25.2.24
Beslutet och vänner
24.2.24
Darrande nära och brödtips från ungdomens låtsastvilling
18.2.24
Framtidens broderier och en citronkaka
Lördag
Solen skiner och jag längtar ut. Kaffe i solen med Otis, sedan lite städ i rabatter och trädgårdslandet. Slänger återvinning och handlar lördagsgodis. Ingen stress över allt som skall hinnas med under helgen, för helgen är lång. Helgen räcker ända fram till nästa fredag tack vare ledighet under sportlovet. Jag har längtat. Jag tänker på alla samtal jag kan ha med Jonatan, planer och funderingar. På korvgrillning och skogspromenader. Nu verkar vädret inte bli lika fint som idag framöver, men jag tänker att det behöver inte göra något så länge det inte regnar massor.
Jag funderar mycket över framtiden och vägval. Ska pengar eller intresse styra? Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut? Finns möjlighet att göra karriär inom området? Löneutveckling? Jag varvar dessa tankar med drömmar om våren och en smygande oro att fastna i en känsla av otillräcklighet i år igen. På Instagram scrollar jag förbi trädgårdsinfluencers och deras många inspirerande idéer. Jämförelsens ögon bränner hål på de egna drömmarnas tunna flor och osäkerheten för med sig tankar. Tankar som: var är min inspiration? Varför har jag inga egna idéer? Hur blir man kreativ? Allt man gör är att härmas, Jonatan säger att jag inte har förmåga att visualisera. Jag kan inte se det han ser när han förklarar. Men jag kan se med mina känslor. Jag vet inom mig hur jag vill uppleva min trädgård. Jag ser en struktur men den är otydlig, och jag kan inte förklara hur mina tankar går, för de skiftar hela tiden. Kanske behöver jag mer kunskap? Kanske behöver jag ramar. Kanske är min fantasi allt för vild och orealistisk. Eller så behöver jag en skiss, för vem kan se exakt det som en annan tänker? Inte jag iallafall.
Söndag
Frostig morgon, regnig eftermiddag.
Jonatan sover länge efter nattens jobb och efter lunch kommer Leas kompis. Jag bakar en citronkaka i ett kök som doftar svagt av bergamott. Ordning i köket får mig att må lite bättre. Några saker i livet svävar i ovisshet. Som vilka beslut jag skall ta i vår. Eller vem som skall hjälpa oss med Otis de dagar Jonatan jobbar dagpass i mars och april. Min chef har meddelat mitt nya schema som innebär att jag inte kan åka hem på lunchen och ta ut honom. Det är ca 7-8 dagar som behöver lösas. Jonatan tänker att vi kan fråga grannen. Jag tänker att då får han göra det.. för jag är så dålig på artigheter när jag kommer med ett specifikt ärende. Pang på: Hej, kan du hjälpa oss? Nej, då är det bättre att han sköter det.
Är det så att man behöver ha något huvudbry alltid? Och har man inget så skaffar man sig ett?
Nu får det vara nog med de här tankarna. Dags att piffa till kakan och duka lite fint. Släppa bryderierna. Men broderierna! Jag vill lära mig brodera! Kökshanddukar med monogram - här kommer jag! Någon gång i framtiden det vill säga. För nu vankas det citronkaka, som sagt.
Puss och kram!
2.2.24
prövningar vi möta
![]() |
| Trött mamma med gosig dotter |
![]() |
| Edvins plats i klassrummet, längst ner i hörnet, med filtvägg så han kan komma ifrån andras blickar när han känner behov. Han har världens finaste lärare! |
![]() |
| Lökig kille |
21.1.24
Våta skor
7.1.24
Blommor och ordning
6.1.24
Ett hundliv, ett nytt år
2023
Ett ganska lågmält år.
Jag avslutade min utredning för Adhd utan diagnos men med adhd-liknande symtom. De rekommenderade att jag skulle ta kontakt med en arbetsterapeut, och jag kände att hela karusellen med utredningen hade tagit så mkt energi att jag bara ville skjuta det ifrån mig. Jag köpte en rekommenderad bok - som jag inte har läst. Den har legat i köket i ett helt år.
Under våren visade Jonatan mig en hund från hundar utan hem med orden "jag borde inte ha tryckt på den här länken" och han borde vetat bättre än att sedan visa den för mig! Liksom min kattlängtan för några år sedan så väcktes en enorm längtan efter hund. I otaliga timmar har jag scrollat bland hundar, läst om adoption av hund, funderat över vardagspusslet och längtande följt hundägarnas fyrbeningar med blicken.
Jag tänkte ut hur jag skulle kunna lägga om mitt schema och vågade till sist lyfta det med chefen. Det var inga problem och vi beslutade ett datum när jag skulle gå ner till 90% och lägga extra lång lunch måndag-torsdag.
Vi skickade in vår första intresseanmälan, sedan en andra när de första hundarna blivit bortadopterade till några andra. Och plötsligt hade vi kontakt! När vi fick frågan om Otis (eller Wayne som han hette då) kände jag att japp, han känns rätt! Inte för liten, kräver inte så mkt aktivitet men har ändå lite go i sig!
Och en kort tid därefter hämtade vi honom. Nu, efter snart två månader som hundägare, så känns det inte längre som att jag låtsas när jag är ute och går med honom. Jag känner på något konstigt vis att jag har mer tid än innan, trots att jag fått mer att göra. Den där mytomspunna vardagsmotionen har uppenbarat sig för makarna Stridh som nu rör på sina slappa påkar med förnyad spänst!
Efter Otis tandoperation innan nyår har vi också märkt att han är mer kontaktsökande, mer aktiv och lekfull. Den där spruckna tanden gjorde troligtvis ganska ont, och det känns skönt att vi tog tag i det direkt.
Odlingsåret 2023 då?
Lågmält! Oinspirerat! En trött och moloken Sara tittade ut genom vardagsrumsfönstren. Altanen var jordig och dryg att passera på vägen ut. Vädret kallt och eländigt. Gräset först gult och bränt -sedan långt och oklippt. Fästingar och bladlöss överallt. Dahliorna blåste sönder. En ny ros planterades dock på framsidan, orange/rosa och fin. Knopparna åts upp av rådjur. Framåt sensommaren planterades några nya växter i blomrabatten på baksidan - inspirationen och glädjen kom tillbaka en stund - sedan kom hösten. En kantnepeta dog, resten frodiga och fina!
Nästa år har jag antagit en utmaning från en kollega - pumpatävling! Största pumpan vinner. Hon kommer odla den på föräldrarnas kompost... vi får se hur det artar sig! Jag tänker att ett tävlingsmoment är rätta sättet att få upp motivationen. Jag har någonstans omfamnat mitt bristande trädgårdsintresse i somras. Jag har undvikit trädgårdstider (som alltid annars varit helgens höjdpunkt!) samt undvikit trädgårdskonton på instagram, allt för att inte jämföra mina egna tillkortakommanden med andras oändliga flit och inspiration. Suck!
Men kanhända är jag utvilad till våren som kommer, med ny vilja och lust. Det är min förhoppning: att detta året skall få innehålla mer lust och inspiration! Inte specifikt gällande trädgården, men gällande hemmet och livet i stort! Jag vill glädjas över det hem jag har, jag vill tacksamt sköta om det som givits mig.
Så inga nyårslöften här.
Bara en önskan om tacksamhet, glädje och inspiration.
![]() |
| 💜Otis💜 |
20.8.23
Den sista vilan
17.7.23
Semestern tar sin början
17.6.23
Kvalmigheten
Plötsliga infall. Jag vill bara göra det jag vill göra och jag vill göra det nu innan tankarna fastnat någon annanstans. Och just nu har jag fastnat lite, det finns en handfull saker som jag önskar att jag ville göra och som jag borde göra. Som att röja iordning i köket. För att möjliggöra ett brödbak. Eller middagslagning. Bära brädor till släpet - för att det är en önskning från Jonatan. Läsa boken jag påbörjat - för att det är så gött att försvinna in i läsbubblan, men min kropp blir slö och nu börjar jag känna att min energi bör riktas mot mer produktiva aktiviteter - som den där köksstädningen... Varför känner jag mig slö? Är det den halvklibbiga värmen denna mulna dag? Är det min stela nacke efter att ha legat konstigt när jag tog sovmorgon imorse? Det är väl en kombination - kantad av vetskapen att bladlössen kommit till dahliorna, rosorna och allehanda växter och måste bekämpas, landet och rabatterna behöver vattnas och jag behöver komma igång med något handgripligen för att komma ur den här matta, handlingsförlamade positionen.
Jag ska göra en plan! Bestämma middag till ikväll - röja snabbt i köket och påbörja den - allt för att det inte ska bli lika sent som igår.
Rådjuret mumsar i sig löv från äppelträden, husspindeln jag såg igår är mystiskt försvunnen, gurkorna sväller i fönstret och om en vecka är jag och barnen på Tjörn. Det är två veckor till min födelsedag. Fyra veckor kvar till semestern. Jag behöver dricka något kallt. Jonatans idealhustru är glad, tillgiven och tacksam enligt ett test han gjort. Han beskrev dock en hund. Min idealman är självständig, mjuk och får som han vill. Ni kan ju gissa vilket djur jag beskrev! 😄
Jag har inget riktigt sammanhängande att bjuda på här. Behövde mest få ur mig min otroliga loj-het. Får söka lite inspiration - och det gör jag bäst genom att lägga undan telefonen och undvika sociala medier. Jag blir otroligt sällan inspirerad av pinterest och mysiga, fina instagramkonton. jag börjar mest jämföra mig och känna en inre stress över att.. ja över vad? Att jag inte har det så? Att jag inte är lika driven som de där personerna?
Blah! Må regnet falla och dåna inom kort!
Puss och kram
Livet tuffar vidare
Sommaren passerade och hösten smyger närmre och närmre. Här kommer senaste rapporten! I torsdags förra veckan styrde jag kosan mot Göteborg...
-
- Vi har fått hit vår bokhylla nu, så äntligen har ytterligare några flyttlådor försvunnit ur lägenheten! :) - Jag har återigen blivit medl...
-
Sommaren passerade och hösten smyger närmre och närmre. Här kommer senaste rapporten! I torsdags förra veckan styrde jag kosan mot Göteborg...



