. Väl i mammas famn kan hon le och busa med pappa, men hon vill inte sitta hos honom.

Både Jonatan och jag är trötta efter den här natten. Jag måste försöka få Lea att sova i sin säng, fyra pers i vår säng blir för trångt. Den enda som sover gott där är Edvin tror jag. Farmor och Farfar vill eventuellt låna Edvin helgen som kommer. :) Det är alltid tacksamt när de frågar om de får ha honom hos sig, dels för att det är skönt för oss, men också för att Edvin ÄLSKAR att åka till Markaryd. Det är nog det bästa som finns, att åka till Farmor och Farfar. Så det känns aldrig jobbigt att släppa iväg honom, visst kan man sakna honom efter en dag eller så, men lugnet som sänker sig över huset... det känns som att axlarna sjunker några centimeter kan man säga.. :)
Så det är nog bara positivt för alla inblandade!


Imorgon ska jag till frisören. Klippning, fransar och bryn. Jag ser så mycket fram emot det att det känns löjligt. Det enda som stör mig är att jag inte vet om de tar fransar och bryn först eller håret först. Jag föredrar att vara sminkad när jag ska till frissan eftersom man sitter framför en välupplyst spegel.. och då är det trevligt att känna sig lite snygg när de kammar ens blöta hår bakåt och man ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig! Om de fixar fransar och bryn innan däremot kommer jag väl vara härligt rödsvullen runt brynen om de vaxats, och ovan vid de nya skarpa kontrasterna. Jaja, huvudsaken är att det blir gjort! Och om jag minns rätt är frisören jag bokat tid hos ingen direkt pratkvarn heller, så det bådar gott det här!


Angående renoveringen förresten, Jonatan smider planer för trädgården och jag dagdrömmer om att fixa lister, tak och fönster i vardagsrummen. Tänk att bli av med allt det bruna... vitt och fräscht!!!
Heaven!

Nu ska jag sälla mig till Pippi-gänget där uppe.

Adios!

6 månader har hon hunnit bli nu :) Tänk att hon varit en sån liten plutt!

En snabbis

Sitter med Lea i sjal på magen och har läst hennes förlossningsberättelse igen. Blev tårögd. Mitt lilla hjärta! Så enkel att ha o göra med, glad för ingenting. Extra glad när hon får se pappas mustaschprydda ansikte.

Imorgon kommer nog den röda sjalen hit. Edvin har sagt att den är hans, så jag hoppas jag får bära honom i den också. ;)

Vi har bakat supergoda hallongrottor idag, Edvin har haft på sig bagarmössa och gammeldags förkläde - så sjukt söt så jag ville bara äta upp honom!
Det finns mycket att säga, men jag anar att min äkta hälft vill att jag röjer upp i köket, så det ska jag göra nu.

Puss och kram. Vi mår bra, trots förkylningarna som cirkulerar här i huset.

Sjukdom, the wrap och huset.

Jag har försökt blogga från mobiltelefonen utan framgång.

Helgen som passerade var inte den roligaste i mannaminne. Den började med att jag fick 40 graders feber, och på lördagskvällen upptäckte vi att Lea hade 39,5 grader. En supp i rumpan och vi gick och lade oss. Febern höll dock i sig under natten. Egentligen ville jag åka till barnakuten med henne, men Jonatan jobbade och hade bilen under söndagen. Edvin var sitt gnälliga jag och vi hann inte med bussen in till stan som går en gång varannan timme från denna gudsförgätna håla på söndagar. Inne i stan fanns barnvakt åt Edvin. Efter det stressiga upploppet som hastigt bröts av en vältajmad Leaspya precis när vi skulle gå ut förvandlades jag till en gråtande uppgiven pöl. Inget läkarbesök alltså, utan ännu en supp och framåt kvällen var Lea faktiskt feberfri. Screw 1177 och deras riktlinjer och "ta det säkra före det osäkra"-råd som alltid leder till akuten.

Lea överlevde och är en ganska glad liten prick!

Jag har utvecklat starka känslor för en sjal som släpps på måndag nästa vecka. Den är röd. Jag trodde inte jag gillade rött. Det gör jag inte heller. Jo denna! Ursäkta nördsnacket men den är SÅ fin! Jag är på riktigt nästan förälskad i den. Det är som att jag är tonåring igen och känner att världen kommer gå under om jag inte får tag i min crush. Japp. Jag vet hur det låter. Jonatan har pekat ut för mig hur det låter. Det är materialistiskt och allt, och jag kan inte hjälpa det. Jag ska försöka sälja en annan sjal på happy hour i en bärsjalsgrupp ikväll. Jag har redan sålt en annan sjal på avbetalning. Jag har siktet inställt.

Titta bara!
Den är fantastisk!

Annars då?

Jo garderoben i sovrummet är klar! Nästan iallafall, det ska faktiskt på lite färg längst upp på spegeldörrarna, men sen är den klar! Och lite lister på det så är hela sovrummet klart! Taklister till Edvins rum med så kan vi äntligen gå vidare till arbetsrummet. Det ser jag verkligen fram emot. The guestroom! Kul! Annars försöker vi röja upp lite i källaren, få ordning på lösa pryttlar och organisera.

Dags att sluta skriva nu och istället leta upp gardiner till vardagsrummet!
Puss och kram!

27 Juli 2017

Torsdag. Vi vaknade som vanligt av att Edvin kröp upp i vår säng och myste och pratade. Sedan upp och göra välling och äta lite frukost. Jag hade tid hos mödravården och skulle ta bussen dit. Efter frukosten, runt 07.20 kände jag en sammandragning. Inget ovanligt med det i sig, men denna kändes annorlunda, kraftigare, tog mer energi. Inte så jag trillade ihop i en hög på golvet, men tillräckligt för att jag skulle tänka tanken "händer det idag..?".

Några sammandragningar senare var det dags att gå till bussen, men jag funderade över att ringa och ställa in besöket, jag kände inte alls för att sitta och pusta på bussen in till stan. Jonatan tyckte ändå att jag skulle dit, så han körde mig till mödravården, där barnmorskan gjorde de vanliga kontrollerna och konstaterade att bebisens huvud ännu inte var fixerat. När jag nämnde värkarna och att jag trodde den skulle komma idag log hon stort och sa "vad spännande! Då får vi se om den kommer eller bara luras".

Jag gick ut efter kontrollen och började leta efter Jonatan och Edvin, såg dem komma från Picassoparken och gick för att möta dem. Genom parken fick jag några värkar, såpass kraftiga att jag var tvungen att hitta föremål att luta mig mot. Hemåt igen och nu tog jag emot värkarna i sovrummet, böjd över sängen och kved högljutt ner i täcket. Edvin kom in och tittade bekymrat på mig. "Mamma har ont i magen..!" "Ja Edvin, mamma har ont i magen, men det går bra". Jag gick ner till källaren för att duscha, några värkar senare kom jag upp igen, slängde på mig lite kläder och gick till köket för att fika med killarna. Vid detta laget hade jag bett Jonatan ringa Gunilla för att hämta Edvin. Med minimal aptit tog jag ett bett av min macka, kände illamåendet slå ner som en blixt och sprang med snyggaste ank-gungstilen och hukad rygg till toaletten för att kräkas. Edvin kom efter och ställde sig bredvid. Jonatan kom och hämtade honom medan jag vände ut och in på magen, jag spottade och satt på huk.

Plask!

...skulle det ha kunnat sagt, om inte vattnet hade sugits upp av byxorna jag hade på mig och istället rann ner på golvet lite diskret sådär. Och jag blev helt blank i huvudet, neontext blinkade mellan öronen "Vattnet gick! VATTNET GICK! HJÄLP!"
Och jag ropade till Jonatan att vattnet hade gått, och fick svaret "OJ!! Är det sant!?"
Sen kände jag den första krystvärken, kanske knappt en minut efter vattenavgången. Jag skrek okontrollerat "Jag får KRYSTVÄRKAR! Ring ambulans!!" Sen stod jag och fullkomligt vrålade i sovrummet, böjd över sängkanten som innan.
Insåg plötsligt att det nog inte är helt optimalt att föda barn med trosor och byxor på, så i all hast krängdes dessa av. Jag klättrade upp i sängen och puttade undan täckena (Jonatans "kungen av täcken"-täcke skulle minsann klara livhanken), ställde mig på alla fyra, eller ja - alla tre, ena handen fick äran att placeras vid bebisentrén för kontroll av eventuellt huvudframträdande. På två krystningar kände jag plötsligt hur ett mjukt litet hårigt huvud började titta ut och skrek med ljuv hysterisk stämma "Huvet kommer!! AARRGGHHH!!!!"

Jonatan rusar in, möts av en bild han aldrig kommer glömma, rafsar ihop ett par handdukar och så är hela huvudet ute. Vad rör sig i Jonatans huvud? Någonting i stil med "oj, bebisen är blålila, hur får man ut resten?" Han håller om huvudet på bebisen och trycker lite försiktigt på min mage, jag fattar vad han håller på med och trycker ut resten av bebisen. "Fluurrrrp!" Hon piper till. Jonatan torkar henne i ansiktet, säger "Det blev en flicka!". Jag sliter av mig tröja och bh, hasar upp mot huvudändan av sängen och säger bestämt "Ge mig barnet!" och plötsligt har jag en liten rödlila bebis på bröstet. Jag lyckoskrattgråter fram ett "Hej lilla gumman! Heeeej! Heeej! med sån där "prata-med-bebis-ljus-röst" Edvin som stått vid fotändan av sängen kommer fram och pekar på sin lillasyster med ett väl valt ord: Bebis!
Sen går de ut och möter ambulansen som just dykt upp, möter oroliga grannar som undrar om det hänt något ("ja, det blev en flicka", haha bästa svaret ever!) Och lång historia kort - ambulanspersonalen kommer in, frotterar upp lilla fröken så hon skriker ordentligt, lägger på henne nya torra handdukar, väntar på moderkakan som trots värkar inte behagar komma ut för att slutligen låta mig hoppa upp på båren och
bäras ut till ambulansen. Spritt språngande naken under ett par filtar fick jag segervinka till grannarna och Gunilla och Sven-Åke som stod utanför ambulansen.

Detta är den roliga biten av storyn. Inne på förlossningen föder jag ut moderkakan, får hemsk medicin för att livmodern skall dra ihop sig - AAH, den värsta smärtan av dem alla! Får silverbricka med fika - och äntligen dagens första kaffe. Ligger kvar i en halv evighet på grund av den knöliga livmodern, får slutligen promenera till BB där jag väljer att stanna över natten för att få igång amningen. Detta lyckas, och vid lunchtid nästa dag är jag en fri kvinna. Med en frisk och härlig bebis.

Det här är alltså berättelsen om hur Lea Matilda Stridh kom till världen. Älskad av Mamma, Pappa och Storebror Edvin. Varje kväll när han skall gå och lägga sig är det Lea som får första kramen.

Ps. En eloge till Jonatan som inte bara agerade barnmorska och koordinator, han fick även packa Edvins väska i all hast och städa upp allt mitt söl innan han åkte efter med förlossningsväskan. Min fina man, lugnet i stormen.

sommaruppdatering

Vi lever!
Hela familjen lever, lilla Lea sover i trikåsjalen på magen sedan vi lämnade BVC här i Åled och Edvin läggs just nu för middagsvila av Jonatan. Lea. Lea Matilda, vår lilla skruttunge. Hon har gått upp hela 120 gram sedan i fredags, det verkar som att mjölkproduktionen äntligen börjar möta hennes behov, hon har inte matats till med särskilt mycket ersättning i helgen nämligen.

Renoveringsuppdatering: Edvins rum är nästan färdigt, där behövs gardiner, något på väggarna och taklister.
Vårt sovrum behöver lister, garderoben är under uppbyggnad (min man är händig han!) och målas för närvarande invändigt. Sen behöver vi komplettera gardinerna och justera spjälsängen så att lillan kan börja sova där (hoppas kan man ju). Arbetsrummet ligger på is medans garderoberna byggs.

Förlossningsberättelse kommer. men inte just nu för nu vaknade pyret, dags att tanka!