Trädgård och hundlängtan

 Det är sällan jag sätter mig vid datorn. Är det inte barnen som lagt beslag på den så är det Jonatan som ser sin chans. Men min bästa tid är nu! Nuet som så lätt slarvas bort scrollandes på instagram och facebook. "Jag har ingen tid" gnäller jag. Eller "jag är så stel i axlarna", ja det är lätt att lista ut varför! Eller så grubblar jag över om jag skulle orka ha hund. I hundfrånvaron klappar jag förstrött på Stampe som ligger bredvid mig i soffan. Vi är duktiga soffpotatisar hela gänget. Jag har gått upp 2 kg. Den enda som behåller spänsten är min scrollande tumme, ja förutom barnen då. I sömnigt sällskap blir man lätt likadan. Jag gör inte av med energin så jag får inte heller någon ny. Idag dock, har energin hittat tillbaka, och jag och Jonatan tog en liten vända i trädgården och inledde kampen mot ogräset innan han åkte till jobbet. Igår när jag tog en vända runt huset vred jag på kranen till åvattnet, och nu äntligen har de startat pumpen. Trädgårdsbordet har flyttat ut från växthuset och jag tänkte börja göra iordning där inne. I år blir det ingen växthuskuvös, utan växterna får avhärdas och bo på lite andra platser. Det gör inte mycket med tanke på hur kall våren har varit. Sådderna är helt enkelt inte redo att flytta ut och med lite omplantering och avhärdning kan de med största sannolikhet flytta till sin slutgiltiga plats ganska så kvickt.

Men gällande det där med hund. Det är så typiskt. Jonatan skickar en länk på en adoptionshund med kommentaren "Jag skulle inte ha klickat på den här länken 😍" varpå jag tittar. Och så är det såklart en urgullig hund, tidigare vanvårdad, pigg och glad, behöver rehab pga dåligt musklade bakben yaddayadda... och jag blir besatt! Läser allt om den, kollar upp rasegenskaper, letar reda på hundens "dog shelter" på Irland, hittar via deras instagram hundens nuvarande fosterhem i Sverige. Och så är jag igång. Varje dag väger jag för-och nackdelar. Kollar om hunden blivit adopterad än. Funderar på om jag skulle kunna gå ner i arbetstid. Stålsätter mig halvhjärtat för om hunden skulle bli bortadopterad till någon annan. För min rationella sida säger att jag är för emotionellt engagerad i just den där hunden. Ens första hund borde vara noggrant uttänkt utifrån egenskaper och hur mycket tid och energi man har möjlighet att lägga på den. Det är inte som att adoptera två kattgubbar! Nu var kattgubbarnas adoption något av ett spontant infall visserligen och det gick ju hur bra som helst, men de är ju katter. De går in och ut som de vill. De klarar några dagar utan att vi är hemma.

Och jag har ju tänkt tanken att det hade varit skönt att gå ner i arbetstid nu när pandemin något sånär seglat förbi... det är bara det där med pension och inkomst och sjuklön som talar för att jobba heltid egentligen. Ja utöver att det uppskattas av arbetsplatsen då...

Fördelarna med deltid känner jag till sedan gammalt. Mer energi kvar efter arbetspassen, ökad livskvalitet - mer frihetskänsla.

Jag kan ha sagt till någon på jobbet att jag kanske skulle unna mig att gå ner i arbetstid när jag kommit upp i 30 000 i månadslön. Fick svaret att jag skulle få vänta halva livet. 😅 men jag skulle ju kunna nöja mig med nästan 30 000. Om man nu får prata om lön såhär "öppet". Och det tycker jag nog att man får.

Nu har jag suttit här för länge. Dags att slänga ut de gamla tomatplantorna som varit kvar i växthuset hela vintern. Imorgon kommer jag inte att blogga. Då är det jobb och sedan grillkväll med Edvins klass. Jag ska försöka återfå min sociala kompetens.. önska mig lycka till!

Puss och kram

Växande hjärtan och skygg energi

 Valborgshelgen spenderades hos mamma och pappa. Vi kunde sova i stugan och det är alltid en stor fördel.

Höjdpunkterna var många.

-Frida var där på lördagen, vi gjorde en lyckad utflykt hela gänget, Frida balanserade på stockar och busade med barnen. Mamma och pappa bjöd på donuts och kaffe.

-På söndagen var vi med mamma och pappa till deras församling, jag blev väldigt berörd och kände hur hjärtat blev varsamt omskakat - som ett "Jag finns här, du vet". Och allt det dunkla som jag känt i vinter kändes inte längre lika tungt.

- Barnen och morföräldrarna fick en sådan fin kontakt. Vi träffas ju inte ofta, men de kramades godnatt och hejdå på barnens initiativ. Det blyga och ovilliga var som bortblåst. Lea låg i soffan hos Morfar och blev pillad på ryggen. Det värmer verkligen ett mammahjärta. Sen var vi klart förberedda, det var barnens favoritmat som serverades, inga konstigheter alls. Och när Lea blev besvärad och sur på väg till valborgsfirandet så var det bara Mormor som fick gå med henne och hålla hennes hand.

Jag tog med mig en förkylning hem, sitter nu och snorar och hostar samtidigt som jag lite njuter av lugnet här hemma. Febern har gått ner och jag känner ett behov av att dammtorka och städa. Jag tänker på att klematisen växer, jag undrar hur stor den kommer bli i sommar. Jag undrar hur långt mossfloxen kommer breda ut sig och om pionens 3 knoppar kommer bjuda på frodigt rödrosa blommor. Kommer alla mina kantnepetor växa sig stora? Kommer lavendeln bli tämligen hög? Kan mina slingerkrasse som nu grott breda ut sig kring lagerhäggen som inte tagit fart, kan de täcka jorden och blivande tråkig tulpanblast? Kommer jag lyckas flytta den busiga vallmon som grott utanför rabatten, och var är dess bästa placering. Är någon av dem jättevallmon som aldrig såg dagens ljus? Just det, jag sådde aldrig dvärgluktärten, den röda. Det börjar bli dags. Rabatterna behöver rensas men kanske inte just nu, energin är svag. Mitt linne sitter ut-och-in och jag biter på naglarna.

Jonatan och jag drömmer om en hund, men just nu är jag glad att vi inte har en. Hostan river i halsen och högen med blöta näsdukar växer.

Kanske dammar jag av arbetsrummet idag. Kanske inte.

Klematis Piilu

Edvin springer i röken. Lea sitter på klippan och hejar "Heja Edvin! Edvin är modig! Heja Edvin!"

Den upprepade gråten

 Måhända flyger mina hormoner åt alla håll och kanter, det är ju inte ovanligt och svårt att komma ifrån, men jag har också en oerhört känslostark 7-åring som vid i princip varje måltid blir upprörd över något och lämnar bordet. Sedan är maten för kall, eller så blir den för varm och den är inte god och han ska aldrig äta, och jag kan inte stävja den känslostorm som växer inom mig. Det desperata läget där man vänder sig ut och in för att hitta något han kan äta, eftersom en tom mage gör saken ännu värre. Detta blandas i tvära kast med vetskapen om att det är jag som skall bestämma, inte mitt barn och jag sätter hårt mot hårt. Han blir ledsen och arg, jag blir ledsen och arg. Jag lämnar honom och gör iordning Lea för natten. Medan jag nattar henne skriker han mamma från ett annat rum, jag vrålar åt honom att hålla käften. Det blir tyst. Lea överkompenserar och är så oerhört fin och lydig. Jag känner att hon förtjänar bättre. Edvin förtjänar stabilare. Vad förtjänar jag? Skammen är förlamande. Med tårar i ögonen går jag till Edvin och frågar om han tycker att jag är en dålig mamma. Han tittar oförstående på mig och svarar nej. Han åt yoghurt och Start till slut, efter att ha smakat på en pytteliten bit av middagen. Vi borstar tänderna. Han tycker att det gör ont en sekund och boxar mig i magen. Tårarna väller fram, jag säger åt honom att inte slåss för det gör ont. Jag borstar färdigt och säger att det är dags att sova. Han skriker nej. Jag säger att nu orkar jag inte mer av det här. Min röst är bruten och uppgiven. Jag går till toaletten och hör hur han stänger av tv:n. Han klär av sig och går på toa. Kryper ner i sängen som jag sitter bredvid. Jag pussar på honom och säger att jag älskar honom. "Jag med" säger han. Vi fnissar lite åt att han också älskar sig själv. Sedan somnar han.

Nästa kväll när jag säger till honom att jag älskar honom så svarar han "och jag dig".

Han bråkar fortfarande vid frukost. NU är frukosten över iallafall. Han åt äppelklyftor i en skål. Jag grät. Som vanligt. 

Edvins känslor håller inte i sig länge. Han blir snabbt glad igen. Där önskar jag att vi var lite mer lika.

Lek och Brödbak

I fredags när jag slängde återvinning och småhandlade slank det ner en färdig mjölmix i kundkorgen: grekiskt lantbröd. Kanske kunde det motivera mig att baka lite bröd, bröd har ju blivit ganska dyrt nu.

Igår blev det inte av att jag bakade utan jag påbörjade kampen mot kirskålen istället.

Idag däremot kändes det rätt i tiden med brödbak och tjoff! Vad fort det gick! Eftersom jag jäste degen i skålar blev bröden runda och fina med helt ok höjd. Googlade lite snittmönster och gjorde de enklaste snitten. Men så fina bröd! Och den krispiga skorpan! 😍 Alla utom Edvin åt med god aptit, Edvin hade precis kommit hem från ett kalas, så jag har överseende med att han föredrog godispåsen.

Det här måste jag göra igen, för det var väldigt smidigt och kul!

Imorse botade vi Leas magont med en promenad och lite lek. Bästa medicinen 😉

Nu ska jag städa efter mig så inte Jonatan får dåndimpen, spana in bilderna på sommarrudbeckian 'Sahara', väl värd att vänta på!

Trevlig söndag på er!

Puss och Kram

Spontant ruinerad

 Halli Hallå!

Jag lyckades äntligen logga in här igen! Detta är ju som en riktigt gammal dagbok, så nu fortsätter jag mitt sporadiska bloggliv där det hör hemma.

I sommar har Jonatan och jag rensat rabatten som delas med ena grannen, och vår sida gapar tom, påfylld med fin perennjord. Så kan vi ju inte ha det, och efter snabba efterforskningar (som inkluderade ett telefonsamtal med mamma) tog jag beslutet att plantera kantnepeta hela vägen. Det är torktåligt, gillar sol, fyller ut och är i blåskala. 

Jag har beställt ett helt gäng kantnepeta "walkers low" (vågar inte säga hur många) samt en storblommig, ljusrosa klematis som ska få klättra på en inte allt för fager och upprät oxbär som växer där på grannens sida.

Vidare har jag beställt rosenpimpineller, en lägre sort av kantnepeta samt marktäckande kaskadtimjan till släntrabatten vid garageuppfarten. Japp här blir det lila så det förslår. Med några rosa stänk och den vita marktäckande rosen. Jag är lite orolig att jag har noll koll på vad jag håller på med, men slänten är ju så brant just där, så det känns ändå rimligt att inte ha så höga perenner och istället fokusera på marktäckare, för det är inte direkt lätt att rensa i den rabatten.. Tiden får utvisa hur det blir. 😊

kantnepeta "Cats meow" 

"Walkers low" till långa rabatten mot grannen

Kaskadtimjan

Klematis "Piilu"

Rosenpimpinell

Bilderna helt fräckt lånade från webben...

Vi får se hur det hela artar sig, men en sak är säker - det blir ingen ny höstgarderob i år! 😂

Barnen är glada och Jonatan är iväg på poolparty hos en kollega. Kul att åtminstone en av oss kommer iväg på after work och fest ibland. Själv ska jag välja mellan att baka bröd från en färdig mjölmix eller rensa en övervuxen rabatt... svårt val! 

Hoppas ni får en fin helg!

Puss och kram

En helg på Råå

I tre dagar och tre nätter har vi bott hos Bitte och Mats på Råå. Vi kom dit i måndags kväll på min födelsedag och alla var uppe och umgicks till ca 23, sen fick vi bädda ner våra barn och sova gott till nästa dag. Tisdagen gjorde vi en riktigt härlig utflykt till Fredriksdals muséer och trädgårdar. Solen lyste, temperaturen var behaglig med en stadig fläkt från vinden vilket bidrog till en härligt svettfri upplevelse. Först: mängder med rosor. Rabattrosor, buskar, klätterrosor... och jag som har en liten ambition att bli bra på rosor (börjar med att försöka rädda stackaren vi har vid knuten hemma) och drömmen är att någon dag plantera en tehybrid... det finns så många vackra...

Så, först många rosor, sedan några muséer, varav ett var en tandläkarmottagning och jag var såklart helt såld! Extra fiffigt back in the days att tandläkaren hade ca 1,5 meter till borren. Som om de inte har nog med nackproblem idag liksom...

Sen tittade vi på lite gårdsdjur, en fantastisk köksträdgård, lite vilda blommor och avslutade med ett gäng korvar på Biltema.
Trötta gänget kom hem och barnen som sovit middag sent på eftermiddagen sov gott i sina sängar runt 22.

Dagen därpå tog jag och Jonatan en tur till Ikea i Helsingborg... såå skönt att slippa ha med barnen! Haha! Och sista dagen regnade det och vi slappade mest samt försökte muntra upp en snart 2-årig Lea som blev riktigt arg riktigt ofta.. pust!

Borta bra, hemma bäst!

Lite vin? - Ja tack säger Lea!

"Handburgare"

morgonmys

se nedan...

åååh så drömmig rosbåge!

museum

vila

yeah!

Lite borr och en prima protes!

gråärt

ulltistel - högre än mig!!

spanar på insektshotellet

köksdrömmar på Ikea

Mys hos farfar

Idag har jag varit och gjort ett så kallat "lash lift" på en salong i stan. Det är som en permanent av fransarna, lite som att ha böjt upp dem med en ögonfransböjare, så att ögat öppnas upp och fransarna ser längre ut.. det ingick färg, och färg+form av brynen. Så här sitter en som inte tänker röra sminket en enda gång den här semestern!

tadaa!

Regnet öser ner. Ser fram emot att läsa av regnmätaren sen..haha! Tönten har talat!

Hejsvej!

Hårbilder

Hej och hå och förkylning nummer två!

Jodå, natten till idag var riktigt oskön med en mäktigt tjock hals som det liksom skar i när jag andades - härligt med en ny förkylning direkt efter den första.. eller? Barnen är iallafall pigga och har varit på förskolan. Pedagogerna på Leas förskola är så imponerade av henne. Att hon är så trygg, tar för sig, enkel och glad.
Som exempel idag när det var dags för vila: då sträckte hon ut armarna och föll som en stock ner på sin madrass i vilorummet. Pedagogen stoppade i nappen och så däckade Lea på sekunden. Usch vilket jobbigt och krävande barn vi har! ;)

Igår åkte vi till Hallarna (köpcentrum) eftersom Edvin var sugen på att gå till frisören. (Något jag själv också gärna ville). Barnen kändes gnälliga precis innan vi skulle åka, så det kändes inte helt hundra att ge sig iväg, men vi gjorde det ändå. Och Edvin var så fruktansvärt duktig! Vi fick vänta i en timme tills det var hans tur, och han satt som ett ljus i frisörstolen och gjorde precis som hon sa åt honom. Och innan de kommit halvvägs var det min tur. Vi satt snett mittemot varandra så vi kunde ha ögonkontakt. Jonatan och Lea var på annat håll, och jag hade ingen täckning. Men Edvin brydde sig knappt om mig, han var fullt upptagen med att berätta vilken som var hans favoritfärg och hans nästan-favoritfärg etc etc. Glad att få vara i fokus hos en cool frisörtjej.

När vi var klara ville Edvin så hemskt gärna stanna till på ett café och köpa en dricka, men pappa sa nej, nu var han trött på att vänta - och Lea var trött och grinig. Och jag förstår ändå Edvin (som fick värsta utbrottet) för han var ju också trött, men också nöjd över dagen och sitt frisörbesök och den perfekta avrundningen hade ju faktiskt varit att fylla på energireserverna innan vi åkte hem. Men istället skrek han hela bilresan hem. Och jag kände att jag själv var jättetörstig... ibland är man bra dum.
Men men.. välling och flera glas vatten hemma, sen somnade han gott och sov hela natten.

Och eftersom Rut efterfrågat bilder på mitt hår (jag började ju köra en hårvårdsmetod vid namn "curly girl-metoden" för att få fram mina lockar... men så sket jag i den i en vecka och det var kanske inte så smart. Men nu när mitt hår är uppklippt kanske jag kan locka fram (höhö) lockarna/vågorna igen.

Såhär ser det ut ikväll efter att jag tvättat.

Dags för kvällsmat.
//Tack för idag //

Förkyld och nervig

Här är det hostigt och förkylt. Det är fredag och jag är hemma.
Båda barnen är på förskola, Lea på inskolning och Edvin som vanligt. Jonatan har åkt för att klippa sig och veckohandla. Det är så tyst. Jag hör fåglarna kvittra och datorn brumma.
Jag älskar att vara förkyld när barnen är på förskolan! Jag  Ä L S K A R det! Det är som en hostig semester med huvudvärk. Jag har kollat på en ny (för mig) Netflix serie - Working moms. Älskar den. Känner igen mig så mycket på vissa punkter. Skrattar och snyftar. Och njuter.

Jag har ju funderingar på att söka tandhygienistprogrammet och såg nu att man äntligen kan ansöka till Göteborgs universitet. Jag behöver fixa blankett för reell kompetens och ladda upp den på mina sidor. Till det skall jag även ordna anställningsbevis och så måste jag rota fram mina betyg från tandsköterskeutbildningen. Jag står lite i en korsning och är lite osäker på vad jag vill jobba med. Har pratat med mamma om detta och får stöd i hennes böner. (Tack mamma!)

Jag har dessutom försökt få fram mina lockar i håret. Det går sådär, eller alltså det går väl bra, men jag skulle behöva klippa mig för att få fram lockarna mer. Det får bli efter löning.

Nu är det dags att lämna datorn. Ha en skön helg!

Mina favoritkillar

Hej från 2019

Datorn har flyttat upp till det nyrenoverade rummet. Edvin sitter och spelar Need for speed, jag dricker kaffe och knappar på tangenterna och Jonatan och Lea är riktiga sjusovare i rummet intill.

Lugnet höll i sig i säkert 3 minuter, sen kom Edvin och ville skriva på datorn. De andra vaknade glada i hågen, men Lea vill inte byta blöja. Så nu har jag lite svårare att fokusera.
Vi drar på oss förkylning nu, Jonatan hostar på kvällarna och jag är snuvig. Imorgon skall han spela i kyrkan, jag har sett fram emot att åka dit med barnen (det blir väldigt sällan) men om min snuvighet eskalerar kommer Jonatan få åka själv. Jag tycker lite synd om Edvin, han har längtat efter att få åka till kyrkan (jag misstänker att någon saknar deras bollhav...) så jag undviker att prata om det.

Jul och nyår har passerat och vi har faktiskt fått njuta av de lediga dagarna. Jag är glad att jag önskat ledigt över vecka 8, så vi får fler lediga dagar tillsammans innan Jonatan börjar jobba igen.
Jag hade velat lägga upp lite bilder från julen, men fixade visst inte pappas bildformat. Så jag ska leta upp lite annat smått och gott.

Det blev några få från Kroatien, nu är det Edvins tur att sitta bakom tangenterna.
Gott nytt år!

Hårighet, kusiner och andra växande saker

För ett par dagar sedan när jag stod i duschen och sköljde bort all tvål insåg jag att det kanske var dags att raka armhålorna. Men så valde jag att låta bli, för ett: jag orkade inte. Två: Vem bryr sig egentligen?

Och när blev det ett val att låta bli att raka sig? Att låta bli borde ju rimligtvis vara definitionen av ett icke-val då det är kroppens naturliga tillstånd. Håret bara växer och växer, rakar man bort det så växer det ut igen. Min kropp vill alltså vara hårig. Då ska den väl få vara det. Benen slutade jag ju iallafall bry mig om för ganska länge sedan, och tänk, jag tycker fortfarande att jag blir väl bemött av människor omkring mig.

Igår kom Rut och flickorna på en eftermiddagsvisit. Hannas integritet var lika stor som sist, Linnea rusade på och lekte med allt hon såg, Edvin drog och puttade sina kusiner och snodde leksaker som de hade först, Lea kröp omkring lite som hon ville och vi vuxna co-existerade, sade till barnen, uppmuntrade och suckade uppgivet emellanåt. När de skulle åka bevittnade jag dock en näpen scen.

Hanna hade plockat en liten gul blomma i trädgården som hon räckte till Edvin. Han lyste upp som en sol och utbrast: "Tack så mycket Hanna, vad snäll du är! Åh vad fin den är! Den är jättefin, den blomman!" Hanna log och plirade med ögonen och sade sakligt "Varsågod". 

De kan om de vill, di där barna.

Ikväll blir det ratatouille till middag, dags att skörda lite fin squash.

Jag minns mammas stora squash-skörd i Mölnlycke. Blä tyckte jag då. Squash varje dag! (Kan sommarlovsdagarna ha flutit ihop lite månne?)

Och nu ska jag föra traditionen vidare! Men först måste jag skörda svarta vinbär. Och det nu!

Tills nästa gång!

xx

Snacket på gatan

- Det är skönt ute idag
- Ja, jag trodde det skulle bli regn, men det blev det inte.
- Men det regnade väl inatt?
- Jo men det var så lite, inte mer än 2 mm.
- Jaså, jag trodde det var mer, det såg så fuktigt ut imorse när jag tittade ut.
- Ja, men det var det inte.
- Jaja, ni har regnmätare va? Då har ni koll förstår jag.
- Ja det har vi. Det är mycket ni får skaffa när ni flyttat till hus.
- Ja, men vi kan ju alltid fråga er om hur mycket det regnat.


Så står vi där och snicksnackar, Ingegärd och jag. Hasse kommer vankande i sina trätofflor och påtalar saker som han tycker är lustiga, Jonatan och Edvin står med sina cyklar och hjälmarna på knopparna. Sen kommer Elinor som har varit och spelat boule och sällar sig till gruppen. Hon, jag och Ingegärd börjar diskutera flädersaft, min första sats blev som lös gele, den löser sig inte riktigt i vatten. De påtalar att man ska blanda sockret i vattnet innan man häller det över blommorna och citronen. Vi jämför tillvägagångssätt. Sedan går var och en in till sig, utom Jonatan, Edvin och Hasse, dom fortsätter tjöta ute på gatan.

För så är det där vi bor, att står två eller fler ute och pratar, då kommer snart någon mer och hör sig för om det senaste, allt och inget.
Här pratar vi om vädret utan att känna att det är den sista tillflykten i en döende konversation. Och det är förbaskat härligt.

Hela familjen var för övrigt iväg på sjalträff idag. Jonatan och Edvin avvek efter ett tag till en lekplats, men o vad jag njöt av att känna, klämma och lukta på sjalar, samtala om föräldraskap med Karamellen och njuta av härliga mammors sällskap, söta ungar och en massa fina sjalar!

Tills nästa gång!
xx

Grabbarna och Hasse

trött liten i lånad sjal

zzz...

provar sjal på träffen, eller är det en kortkort klänning?