En liten update

.

Jag har påbörjat ett blogginlägg om förra helgen när vi hade barnfri tid, men känner mig inte särskilt inspirerad till att fortsätta skriva på det just nu. Edvin ligger och sover bredvid mig här i sängen, han är så söt, så söt. Tidigare imorse när jag åt frukost hörde jag honom pipa från hallen. Jag hastade ut ur köket och fann honom sitta med ryggen mot mig med en liten svart kuvertväska framför sig. Axelremmen i form av en tunn kedja hade han lyckats lirka ut, och när jag frågade honom vad han gjorde så vände han sig om, log världens sötaste lilla leende och pep igen! Sen rasslade han med kedjan och underhöll sig själv en stund till. Gulliga unge!

Som grädden på moset uppfattade jag att han verkade liite trött så jag lade honom i vår säng och han slocknade! Say WHAT!? Han brukar ju få ny energi så fort man lägger honom här, och böka runt i tio minuter minst innan han får ro. Inte idag inte! Hihi! Så nu har jag filat hans naglar (i sängen, inte optimalt kanske, men det måste ju göras) och fått bloggat

! Grymt bra. Idag ska vi hänga med Louise som är ledig från jobbet! Och så ska jag köpa en 30-årspresent till en fd kollega som har fest på lördag.
Det är väl det hela!

Ha en fin torsdag!

Min lille sömntuta!

Köpte lite nytt i tisdags, har insett att jag har upp emot 10 år gamla plagg i garderoben. Nu välkomnar vi en varmare årstid!

Åker utan åkpåse, men med pappas gamla ullfilt :)

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Ja alltså nu är jag nästan lite pannkaka igen eftersom att jag är hungrig, men låt mig förklara rubriken (som egentligen inte behöver förklaras..)
Jonatan stack till jobbet som vanligt och jag matade prinspojken och pottade innan det blev frulle för mig och dammsugarbekantning för honom. I vanlig ordning hann jag inte komma till kaffet innan han var inne i köket och klängde på mitt ben. "Mamma se mig! Håll mig! Prata med mig! Mamma jag vill också ha kaffe!" Tycktes han säga på gnälligaste bebis-halländska och jag gjorde som så många gånger förr: bryggde kaffe och satte mig med koppen på vardagsrumsgolvet. Där funkar det fint. Köksbordet - nej! Soffbordet med rumpan på mattan - absolut! Då kan han krypa iväg och dra ut dvd-filmer på golvet, krypa tillbaka och le stort, krypa iväg och kasta nappen framför sig och jaga runt efter den en stund för att sedan komma tillbaka till några uppmuntrande ord och en klapp på huvudet - sen iväg igen!
Han sov en kvart i sin säng innan han väcktes av introt till O.C (mitt senaste guilty pleasure, en tonårsserie från tidigare 2000-tal) och efter mat och ny blöja var han tydligt missbelåten (det hördes på hans genomträngande gälla tjut som skar in i öronen på en väldigt
apatisk och trött mamma) och det fick bli en promenad med vagnen till apoteket för öronproppsinköp. Missbelåten i vagnen. Jag tror han blev lite varm, åkpåsen är nog lite väl fodrad för årstiden, så när jag väl fattade vinken och knäppte upp hans tröja och öppnade upp påsen lite somnade han gott. Då köpte jag choklad och gick hem. Han sov så gott i vagnen att jag hann äta lunch, dricka kaffe, äta choklad och läsa (!!) ett par kapitel i bok 4 i Narniaserien. Den heter nåt med prins Caspian, kan inte riktigt minnas vad. However. Edvin vaknade i vagnen, jag lyfte upp honom och tog med honom till sängen där jag suttit och läst. Han somnade om i min famn, sen sov vi en stund tillsammans. SÅ SKÖNT!

Sen var jag mamma solstråle och han var också en liten skatt (glad mamma = glad bebis och tvärt om säkert)
När J kom hem badade lille E skumbad i baljan i duschen och hade hel-lajbans! Och jag var glad och nöjd. Ännu nöjdare blev jag såklart när J uttryckte att han är imponerad över hur jag orkar ha Edvin hela dagarna och ändå oftast vara på gott humör när han kommer hem från jobbet. Ja, nu är jag ju inte alltid det - men nog sträckte jag lite extra på mig när han sade så!

Superduper-mamman, det är jag det!
Sedan har jag varit ute och cyklat i ösregnet medan J har nattat Edvin - som somnade 20.15! 20.15! Fatta grejen! Så tidigt! Det är ju superduperbra att låta honom sova ut mitt på dagen och sen inte mer på eftermiddagen! Hur nice som helst! Nu spinner hjärnan på högvarv förstår ni: planer på att minsann styra hans sovrutiner och få mer fritid och hej och hå! Det är ju fantastiskt skönt att få ha kvällarna. Det är det. Vi får väl se hur det funkar.

Imorgon är det dags för 10-månaderskontroll. Snart är han ett helt år, känns helt surrealistiskt.
Och coolt!

Nu ska jag försöka få i mig lite köttbullar.. men klockan är halv tio snart. Blir nog yoghurt istället - kan äta köttbullarna imorgon istället. Intresseklubben jublar över det utlåtandet.

Godnatt :)

Här är en bild på en snygg skådis. Chris Hemsworth heter han. Även känd som Thor 

Middagskaffe i vårsol

Vårkänslor

Wow!
Idag skiner solen som om den skulle till att spricka utav längtan till våren, och då är det ju svårt att hålla sig inne efter tre dagar instängd i en källare på jobbutbildning i nytt journalsystem (precis lika tråkigt som det låter).
Så efter förmiddagsgröten puttade jag ner Edvin i overallen (nej, jag krängde på den) och puttade ut vagnen med honom i (sanning) till lekplatsen i parken bakom huset.

Han fick gunga lite, provsitta det icke-gröna gräset och undersöka en liten pinne, sen tog vi en tur längs Nissan, iakttog en fiskare en stund och fortsatte mot biblioteket för lite fågelskådning.
En riktigt skön stund i solen för oss båda och jag passade på att ta med kameran den här gången.

Har till och med fått en liten pratstund med min fd kollega Pablo som flyttat till Malmö. En av mina favoritkollegor, han kommer vara grymt saknad när jag börjar jobba igen.

Bilder från promenaden

Roligt med fart och mamma-bus

Mmm pinne!

Tittar på fågelmatning vid biblioteket

Edvin skådar fåglar

Mamma skådar fåglar

Fjädrar alltså, så vackert!

Hemma vid hissen med solen i nacken :)

Senaste nytt

Hola Bandola!

Ja men tjena! Vi fick ju förskoleplats! Inte på exakt den där jobbnära förskolan, men en annan som ligger på andra hållet. Jag var och hälsade på i fredags och personalen var mysig och jag tyckte den verkade bra! (Jag ställde väl inte jättemycket frågor, utan gled mest med och lät dem prata). Fast som det ser ut nu blir det inte aktuellt med förskola förrän till januari ändå :)

Jonatan är ju inte anställd, utan jobbar under utbildning, och kan således inte söka föräldraledighet förrän han är färdig och har en anställning - dvs typ i början av augusti. Och då lägger vi till två månader och voila! Vi är inne på början av oktober, typ den månaden vi skulle fått förskoleplats nu då. Så jag kommer stanna hemma med lillgossen Edvin till oktober! Vi ville ju verkligen dela lika på föräldradagarna, men det funkar inte den här gången. Men nästa gång (om det blir en nästa gång) har vi troligtvis större chans att dela lika, sålänge maken min håller sig borta från skolbänken! :)

Ja, detta är det senaste... jag har talat med chefen också och hon tyckte det lät bra. Skönt det.
Får väl avrunda med en bild, har visst blivit blöjberoende... (De två raderna till höger är den storleken Edvin använder nu)

mmm, men här saknas 3 st, utöver den som kommer på bilden under..

 denna fina som kom med posten idag..(blöjan alltså, inte pojken)

Puss och Godnatt!

Trög-morsan

Mitt tröga tryne!

Förra våren när vi ringde förskolan vi är intresserade av så var läget rätt så lugnt. Och vi bara, ah ok, schysst! Och ställde oss INTE i kö!
Varför?

Jag ringde samma förskola nu, hallåå, ett helt år senare och det är jättekö och fullt och hej och hå.
Detta var väl ett klassiskt rookie mistake. Nu satte jag upp Edvin på kö iallafall och jag fick tips om en annan förskola i deras regi där de eventuellt skulle utöka med två platser. Nu står vi i kö där med. Och på 5 andra förskolor som jag anmälde plutten till via kommunens hemsida.
*pust*
Om vi nu ens blir kvar i Halmstad, i sådana här lägen önskar jag att vi hade vetat från början, då hade vi ju ställt oss i kö tidigare. Jaja, lätt att vara efterklok.
Nu har jag gjort vad jag kan och hoppas hoppas på ett mirakel (tillsammans med hur många andra stressade föräldrar..?)

Och så måste jag ta upp det här med chefen. Det blir tredje gången jag skriver och ändrar utsikterna för tillbakagång till jobb. Har vi ingen förskoleplats så måste jag ju stanna hemma med lillparveln till iallafall oktober månad.

Hej nudlar! Hej grönsakssoppa!
Nej så illa är det ju inte, men tråkigt att behöva ta av Jonatans dagar. Men vi får göra vad vi måste.
Nu måste jag tänka ut någon form av strategi inför sommaren/hösten så jag vet vad jag ska skriva till the boss. suck. Inga klara besked här inte.

Men i övrigt så skiner ju solen på våra liv, Edvin utvecklas och nu kryper han så smått. Måste se över inredningen hemma... allt är ju spännande för en knodd på snart 9 månader!

Puss och kram

.

Bildfritt inlägg!

Igår var vi iväg på kalas i Värnamo. Dagen till ära fyllde Edvin 8 månader prick och kusin Hanna tycktes inte längre så skrämmande. Men det är klart, han hade ju mognat en hel del sedan sist ;)
Det var så mysigt att få umgås med familjen. Älskade ni :)

Idag var Jonatan med i lovsångsteamet i kyrkan, jag och Edvin kom dit typ 50 minuter sent, lagom till 11.00 var det ju dags för honom att äta och sedan pottas. Efter bajsblöjan igår på kalaset var jag inte sugen på fler olyckor, och tack och lov klämdes det ut som utklämmas skulle innan vi gick till kyrkan.
Vi missade visst predikan, men kom lagom till lovsång och nattvard, så det kändes gott ändå.
Senaste tiden har jag haft lite av en torkperiod, har väl inte riktigt upplevt att jag tror. Kanske för att jag inte varit i kyrkan sedan förra våren eller varit i något kristet sammanhang sedan dess. Jag hade inte räknat med att min tro skulle vara så bräcklig, men här om natten kände jag sådan tomhet och ensamhet att jag viskade ut i rummet "Finns du där?" Jag vill tro att Gud är här, för allt vad det är värt så hoppas jag att det jag bär i hjärtat inte bara är något dåligt samvete över att jag övervägt att lämna den tro jag på sätt och vis blivit uppfostrad till att ta för sanning. Det är så lätt att bara köra på. Att slentrianmässigt sjunga med i sånger. Att be böner av vana. Att tänka "jag tror" men känna sig...uttråkad.
Men när jag satt i bänken med Edvin i knät och församlingen stod samlad i mittgången för att gå fram till nattvard kändes det fint. Människor som stod upp och gick fram med förväntan. Det var iallafall det jag såg. Och då fick även jag förväntan, jag skulle ställa mig bland dem med Edvin på armen, och jag skulle ta emot nattvarden. Markera en ny start.
Och efteråt när en i församlingen delade ett ord, till någon som rört sig till nattvarden, inte av slentrian - men som bestämt sig för att gå fram för att möta Gud - till den här personen ville han säga att Gud har mött dig idag.

Och jag vet att den personen var jag.

En småbarnsdag

Bara halva dagen har passerat och jag känner mig produktiv och glad. Visst, klockan är strax 14.30 och jag har ännu inte ätit lunch, men det skall jag göra nu.
När Jonatan gick till jobbet kröp jag och Edvin ner under täcket igen och slumrade någon timme. Därefter väcktes jag av ett hårt slag rakt i ögat och bestämde mig för att gå upp. Frukost, tända ljus och kaffe vid fönstret som bjöd på regnvåta tak och tunga skyar. Jag hann till halva koppen innan Edvin vaknade. Upp och äta lite gröt, smaka på välling samt pottas innan det var dags för lek och krypträning. Rumpan har börjat puttas uppåt och knäna dras fram mer och mer. Spännande!
Sen frostade jag av frysen, Edvin fick mat, pottades och sen ett bad. Plask plask plaskblött på hela halva badrumsgolvet! Nu sover han i vår säng i bara blöjan och det är hög tid för min egna tid!

Kram!

Morgonstund

Mums med gröt!

"Vill inte sova här! Din säng är mysigare!"

Balen och förkylningen

Hej från sjukstugan!

Edvin somnade för ett par minuter sedan, tvätten tvättas, handlingslistan är skriven och nu sitter jag här med dagens första kaffe. Mår lite illa, men det ska väl ge med sig. Mikrosmå snöflingor virvlar utanför fönstret och jag sitter och oroar mig lite.
Imorgon kväll har avgångsklasserna i J's utbildning sin examensbal. Jag har en klänning som skall duga för ändamålet, jag har även skor och väska. Inget direkt utstickande, men ändå. J skall hämta sin kostym från kemtvätten idag, så även han är förberedd. (Men så har han ju en fru som påminde honom om det stup i kvarten. Usch. Jag känner mig som en tjatig morsa ibland alltså, men vad skall man göra när man har en man som är lite halvt kroniskt glömsk?)

Så, imorgon kväll alltså. Svärföräldrarna kommer hit och passar Edvin.
Och jag har inte feber längre! Det är fantastiskt bra! Däremot är jag snorig och snyter mig så det forsar näsblod lite då och då, helt klart mindre bra. Hostar gör jag också. Slemhosta på morgonen och rethosta på kvällen. Igårkväll låg jag nog och hostade minst en halvtimme innan jag kunde sova. Stackars J kunde inte heller sova på grund av mig och mina missljud.

Det är alltså detta jag oroar mig för: å ena sidan att jag ska känna mig så dålig att jag hellre stannar hemma, vi har isåfall fixat barnvakt i onödan, jag har en långklänning som jag typ aldrig kommer använda och vi har betalt för en person som inte kommer till balen = trist. Plus tråkigt för Jonatan att gå själv.
Å andra sidan har vi att jag går till balen, preppad till tusen med nässpray, halstabletter och rethostemedicin, håller huvudet högt, försöker undvika näsblod och ler och nickar artigt istället för att prata. Sen hoppas vi att jag slipper en hostattack vid middagsbordet, att jag inte är snorig och att jag lyckas vara positiv trots att jag inte är i mitt esse.

Jag vill gå.
Får försöka vara tyst och tillbakadragen bara :P (min starka sida)

Dags att gå ner till tvätten.
Ha en fin fredag!

Nytt år!

Vilken god dag!

Lite sömnbrist jovisst, Men Edvin är mysig och glad, det har snöat och snön ligger kvar, vi har just ätit den obligatoriska pizzan och tittat på Kalle och chokladfabriken. Inte utan att ett visst godissug väcktes.

Snart skall jag ut i snön till affären för att köpa mat till Edvin och lite fil och mjölk till oss. Ser fram emot knarr under skosulorna. Nyåret firades in i Putsered med vänner.
Jag lyckades få till en nyårsönskan. Löften skall ju inte brytas, men min önskan är ju något att jobba för iallafall. Men den håller jag för mig själv. :)

Dags för promenad!
Gott nytt år!

Trött och gnällig

Gnäll gnäll
Tjat tjat

Men jag vet!
Jonatan blev något uppbragt idag pga min bristande förmåga att slutföra saker som jag påbörjat, som t.ex. när jag slängt in baconen i kylen efter vår promenad med matinköp på vägen hem. Jag tänkte bara slänga in baconen för att sedan kasta mig över kaffebryggaren (Jonatan ville ha kaffe minsann!). När jag väl gjort kaffe var barnvagnens varukorg borta ur huvudet mitt och jag satte mig vid datorn för att mellandagsfynda Edvins 1-årspresent. Ajsing bajsing! Dumma jag måste ju tömma hela varukorgen när jag väl tagit ur baconen. Att jag förbarmat mig över kylvarorna hade visst ett mindre värde.

Jag vet att detta hänt otaliga gånger - någon tom brödpåse här och öppnad post där... och det är så onödigt att inte slänga tomt emballage och liknande med en gång - jag vet! Gubben min tycker att jag bara skyller ifrån mig och inte tar åt mig av kritiken... men det gör jag, och jag skäms när det ännu en gång händer att jag glömt/missat/struntat i.. ja ni vet. Jag är disträ. Mina tankar hoppar hit och dit! Och jag blir såklart tjurig när han börjar klaga och tjata. Men han tjurar ju när jag tjatar på honom.
Vi är olika. Men ändå lika. Visst, han sätter stort värde i att göra en sak i taget, som många karlar gör. Sitter och pillar med en grej i timmar när andra saker också behöver tas om hand om, som matlagning, Edvin-passning, etcetc. Man kan prioritera olika. Och han är envis som alla andra i hans familj. Skall alltid ha rätt. Det blir så klurigt att hålla sams när båda alltid har rätt, am I right?

Nu klagar han på min hållning också. Nä just det. Han påpekade bara. "Snygg hållning..!" Jag är väl ingen Krösamaja eller!?

Jag misstänker att jag framstår som en känslomässigt instabil slarvmaja.
Må så va. Nu hittade jag två grejer att påpeka för honom, saker som han lämnat framme på konstiga ställen. Känns genast mycket bättre. Sen rensade jag bland min post nu med... måste sköta mig. Måste vinna den här kampen. Som gjort för skilsmässa. Nä det är inte han som är problemet. Och inte jag heller. Problemet är problemet, och det får vi försöka lösa tillsammans.

Godnatt!
/Tjurskallen