Lördag
Solen skiner och jag längtar ut. Kaffe i solen med Otis, sedan lite städ i rabatter och trädgårdslandet. Slänger återvinning och handlar lördagsgodis. Ingen stress över allt som skall hinnas med under helgen, för helgen är lång. Helgen räcker ända fram till nästa fredag tack vare ledighet under sportlovet. Jag har längtat. Jag tänker på alla samtal jag kan ha med Jonatan, planer och funderingar. På korvgrillning och skogspromenader. Nu verkar vädret inte bli lika fint som idag framöver, men jag tänker att det behöver inte göra något så länge det inte regnar massor.
Jag funderar mycket över framtiden och vägval. Ska pengar eller intresse styra? Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut? Finns möjlighet att göra karriär inom området? Löneutveckling? Jag varvar dessa tankar med drömmar om våren och en smygande oro att fastna i en känsla av otillräcklighet i år igen. På Instagram scrollar jag förbi trädgårdsinfluencers och deras många inspirerande idéer. Jämförelsens ögon bränner hål på de egna drömmarnas tunna flor och osäkerheten för med sig tankar. Tankar som: var är min inspiration? Varför har jag inga egna idéer? Hur blir man kreativ? Allt man gör är att härmas, Jonatan säger att jag inte har förmåga att visualisera. Jag kan inte se det han ser när han förklarar. Men jag kan se med mina känslor. Jag vet inom mig hur jag vill uppleva min trädgård. Jag ser en struktur men den är otydlig, och jag kan inte förklara hur mina tankar går, för de skiftar hela tiden. Kanske behöver jag mer kunskap? Kanske behöver jag ramar. Kanske är min fantasi allt för vild och orealistisk. Eller så behöver jag en skiss, för vem kan se exakt det som en annan tänker? Inte jag iallafall.
Söndag
Frostig morgon, regnig eftermiddag.
Jonatan sover länge efter nattens jobb och efter lunch kommer Leas kompis. Jag bakar en citronkaka i ett kök som doftar svagt av bergamott. Ordning i köket får mig att må lite bättre. Några saker i livet svävar i ovisshet. Som vilka beslut jag skall ta i vår. Eller vem som skall hjälpa oss med Otis de dagar Jonatan jobbar dagpass i mars och april. Min chef har meddelat mitt nya schema som innebär att jag inte kan åka hem på lunchen och ta ut honom. Det är ca 7-8 dagar som behöver lösas. Jonatan tänker att vi kan fråga grannen. Jag tänker att då får han göra det.. för jag är så dålig på artigheter när jag kommer med ett specifikt ärende. Pang på: Hej, kan du hjälpa oss? Nej, då är det bättre att han sköter det.
Är det så att man behöver ha något huvudbry alltid? Och har man inget så skaffar man sig ett?
Nu får det vara nog med de här tankarna. Dags att piffa till kakan och duka lite fint. Släppa bryderierna. Men broderierna! Jag vill lära mig brodera! Kökshanddukar med monogram - här kommer jag! Någon gång i framtiden det vill säga. För nu vankas det citronkaka, som sagt.
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar