Banankaka

Mums!

Våra rättvisemärkta bananer blev liksom mjöliga i konsistensen och alldeles jättemjuka - övermogna med andra ord. Vad passar väl bättre än att då slänga ihop en banankaka? 

Jag sov dåligt inatt, eller rättare sagt - jag somnade inte. Därför gick jag inte till skolan idag och dagen har varit lite dippig och seg över huvud taget. Men så åt vi mat och snörade på oss skorna för en promenad ner till Knalleland så jag kunde köpa lite nya träningskläder. Det är en go känsla, lite som en nystart - speciellt när alla träningskläder man har är urtvättade och tråkiga. Vi handlade lite mat och begav oss hemåt igen. Uppe på Sjöbo mötte vi min fiende, en som jag bråkat med innan idag, nämligen järnräcket. Jag vill kunna sätta händerna i räcket och svinga mig över, men jag är för feg! Jag vågar inte. Jag hade lovat mig själv att ta tag i det på vägen hem igen, men likförbannat var jag fortfarande för feg. Så efter en 10-15 minuters kamp mot mina egna spöken fortsatte vi hemåt. Jag är fortfarande besviken på mig själv för att jag sätter sådana mentala spärrar för mig själv - rent fysiskt kan jag, jag vet att jag kan - men jag gör det inte. Just do it - gäller tydligen inte mig...än! Jag ska minsann lära mig... en vacker dag!

Imorgon har jag nog mer tid för Rysslandsreseförfattande.. :)

Puss!

Onsdag

Om inte allt för lång tid kommer en uppdatering av bloggen där jag berättar lite om Rysslandsresan jag gjorde i somras. I somras.. vad avlägset det låter...men det kan inte hjälpas för nu är det höst.

Gotta get back to my blodpudding!
Vi hörs :)

Mot Tjörn

Idag sover J ut efter nattens jobb och jag åker mot Göteborg för att spendera dagen med min kära familj.

Jakten på lägenhet i Halmstad går med myrsteg, men vi ska iallafall på vår första visning nästa fredag. Får vi den så har vi åtminstonde någonstans att bo t.o.m. Juni 2013. Det är svårt att hitta en lägenhet som inte ligger i Halmstads stökiga delar, men ja... Vi får se som sagt!

Jag känner mig smått instängd i lägenheten i Borås... och det har nog mer med ensamhet att göra snarare än att det är just en lägenhet. Visst, jag bor med J, och jag älskar honom, men man kan inte umgås med bara en person hela livet, det driver mig så smått till vansinne.
Det här skall det bli ändring på i Halmstad är tanken och förhoppningen - en hel drös med underbara tjejer kommer ju bo där när vi väl landar.

Jag längtar. Och det gör J med. Snart lämnar vi Borås bakom oss.

Xxx
Slow

Hemma igen

Hähä, jag har fått höstlängtan!
Kom hem från Stockholm med Jonatan inatt och det har varit en speciell helg full av skratt och nya vänner.

Men angående min höstlängtan så gäller det den där glasklara kyliga luften som kommer de dagarna i oktober när himlen är molnfri och löven skiftar färg. Det är den bästa bästa tiden på året sålänge man inte blir allt för kall om fingrarna. Hösten är en nystart och man får kapitulera inför den stundande vintern - sommaren har tågat förbi. Och i år tågade den visst förbi i smyg. Den är inte över, men jag känner att jag har börjat räkna ner nu, det är både glädje och lite sorg inblandat i den insikten.

Jönköping

Jag sov så otroligt gott inatt. Det är skönt att vara ensam. Tystnaden är bedövande och jag längtar såklart tills jag är hemma igen, den ensamhet jag njuter av är den ensamhet där jag bara har ansvar för mig själv, där min osäkerhet och ängslan får synas även om jag inte låter den slå rot. Jag skall berätta om den resa jag just kommit hem ifrån, för en liknande resa har jag aldrig gjort. Resan i sig blev resans mål, och jag har nog rest mer än jag vilat.

Tills vidare..

Gråt och tandagnisslan

Här är komikern jag talade om :)

Crazy, stupid, love.

Crazy, stupid, love är en rätt snurrig film men i mitt blödiga tillstånd slutade jag  i ett minst sagt tårdrypande tillstånd. Hehe.. Jag minns en komiker som en gång pratade om att han haft en riktigt tung dag på jobbet, allt kändes hemskt och hela dagen hade han kämpat emot att bryta ihop och gråta. Så när han väl kom hem och stängde dörren skulle han äntligen få släppa på trycket innifrån, men först skulle han bara se så kusten var klar.. kolla så ingen var hemma och märkte honom. När han var säker på sin ensamhet brast fördämningarna. Han grät som ett barn, högt och ljudligt. Han ställde sig framför spegeln och såg sitt rödsvullna ansikte och den förtvivlan som återspeglades i hans egna ögon. Detta fick honom att gråta ännu mer. han riktigt görade in sig i sin sorg. Han började tänka på de han älskade, på hur det skulle kännas om de rycktes ifrån honom, han tänkte på döden, på ensamhet. han matade hela tiden sin egen gråt, han ville få ur sig allt! Plötsligt hörde han ett ljud och frös till. Lystrade och torkade tårarna.. När han insåg att han misstagit sig och att han fortfarande var ensam var det försent. Han kunde inte längre gräva fram den där sorgekänslan även om han försökte.

Den här fåfängligheten när man är ensam och gråter och ser sig själv gråta och blir smått dramatisk och vill gråta mer - riktigt se förtvivlan i ögonen... sån blir jag pinsamt ofta. Det är fascinerande. Och när man ändå redan gråter kan det vara skönt att tömma "bägaren" helt och hållet.
Jag kan tänka mig att jag är en bägare. Ledsamheter och jobbigheter kan jag bortse från ett ganska bra tag. Jag kan vara stark och reda mig i de flesta situationer. Tills bägaren är full.. Tills jag bär på alldeles för mycket tankar och känslor. Då rinner bägaren över och jag måste gråta, alla spänningar måste få släppa och då är det bara en sak som gäller: att vända bägaren upp och ned. Allt skall väck!

Lustigt nog händer detta oftast i samband med en gripande film i kombination med pms...

Cykelturen

Cyklade ner till rådasjön som var dränkt i solnedgång

 

 

 

   

Ett av de mysiga husen. Vågade nästan inte fota, men det här är iallafall "Smurfhuset"!

Luftballonger :)

Trötthet

Jag är matt. Jag hade verkligen tänkt cykla till favvostället.. kanske gör det nu.. har inte bestämt mig än... men jag har brännt mig ordentligt idag, för första gången den här sommaren. Det är främst övre delen av ryggen som är drabbad, borde nog ha smort in den två gånger ute på böljan, men gjorde det bara en gång. Oh well, det lägger sig med tiden, jag har mer fräknar än innan och är sjukt nöjd med dagens häng på klipphällarna!

Äh vet ni, nu drar jag och cyklar, vill så gärna kolla in mysiga husen :D

Puss!

Sommaren

Om ett tag ska jag, Mams och Paps ut till saltholmen och sticka ut med båten, men innan det sker  tänkte jag uppdatera lite!

J var här i helgen t.o.m. onsdag så jag är ganska nöjd. Inte nöjd som i att nu har jag fått tillräckligt av J för ett tag, men nöjd för att jag inte har varit med honom så mycket i sommar och jag har längtat efter honom. I söndags tog vi en cykeltur till Gunnebo slott och en mysig vik som ligger precis i närheten. På vägen dit cyklar man längs med järnvägen och upp förbi Wallenstams boning. Husen i det kvarteret är lustiga och välskötta och triggar verkligen igång min fantasi och jag får skön sagofeeling när jag ser dom :) Det är en bit sommar på strå det där! Sen cyklar man bara under de gröna trädkronorna längs med rådasjön tills man kommer fram till Gunnebo. It's a piece of cake! Ska nog cykla dit efter havet idag och fota lite om jag orkar, så ni fattar vad jag menar :)

Fotade lite analogt i viken

Annars har vi gjort vanliga saker... försökt komma på vad vi ska äta.. handlat mat.. och i onsdags innan jag började mitt kvällspass åkte vi ut med båten! Det var så otroligt mysigt, skönt och härligt! Och årets första salta bad tog plats - alla badade!

Jag och Mamma stylade våra respektive män :D Snygga va?

Sen stylade mamma sig själv, hon är en riktig champion!

Och idag skall vi alltså ut igen. Lite molnigare idag, men jag hoppas det är klart ute till sjöss!

So long!!
 Bifogar förresten gårdagens facebookstatus som jag plottrade ner när jag kommit hem från jobbet:

"I fredags när jag jobbade stängning insåg jag när allt var låst och färdigt att jag tappat min skåpsnyckel. Den stressade stackars väktaren hjälpte mig leta, men det slutade ändå med att den enda hjälp han faktiskt kunde ge var att bryta upp mitt skåp så jag skulle kunna ta mig hem. Ikväll när jag slutat upptäckte jag att jag tappat cykelnyckeln. Vem kommer in i fikarummet och ser mig krypa runt på alla fyra med rumpan i vädret? Exakt samme väktare. Han skrattade åt mig..."

Sommaren kom till slut

Vi var ute på havet