Ja jag är sannerligen inte outtröttlig.
Innan jag hann ta mig ut kom J hem, fikade och powernappade, sedan begav vi oss ut i solen och blåsten. Nu hittar jag lite bättre på campus, men mitt lokalsinne känns ändå inte pålitligt. Vi tog oss heela långa vägen bort till Ica (ca 1km bort) och tillbaka till lägenheten. Och som jag fick kämpa! Det tog kanske 10 meter - sedan vankade jag med ömma revben och molande höfter/rumpa. Men det var det värt för det var skönt att komma ut i friska luften. Bara tanken på att bli normal igen - kunna promenera, springa och böja sig framåt - gör mig lyrisk. Det finns ett liv bortom denna otympliga kropp! Och detta liv ligger max 2 veckor och 2 dagar bort! (Förhoppningsvis kommer det snabbare än så)
Nu står J och steker hamburgare, jag behöver inte ens hjälpa till med tillbehören! Han är snäll och hjälper mig så gott han kan med olika saker. Han hjälper mig att ta på skorna, dra av byxorna över fötterna, hämta saker åt mig och så lagar han mat :) En riktig hjälte. Så tar jag disken när han är i skolan.
Innan på Ica köpte han dessutom två olika glassorter OCH Pringles-chips (gröna burken).
Det lutar åt filmkväll ikväll igen :) Vi är inte nyttiga, men vi passar på att mysa så gott det går.
Hejhej sammandragning!
Med denna stenkula till mage avslutar jag detta inlägg.
Kram!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gröna drömmar
Här sitter jag med ett inflammerat öga. Jag kom just på att det kanske är allergiframkallad ögoninflammation? Borde jag gått till jobbet då...
-
Sitter i kassan och är på ganska muntert humör när två utlänningar kommer och handlar. Jag hör inte vilket språk de talar och hoppas lite f...
-
Kommer slänga upp lite bilder här för att få över dem till datorn. En av uppgifterna under första praktiken är att fotografera en sådan här ...
1 kommentar:
jipppi TVÅ!!!! nya roliga inlägg!!!!! :D
Skicka en kommentar