Franska, kaffespill och en gammal flamma

Bonsoir!

Je suis une femme!
Franska är bra krångligt, jag blandar gärna ihop småord hit och dit. Har lärt mig lite lite med hjälp av en app innan ikväll, Edvin skrattade roat när jag försökte härma den stela rösten i telefonen och upprepa meningarna korrekt. Franska alltså, egentligen hade jag hellre lärt mig spanska med tanke på de danser som ligger mig nära om hjärtat, men med svåger på ingång känns det mer konstruktivt att lära sig lite av hans språk!

Nyheter... i lördags var jag och Lövgren ute och dansade salsa, bachata och diverse fridans. Det var hur kul som helst! Det är så gött när man dansar med någon som är bra på att föra och gärna visar ett steg där man trasslar till det för sig. Ja jag njöt i stora drag, nästan så bachatan var roligast faktiskt!

Jag har dessutom tagit upp kontakten med en long lost friend tillika gammal flamma. Vi pratade i telefon en bra stund en eftermiddag och uppdaterade varandra om vad som hänt i livet sedan sist och en hel del gamla minnen. Det var fint. Och lite av en känslostorm om jag ska vara helt ärlig, det bubblade upp så många minnen och tankar att jag blev väldigt berörd. Så efter samtalet packade jag ner Edvin i vagnen och gick en promenad för att avreagera mig, sen fick jag dåligt samvete och berättade allt för Jonatan som lyssnade, skrattade lite och påpekade att jag har så lätt för att få dåligt samvete. Det kan han ha rätt i.
Nåväl, jag resonerar ju som så att ärlighet är bäst och att det dessutom blir lättare för mig att bearbeta mina känslor och grubblerier om Jonatan får vara delaktig. Så nu känner jag mig inte som en dålig fruga längre.

I eftermiddags lyckades Edvin sparka omkull min rykande kaffekopp som stod på soffbordet (han skrek och sprattlade i mitt knä...) och han fick kaffe på sina små fossingar, bordet badade, hans gosedjur, lekmattan, vår matta badade i kaffe och jag blev knäpp!

1. AAAAH mitt barn har brännt sig!!!?
2. MITT KAFFE! Jag behöver KAFFE! Kaffehuvudvärk, aaaah WHY!?
3. Vilken röra... åååh hans bok är brunsolkig, nää var ska jag börja?

-----
1. spolade av hans fötter under kökskranen med kallt vatten, stoppade en skalad banan i näven på honom och då blev han glad
2. hämtade 10 tvättlappar och kastade på bordet och överallt för att bli av med kaffespill etc etc
3. Grät småhysteriskt hela tiden
4. Satte på nytt kaffe, matade E med "riktig" barnmat, drack mitt kaffe under stundvis barngnäll.
5. Gav upp hans eftermiddagsvila totalt. Försökte lära mig franska istället.

NU ska jag repetera franskan. Sen ska jag banne mig sova gott.

Godnatt!

Här är en bild på gamla flamman som jag målade nov -09 

Långhelg på Tjörn

Det sägs att det var länge sedan jag skrev något. Det stämmer bra. Jag väntar fortfarande på bilderna från Edvins 1-årsdag, nu är usb-minnet med bilderna i Mölndal på Jonatans nyckelknippa, så jag får avhandla något annat sålänge.

Det blir svårt att göra det kronologiskt, jag hade velat börja med ett inlägg om min och Jonatans lilla minisemester i södra Skåne, men av praktiska skäl får det bli vårt senaste event - dagarna på Tjörn hos mamma, pappa, Frida och Espoir. (Adam var ju inte hemma)

I torsdags iallafall, så tog jag och Edvin tåget från Halmstad till Göteborg med bärsele och vandringsryggsäck. Resan gick hur bra som helst, och väl i Göteborg mötte vi upp Kicki för att ta ett annat tåg vidare mot Stenungsund. Det var skönt att ha Kicki med som var en exceptionellt bra lektant åt Edvin! Pappa hämtade upp oss och strax befann vi oss äntligen i Höviksnäs!

Frida, Espoir, Mamma, Pappa och Kicki! Jag var så otroligt glad att få träffa dem igen. I härligt sommarväder dessutom! Jonatan kom inte förrän fredagskvällen, men när han kom blev det hamburgare och kall öl som satt där den skulle.
Vi åt god mat, svettades i den stundvis brutala hettan (fast Frida har upplevt way worse i Kongo såklart), Hoppade i havet, såg ett makrillstim mumsa småfiskstim, åkte ut med båten, spelade ludo och stolptennis (jag förlorade i båda) kramade barn och myste i skuggan.

Bäst av allt (om man bortser från att plaska i havet med Frida) var Edvins lycka. Han fick springa ut och in mellan hus och altan, följa efter Phille och klappa på honom hur mycket han ville. Edvin har varit så nöjd. Det fanns gott om roliga leksaker, och när vi åkte därifrån hade han blivit bra kompis med sin till en början småläskiga morfar :)

Nu är vi hemma, i gårdagens värmebölja tog vi oss ut till Gunilla och Sven-Åke för lite trädgårdshäng och poolplask. De är så snälla, goa och gästvänliga - och i Edvins ögon är nog Gunilla är en rolig prick med ömtåliga blommor. ;)

Idag är Edvin röd om rumpan och jag är superförkyld. Och så har vi tvättat. Pust! Är helt slut och längtar tills Jonatan kommer hem för dagen.

Yes! Slappa i utesoffan stod högt på önskelistan.

Kicki på besök :)

Älskade Espoir!

Många stunder av koncentrerat grus-pill

Super-mormor!

Edvin kör en typisk Hanna-pose i gäststugan 

melodiska gräsklippar-dammsugaren

"Vi är väl kompisar, du och jag..?"

Morfar fotar

Äntligen kom Pappa!

Världens bästa Pappa!

sömnig kille åker motorbåt

Kusin-lur

Och lite bilder från Kicki!

musikstund med morfar!

Jag beundrar Fridas härliga barm...

bus!

Sådär! Bloggen är härmed uppdaterad!
Puss på er!

Parkhäng

 

Och lek i parken blev det! Mest för att Edvin sov som en sten mellan 10-12, så det hade inte blivit mycket sjalträff ändå. Det är riktigt varmt ute idag, solhatten jag köpte är löjligt liten... blir nog till att köpa en med rejäla brätten framöver. Vi hängde i skuggan nära en annan familj och Edvin var givetvis nyfiken på det där andra gänget och tultade dit lite titt som tätt för att bara stå helt upp och ner och titta intensivt på dem. Mer än så vågade han inte, tills han såg en fågel, då gav han sig av efter den och kryssade mellan familjens kassar och barnvagn. De var snälla och goa, och det var bra att vi gick ut. Edvin drev mig till vansinne inne i lägenheten, både han och jag slappnade av mer ute i friska luften.

Nu sover plutt igen, jag har ätit glass, får äntligen dricka kaffe utan en gnällig klängranka och jag känner faktiskt en liten sval bris från fönstret. Det går bra nu!

KAFFE!

.

Är såå osugen på sjalträff nu! Vill bara ut i parken och sparka boll med Edvin. Tror bestämt att jag ska lämna återbud på facebookgruppen. Solhatt och långärmat, spralliga ben och en röd boll. Längtar!

Men än sover han...

sovbebis

sovman

Blottade bekännelser

Pojkarna sover. Jonatan har jobbat natt och Edvin sover förmiddag.
När han vaknat, ätit och blivit bytt ska iväg till sjalträffen. Den har redan börjat, och Edvin somnade i sjalen nyss, men jag tycker det är mer praktiskt att gå iväg när han är nymatad och nybytt, så vi väntar lite.

Var för övrigt och tog cellprov imorse. Jag minns första gången jag satte mig i en gynstol. Jisses... tyckte det var så jobbigt att vara naken på nederdelen och sätta mig med benen uppåt. Och så skulle man hasa fram med rumpan. Lite till.. och lite till.. och lite till. Blev hon aldrig nöjd? Sen kall gel och kalla metallinstrument. Fy sjutton. Jag minns också andra gången jag satt i den där stolen. Då erbjöd barnmorskan mig en spegel. "Ja gärna!" utbrast jag och fick mig sedan en guidad tur i min egen insida. Det var ascoolt! Några turer i stolen senare var man ganska van vid att blotta sig och drog djupa lugna andetag för att hålla sig avslappnad.

Sen kom den där natten då Edvin föddes. Och i samma veva försvann den medicinska blygseln. Efter förlossningen skulle jag opereras och mina muskler hade i princip lagt av efter allt arbete fram till den tidpunkten. Och så skulle jag - helnaken och slapp - försöka hasa mig över från min säng till operationsbordet. Med kateter och allt! Utan muskelkraft. Det måste ha varit en syn... men jag var glad. Trött och glad. Och social. Ligger man helnäck, sölig och slapp inför en hel bunt främlingar - både kvinnor och män - så vill man kanske förbli lite anonym (bortsett från namn och personnummer). Den här nyblivna mamman kände sig dock bara stolt och fantastisk och berättade till och med var hon jobbade. Det skäms jag lite över såhär i efterhand, men det är nog skit samma ändå.

Och idag när jag satte mig i gynstolen igen hasade jag fram med rumpan som om jag aldrig gör annat.

Snipp(a) snapp snut, så var inlägget slut.