Så igår blev det lite av en heldag i kyrkan i det regniga Mölnlycke med Mr Småland. Förutom när vi var ute och promenerade i regnet och när jag var hos tandläkaren. Min tandläkare är för övrigt helt underbar. Hon ansåg det vara en kanonidé att jag skulle byta till en av de ryska tandläkarna (det finns två st på vår vårdcentral) så att jag skulle kunna praktisera min ryska hos tandläkaren också. Jag påpekade att det är ganska svårt att föra en konversation med någon som står och gräver i ens mun. Vi skrattade gott och hon fortsatte kontrollera mina tandköttsfickor (???). Jag har mycket god munhygien, tackar som frågar.

Sedan köpte jag thaimat till mig och dagens sällskap och vi begav oss till Guds hus. Äta, sova, dricka kaffe, vila, kuddkrig etc och en Slow som aldrig kunde sluta tjata om att de skulle spela spel. Mr Småland tyckte dock inte att spelet var roligt (kan det vara för att Slow var lite bättre än han?) så det avslutades relativt snabbt.

Iaf. Kom hem ganska sent, sov som en prinsessa, vaknade kl 6 av att hon vred sig som en mask i täcket, somnade om och vaknade igen av alarmklockan.
Nu måste hon rusa ner och klä på sig, idag skall hon få se sitt sommarschema och köpa mat till Ransäter med Ellen! Mums!

Mr. Småland

2/4 tentor avklarade. Imorgon tampas jag med den tredje, 4 timmar får vi på oss. Anar jag att den blir tung? Ska bli skönt att få fokusera fullt på den sista sen, den som jag nog fruktar mest nu när lingvistiktentan är över. Det kommer nog gå bra. Jag hoppas det går bra...

Svingade fjäderbollar med Erik the one and only idag. Jag gör framsteg. Vann 2/4 matcher! Längtar redan till nästa drabbning!

Dags att sätta fart på hjärncellerna, men först - fruktstund.

Idag traskade jag till Edward's och somnade nästan i frisörstolen medan Johan tog hand om mina kluvna hårtoppar. Myyys...

Sen hem och leka lite med Phille och knäppa lite bilder.

posa med hemsk spindel

tentatider

Dags för något nytt!

Jag har gjort en alldeles egen latte idag! Mamma hade tagit med standardmjölk (jippie!) hem från kyrkan, så när jag kom hem från gymmet tog jag mig en bit oxfilé (nu låter jag måhända som en riktig snofs, men protein skall ju vara sunt), värmde och skummade mjölk, för att slutligen förena denna med espresso. Nu sitter jag här och njuter...

WAH!
Där försvann balanssinnet för en sekund och hela rummet snurrade en kvarts varv. Scary. Men det är ännu en av de sakerna som gör livet värt att leva - det oväntade!

Det här inlägget är någon slags avstamp. Om en och en halv dag kommer första tentan, den jag fruktar mest av dem alla - Lingvistik B. Det krävs en riktig mördarinsats av mig för att klara den känns det som, även om jag har mer koll än jag någonsin haft. Av vana vet jag dock att tentorna brukar se mycket enklare ut än exempeltentorna, och jag hoppas att detta gäller även onsdagens utmaning och kraftmätning. Det att se tentorna som en kraftmätning är något jag tagit fasta på. Det väcker tävlingsinstinkten till liv och gör mig mer fokuserad. Kanske är dags att börja fokusera nu då...

Ps. Jag vill inte jobba den 8 juni, jag hoppas verkligen jag slipper... ds.

Hur ska jag göra när det pirrar sådär i magen?
Njuta?
Bli nervös?
Slå ihjäl känslan med att repetera hela terminens läxor?

Jag kör nog på lite av varje... men jag tror att min magkänsla snart kickar igång och då är det dags att ta beslut.

Jag har chattfeber, jag kanske kan - men jag VILL inte sluta chatta. Jag kan chatta med i princip vem som helst (bara inte den där konstiga människan som tror att jag är en kille och vill visa sig i webcam hela tiden. Hon är förövrigt blockad). Just nu är det kursaren Filip som får underhålla mig, men någonstans djupt inom mig hoppas jag att han säger hejdå snart så att jag tvingas fokusera på min översättning. Överjaget önskar detta bör kanske tilläggas, egentligen har jag en stark dragning åt lättja såhär på kvällskvisten.

Jag kände mig utmanad av mina föräldrar att fasta fr.o.m. middagen idag t.o.m. fikat efter kvällsmötet imorgon. Inställd på detta möttes jag av mina demoner som sade att jag inte kunde plugga utan mat i magen, vilket jag trodde på och sköt upp fastan för den här gången. Nu med mjölk och flingor i magen pluggar jag ändå inte. Ironiskt?

Jippi!

Kunskapstörsten är på väg tillbaka!
Väldigt mycket tack vare mina vapendragare på språkcaféet.

Jag har kommit in i någon slags svacka.
Från förändring tillbaka till det vanliga och det i sig borde vara något positivt. Det kanske uppfattas som konstigt, men vissa förändringar är inte till det bättre, och då gör man bäst i att ta ett steg framåt, eller i värsta fall bakåt. Jag kan tänka mig att jag istället tog ett steg åt sidan den här gången. I en viss fråga vill jag helst ta ett ordentligt språng framåt, men jag håller mig tillbaka, väntar ut kurvan och kör om först när jag ser att vägen är tom längre fram.

Jag känner ingen motivation till att dunderplugga på det sätt som jag planerat över påsken, och den desperation efter kunskapstörst som uppstår ur detta förtär mig inifrån. Varför lider jag inte av kunskapstörst längre? Jag behöver universitetet. Jag har än en gång bevisat för mig själv att jag inte kan studera hemma. Jag gillar inte långhelger, de ska ha stryk.


Dagens positiva: Band på G, jag lever ett i-liv i ett i-land, idag kommer farmor hit :)

Det är påsk.

Det firas med iklädning av ny klänning, håruppsättning, solsken och min mysiga familj.

Om en timme blir det dock bussen in till staden för att närvara vid Kofferts 26-årsfest. Vilken egentligen är anledningen till klänning och håruppsättning :)

LOL@Jake

En fika med Jake råkade resultera i en 6 sekunder lång inspelning. Utöver härlig puckelryggshållning bjuder jag även här på lite omogen ryska.

Jag satt på humanisten och läste på om ryska pronomen när jag plötsligt fick sällskap. En ung brunhårig man kom smygande och frågade om jag kände igen honom. Mitt spontana svar blev "Hej Samuel!" varpå han slog sig ned och vi pratade i nästan en timme. Efter detta fick jag lånat två oerhört tunga böcker på biblioteket och begav mig till valand för att möta upp min gamle kursare Oskar. Vi hade språkcaféet i sikte, där vi fick nöjet att bekanta oss med tre medelålders ryska män. Det blev lite ryska och svenska och det är med sann fröjdefull förtjusning jag ser fram emot nästa tillfälle. Sanningen är ofrånkomlig - jag behöver praktisera. Och äntligen har jag funnit en stig som leder till vägen. Bestämd form singular.


Jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.