Beslutet och vänner

en 6-årings tolkning

Igårkväll tog jag beslutet och sökte utbildningen. Jonatan oroar sig lite över ekonomin. Jag har kollat med Csn och utöver studielån finns lite annat man kan söka. 

Jag har fått uppmuntran från mina närmaste vänner när jag ventilerat mina funderingar och beslut. Det är skönt att ha en liten hejarklack, jag badar ju inte direkt i nära vänner här.

Jag minns en kväll när jag satt i soffan med Lea och började gråta för att jag kände mig ensam, och hon frågade varför. När jag berättade höll hon om mig och sa "men du har ju mig och Pappa och Edvin". Och med hennes mjuka armar och självklara ord kom tacksamheten och sköljde över mig. Ja, jag har er, och ni är viktigast av allt!

Men nog kunde jag våga mer än jag gör. 

Jonatan känner inget behov av fler vänner så där är vi väl olika och det får jag acceptera, men jag måste sluta intala mig att vänner måste vara vänner till oss båda. Jag ska försöka ta tag i det där broderandet som jag var sugen på och ansluta mig till handarbetsgruppen i Åled. Lite kravlöst umgänge hade suttit fint.

Puss och kram

Darrande nära och brödtips från ungdomens låtsastvilling

Denna morgonen skiner solen. Ljuset sköljer bort tveksamheter och luddet i hjärnan blir nästan helt bortstädat. Helt vanliga saker skall göras. Mat skall handlas, hunden rastas trappan dammsugas. Igårkväll fick jag lite brödbakstips av min gamla vän David. Jag uppskattade det mycket. Dels för att han först frågade om jag ville ha tips eller hellre testa mig fram själv, och dels för att det var väldigt intressanta och ganska enkla tips. 

Jag slänger upp dem här så jag inte slarvar bort dem. Vill man inte läsa om bröd så kan man scrolla ner till nästa fetstilta del 😂

"Ok. ❤️

1. Jag vet ju inte vilket recept du följer men generellt så tycker jag att man inte ska följa jästider pga det beror så mkt på hur varmt det är och luftfuktighet och sånt. Så jag brukar ha min det i en skål som har måttanvisningar (ml) så kan jag forma den när den jäst till dubbel storlek ungefär. 

2. Sen när man gräddar, om du har en gjutjärnsgryta, grädda i den med lock på högre värme och sedan ta av locket efter typ 20 min (testa lite vad som passar) och grädda till fin färg. Knacka på undersidan av brödet och se att det låter ihåligt och inte blött så är det färdigt. 

3. Grädda ett i taget och ha de andra två i kylen under tiden så de inte blir överjästa om det är så att du gör en deg till tre limpor åt gången. 

Sen om du vill ha ett recept till lätt och supergott bröd som man kan anpassa efter egen smak och som kräver minimalt jobb så är det bara att du säger till. Brukade baka typ 6-7 smålimpor i veckan så har tagit fram en enkel metod att lösa det."

Ville jag ha receptet? 

OJA!

"Jag brukar, antingen på kvällen (om jag har tid på förmiddagen efter) eller på morgonen skapa en deg. 

Vanligtvis så tar jag 800g mjöl

Mellan 5 - 600g special och 3 - 200g annat. 

Kanske graham eller dinkel eller annat beroende på vad jag har hemma. 

Jag brukar ta c:a 2,5% salt så runt 20g och vanligtvis runt 3-4% (24-32g) av något annat gott som rostade havrekärnor eller havregryn eller chiafrön eller linfrön eller något annat jag har hemma. (Vissa saker som chiafrön äter vätska så man får försöka testa sig fram vad som funkar.)

Jäst, här är det luriga. Detta beror lite på hur fuktigheten och värmen är i köket. Men testa sig fram är det bästa. Jag skulle testa receptet en typ lördag när man vet att man kan vara hemma så man kan spana på degen ibland och försöka avgöra hur mkt man behöver. 

Mitt mål är ju att om jag sätter degen på kvällen så ska den jäsa till morgonen efter när jag går upp. Och om jag sätter på morgonen så ska den jäsa till jag har tid att hantera den, vanligtvis efter jobbet. 

Så jag brukar börja med ungefär 0,5-1g torrjäst och utgå från det. 

Så du tar alla dessa torra ingrediense och lägger i en bunke. 

Jäst på ena sidan av bunken och salt på andra. 

Forma handen till en klo och blanda. 

Ta c:a 70% (560g) vatten och häll i. Blanda tills det inte finns något torrt mjöl någonstans i degen. Du behöver inte knåda, tiden kommer skapa en stark deg åt dig. 

Låt stå tills degen nått dubbel storlek. 

Dela på hälften och forma till två (någorlunda) lika delar. 

Ta två mindre skålar med typ den formen du vill ha på brödet, lägg en mjölad duk i varje och stoppa i brödet och låt stå tills du kan peta in ett finger i degen och den studsar tillbaka men lämnar ett litet märke. 

Vänd upp och ner på en plåt och dra ett snitt med en vass kniv i. 

Har du gjutjärnsgryta följ de instruktioner som jag skrev innan. 

Har du inte så grädda på typ 240c, (spraya gärna in lite vatten i ugnen här) i c:a 20min

Sen sänk till typ 220c och grädda till fin färg, knacka under brödet för att se om klart. 

Ihåligt ljud = färdigt

Blött ljud = grädda lite till

Så:

800g mjöl (special + annat)

20g salt

(Runt) 0,5-1g Jäst 

24-32g skoj (kanske russin vem vet)

560g vatten"

- Slut på brödrelaterat innehåll-

Har jag skrivit att jag funderar på att studera? Jag börjar närma mig ett beslut och det känns väldigt spännande! Men nu behöver jag skriva en handlarlista innan dagen rinner iväg fullständigt! 

Mer vårsol åt alla! 🌱🌞

Puss och kram

Framtidens broderier och en citronkaka

 Lördag

Solen skiner och jag längtar ut. Kaffe i solen med Otis, sedan lite städ i rabatter och trädgårdslandet. Slänger återvinning och handlar lördagsgodis. Ingen stress över allt som skall hinnas med under helgen, för helgen är lång. Helgen räcker ända fram till nästa fredag tack vare ledighet under sportlovet. Jag har längtat. Jag tänker på alla samtal jag kan ha med Jonatan, planer och funderingar. På korvgrillning och skogspromenader. Nu verkar vädret inte bli lika fint som idag framöver, men jag tänker att det behöver inte göra något så länge det inte regnar massor.

Jag funderar mycket över framtiden och vägval. Ska pengar eller intresse styra? Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut? Finns möjlighet att göra karriär inom området? Löneutveckling? Jag varvar dessa tankar med drömmar om våren och en smygande oro att fastna i en känsla av otillräcklighet i år igen. På Instagram scrollar jag förbi trädgårdsinfluencers och deras många inspirerande idéer. Jämförelsens ögon bränner hål på de egna drömmarnas tunna flor och osäkerheten för med sig tankar. Tankar som: var är min inspiration? Varför har jag inga egna idéer? Hur blir man kreativ? Allt man gör är att härmas, Jonatan säger att jag inte har förmåga att visualisera. Jag kan inte se det han ser när han förklarar. Men jag kan se med mina känslor. Jag vet inom mig hur jag vill uppleva min trädgård. Jag ser en struktur men den är otydlig, och jag kan inte förklara hur mina tankar går, för de skiftar hela tiden. Kanske behöver jag mer kunskap? Kanske behöver jag ramar. Kanske är min fantasi allt för vild och orealistisk. Eller så behöver jag en skiss, för vem kan se exakt det som en annan tänker? Inte jag iallafall.

Söndag

Frostig morgon, regnig eftermiddag.

Jonatan sover länge efter nattens jobb och efter lunch kommer Leas kompis. Jag bakar en citronkaka i ett kök som doftar svagt av bergamott. Ordning i köket får mig att må lite bättre. Några saker i livet svävar i ovisshet. Som vilka beslut jag skall ta i vår. Eller vem som skall hjälpa oss med Otis de dagar Jonatan jobbar dagpass i mars och april. Min chef har meddelat mitt nya schema som innebär att jag inte kan åka hem på lunchen och ta ut honom. Det är ca 7-8 dagar som behöver lösas. Jonatan tänker att vi kan fråga grannen. Jag tänker att då får han göra det.. för jag är så dålig på artigheter när jag kommer med ett specifikt ärende. Pang på: Hej, kan du hjälpa oss? Nej, då  är det bättre att han sköter det. 

Är det så att man behöver ha något huvudbry alltid? Och har man inget så skaffar man sig ett?

Nu får det vara nog med de här tankarna. Dags att piffa till kakan och duka lite fint. Släppa bryderierna. Men broderierna! Jag vill lära mig brodera! Kökshanddukar med monogram - här kommer jag! Någon gång i framtiden det vill säga. För nu vankas det citronkaka, som sagt.

Puss och kram!

prövningar vi möta

Får man lov att vara trött på att jobba?

Och hur känns det egentligen att jobba på en plats där man inte är underbemannade? Effektivisering är en god sak. Det är en god sak tills det går ut över både personal och patienter. Det skall vara roligt att jobba, eller ska det vara jobbigt att jobba? Om vi bortser från det lustfyllda, så ska man väl åtminstone kunna känna att man har alla möjligheter att göra ett bra jobb?

Snart är det dags för lönesamtal. I början av veckan meddelade min nya chef att min långa lunchrast bekymrar henne och att ett avbrott mitt på dagen är för sårbart. Jag tänker att då kan jag kanske gå ner i tid lite till och istället sluta tidigt två dagar. Lycka till med att få ihop schemat då... För min långa rast var steget som krävdes innan vi blev med hund. Var hamnar vi om jag inte kan gå hem på lunchen? Jag säger till Jonatan att jag är redo att bli hemmafru nu. Han håller inte med. 😂

Men helt ärligt är jag fortfarande sugen på att plugga. Det finns väl mer att uppleva än detta? Andra uppgifter som kittlar hjärnan? Fast min hjärna känns bra slö nu. Jag tror den behöver något nytt och fräscht. Men vad?

En amerikansk kvinna jag följer på instagram sedan årsskiftet inspirerar till att bli en "home maker", hur man nu skulle översätta det till svenska på ett bra sätt... Hon kombinerar hushållstips med små dagliga andakter och tankar kring hållbar livsstil. På många sätt väldigt amerikanskt alltihop men hon är också befriande enkel och tydlig med att man är i olika faser i livet och får anpassa till sin situation. Jag har känt mig väldigt uppmuntrad av hennes konto, och har infört lite aromaterapi hemma för att pigga upp den här trötta lite småtrista personen jag kan bli i hemmets alla måsten.

Förutom mina bekymrade jobbtankar så är jag lite extra trött idag eftersom jag var med Otis till jourveterinär i Helsingborg igårkväll/natt pga en incident som involverade en burk rostad lök. Allt pekar på att det gått bra efter kräkningen, men jag kom i säng efter 02 så energin pyser ur mig lite snabbare idag - fredag som generellt är min segaste dag och dedikerad till att ta det lugnt utan krav efter en avklarad arbetsvecka. Ikväll ska vi se Happy feet II. 

Ska vi röra ner lite andra ingredienser i den här kompotten?

Ok! Förra året hintade Edvins lärare lite försiktigt om att han har tendenser till autism, Jonatan tänker nog lite en kombination av adhd och lättare autism. Och på Leas utvecklingssamtal idag hintade hennes lärare att hennes låsningar och vissa beteenden kan peka mot autismliknande symtom. Hon har inga problem eller så, men något att ha lite koll på.

So there is that.

Smårörigt liv, men det reder sig nog. Jag har hopp om detta året, imorgon har jag nog energi också. Då ska Edvin till frisören - äntligen!

Hoppas ni får en fin fredagskväll!

Puss och kram

Trött mamma med gosig dotter

Edvins plats i klassrummet, längst ner i hörnet, med filtvägg så han kan komma ifrån andras blickar när han känner behov. Han har världens finaste lärare!

Lökig kille

Våta skor

Snö och många minusgrader möter alltid tö och slask vid någon tidpunkt. Mina vinterstövlar som hängt med sedan vintern -08/09 har nu till slut börjat ta in mycket väta vid hälarna. Nu kanske jag kan råda bot på det genom att sköta om dem lite, men känslan av naket gummi mot hälarna är inte heller helt gemytlig, strumpor till trots. Nu krävs skor av helt annan kaliber med tanke på de många hundpromenaderna i varierande terräng och väderlek. Här snackar vi investering. Och den investeringen kan inte göras förrän i slutet av nästa vecka när lönen kommit. Vi kan väl helt lugnt säga att december hade en hel del utgifter, större än vanligt och de släpade över till januari. 

Edvin har haft en tuff första skolvecka som vi efter samtal och stöttning hoppas vänder till en mer stabil och lugn tillvaro i klassrummet. Lea har utöver ett platt fall från en soffa med följande fläskläpp och tandläkarkontroller klarat sig lindrigt undan. Jonatan jobbar mycket och Otis har börjat komma upp i soffan och myser med oss till allas förtjusning. (Stampe är väl inte överförtjust, men drar sig inte för att inta andra änden av soffan) Och mina bördor att bära? Jaa jag är pluggsugen i vanlig ordning och har sökt naturkunskap 2 på distans via komvux. Vet inte alls hur upplägget ser ut om jag kommer in på den, jag jobbar ju också... Så det får vi se.

Idag är det söndag och efter ett avsnitt "Fixer upper" till kaffet är jag redo att ägna mig åt hushållet. Idag vankas rengöring av kökskaklet, fläktfiltret och toaletten. Matlistan är skriven och veckohandlingen blir Jonatans uppgift att ta itu med.

Jag gillar söndagar. Det är nog min favoritdag på hela veckan 🧡 I synnerhet när Jonatan också är ledig. 

Puss och kram

Rastgården

Livet på en pinne!

Jag kommer!

💜

Nu kom jag väl duktigt, precis som du ville?

Blommor och ordning

Dagen börjar vilsamt, Jonatan kommer hem från jobbet, kryper ner i sängen och värmer sina kalla ben på den sömnvarma hustrun som ändå snart skall gå upp. Barnen är glada, djuren frukostsugna. Ännu en kall, klar morgonpromenad med Otis. Han springer glatt ifrån mig så långt flexikopplet räcker. Jag tänker att till lunchpromenaden blir det vanliga kopplet, men till rastgården.

Hemma känner jag inspiration, sprayar spisen och köksbänken med rengöringsmedel och sätter på kaffe. Tar kaffet och sätter mig i soffan med Lea. När jag återvänder till köket för att ta en påtår känner jag doften av rengöringsmedlet . Just det! Blöter trasan och torkar spisen, börjar torka av flaskorna med olja som egentligen står dumt eftersom de blir nedstänkta av matlagningen på spisen.. när jag torkar av ena flaskan råkar den slå ner plastflaskan med rapsolja som flyger över köksgolvet och locket släpper! Klunk..klunk..klunk.. det blir en ganska gedigen pöl. Konstigt nog blir jag inte alls upprörd utan funderar över vilket sätt som är bäst att samla upp oljan, sen gör jag som jag tänkt. Och våttorkar golvet. Torkar färdigt köksbänken, tar kaffet och återvänder till Lea.

Det här låter kanske inte som något man behöver berätta om, men för mig är det jättestort! Jag var nöjd och glad! Tänk vad avsaknad av stress kan göra med en människa! Och att redan ha mat och kaffe i systemet. 

Idag ska vi städa undan julen tänkte jag, men först ska jag fundera ut lunch till barnen, de gillade inte potatissoppan jag gjorde igår. Lutar åt falukorv... 

Sent igårkväll spontanbeställde jag en hel drös dahliaknölar. Mer än hälften av mina hade ruttnat i garaget... De som klarat sig (de jag lagt i wellpappkartonger) bor nu i matkällaren.

Spana här, man ser ju vilka färger som talade till mig.. jag kunde ju valt liite mer variation! Men det blir nog fint!

8 olika sorter!? Var ska jag ens ha dem? Nåväl, första året brukar de inte bli så jättestora ☺️. Och efter sommarens släntprojekt har jag fler rabatter där jag kan stoppa ner dem framöver. (Dock ska vi göra allt i vår makt för att de nya rabatterna ska bli så lättskötta som möjligt.)

Säg hej till Dorothy, vår nya blomma som Jonatan fick som tack av grannfrun för att han åkte och köpte nytt bilbatteri åt henne. 

Och Biancas lillasyster, vad ska hon heta? Wendy! 

Nu ska jag lämna soffan

Puss!

Ett hundliv, ett nytt år

 2023

Ett ganska lågmält år.

Jag avslutade min utredning för Adhd utan diagnos men med adhd-liknande symtom. De rekommenderade att jag skulle ta kontakt med en arbetsterapeut, och jag kände att hela karusellen med utredningen hade tagit så mkt energi att jag bara ville skjuta det ifrån mig. Jag köpte en rekommenderad bok - som jag inte har läst. Den har legat i köket i ett helt år. 

Under våren visade Jonatan mig en hund från hundar utan hem med orden "jag borde inte ha tryckt på den här länken" och han borde vetat bättre än att sedan visa den för mig! Liksom min kattlängtan för några år sedan så väcktes en enorm längtan efter hund. I otaliga timmar har jag scrollat bland hundar, läst om adoption av hund, funderat över vardagspusslet och längtande följt hundägarnas fyrbeningar med blicken.

Jag tänkte ut hur jag skulle kunna lägga om mitt schema och vågade till sist lyfta det med chefen. Det var inga problem och vi beslutade ett datum när jag skulle gå ner till 90% och lägga extra lång lunch måndag-torsdag.

Vi skickade in vår första intresseanmälan, sedan en andra när de första hundarna blivit bortadopterade till några andra. Och plötsligt hade vi kontakt! När vi fick frågan om Otis (eller Wayne som han hette då) kände jag att japp, han känns rätt! Inte för liten, kräver inte så mkt aktivitet men har ändå lite go i sig!

Och en kort tid därefter hämtade vi honom. Nu, efter snart två månader som hundägare, så känns det inte längre som att jag låtsas när jag är ute och går med honom. Jag känner på något konstigt vis att jag har mer tid än innan, trots att jag fått mer att göra. Den där mytomspunna vardagsmotionen har uppenbarat sig för makarna Stridh som nu rör på sina slappa påkar med förnyad spänst!

Efter Otis tandoperation innan nyår har vi också märkt att han är mer kontaktsökande, mer aktiv och lekfull. Den där spruckna tanden gjorde troligtvis ganska ont, och det känns skönt att vi tog tag i det direkt.

Odlingsåret 2023 då?

Lågmält! Oinspirerat! En trött och moloken Sara tittade ut genom vardagsrumsfönstren. Altanen var jordig och dryg att passera på vägen ut. Vädret kallt och eländigt. Gräset först gult och bränt -sedan långt och oklippt. Fästingar och bladlöss överallt. Dahliorna blåste sönder. En ny ros planterades dock på framsidan, orange/rosa och fin. Knopparna åts upp av rådjur. Framåt sensommaren planterades några nya växter i blomrabatten på baksidan - inspirationen och glädjen kom tillbaka en stund - sedan kom hösten. En kantnepeta dog, resten frodiga och fina!

Nästa år har jag antagit en utmaning från en kollega - pumpatävling! Största pumpan vinner. Hon kommer odla den på föräldrarnas kompost... vi får se hur det artar sig! Jag tänker att ett tävlingsmoment är rätta sättet att få upp motivationen. Jag har någonstans omfamnat mitt bristande trädgårdsintresse i somras. Jag har undvikit trädgårdstider (som alltid annars varit helgens höjdpunkt!) samt undvikit trädgårdskonton på instagram, allt för att inte jämföra mina egna tillkortakommanden med andras oändliga flit och inspiration. Suck!

Men kanhända är jag utvilad till våren som kommer, med ny vilja och lust. Det är min förhoppning: att detta året skall få innehålla mer lust och inspiration! Inte specifikt gällande trädgården, men gällande hemmet och livet i stort! Jag vill glädjas över det hem jag har, jag vill tacksamt sköta om det som givits mig. 

Så inga nyårslöften här.

Bara en önskan om tacksamhet, glädje och inspiration.

💜Otis💜

Den sista vilan

Innan semestern är slut. Med trötta, av lakanen skrynkliga kroppar steg vi till slut upp från sängen. Barnen var redan vakna och tog det lugnt i tv-soffan. Frukost bereddes och åts. Kaffet doftade och värmde bröst och mage. Jag plattade håret. Jonatan uppmärksammade det. Sedan följde jag Lea i duggregnet till barnkalaset. Håret var inte längre rakt och glänsande efter det, utan vågigt och liksom luftigt på ett inte helt vackert sätt. Jag fortsatte promenera genom regnet och besökte olika små loppisar i byn. Jag kände mig social och trevlig och önskade alla lycka till med sina loppisar. Jag köpte en röd stormlykta för 10 kronor och fick en näve torr smålök till perenn lök, som en grövre gräslök där man i regel äter blasten på våren, men som också får topplökar man kan sätta för att få mer. Hon som uppmuntrade mig att ta lite sådan med mig sade att den kan vara svår att få tag i, och vi pratade lite om dahlior innan jag fortsatte hemåt för att äta lunch. Jag lyssnade på sommarprat i Jonatans hörlurar, för mina egna råkade jag förlägga när jag skulle hämta Lea från hennes kompis igår. Hon var där i lite mer än en timme men ville sedan gå hem för att hon hade tråkigt. Den här kompisen vill hon nästan alltid leka med, men kompisen är i princip alltid upptagen. Vilket bakslag va! Men hon verkade obrydd och nöjd över att komma hem.

Efter lunch gick jag åter ut i regnet och hem till fotografen som erbjudit mig att gräva upp rysk martorn från hans trädgård. Han är borta hela helgen och det var lite skönt att gräva upp utan publik. Jag försökte vara snäll och gräva upp ett par exemplar från hans grusgång men det var svårt och roten bröts på båda, men det ser ju inte han och gruset ligger där och döljer mitt misslyckande. 3 andra exemplar kom med hem, två från gräsmattan och en större från rabatten. Vågat att plantera dem i rosrabatten hemma, men de ska bli vackrast i soligt läge, så jag testar och ser. Inne i hemmet igen bryggdes en ny kopp kaffe och jag lade undan mina glasögon. Jag bar ner koppen till det mörka biorummet och lyssnade på Clara Lidströms vinterprat om utmattning och vila, slöt ögonen och vilade till hennes klokheter och tankar. Ibland kom jag på mig med att nästan somna. Det är ok.

En kopp te vore inte heller fel. Och en macka eller två. Lyckan är att ha mammabröd i frysen att plocka fram. Så det ska den här lilla mamman göra nu.

Puss och kram!

Här får hon en stund av lugn och ro

Semestern tar sin början

Ett litet inlägg från telefonen blir det idag. Jag vet inte alls hur det kommer se ut när det är klart, men det blir som det blir. Igår hade jag och Lea ett litet kalas. Såhär i efterhand tycker jag att jag kunde förberett mer fika och köpt en vanlig tårta så barnen blev nöjdare, men någonstans hade jag mest bara sett fram emot att vi skulle få träffa varandra och hade stora problem att tänka ut mat och sådant.

Nu är iallafall helgen över och semestern har börjat på riktigt. Jonatan sover fortfarande och jag och barnen har ätit frukost. Jag har gjort en att göra-lista idag. Jämför med helgens lista och se en viss förändring ☺️

Jag är bra mer förtjust i dagens lista och ser verkligen fram emot först punkt 2 och sedan sista punkten 🥰

Igår kväll när jag skulle lägga barnen sade Lea "Jag önskar att du alltid var såhär glad"

Ouch! Men bara vetskapen om att vi inte ska upp tidigt nästa dag gör ju att tempot blir snällare när det närmar sig läggdags. Vad jag älskar semester! Jag hoppas verkligen att det ska bli en skön sådan.

Puss och kram

Ps. Grattis Adam som blir fantastiska 33 år idag! 💕

Kvalmigheten

 Plötsliga infall. Jag vill bara göra det jag vill göra och jag vill göra det nu innan tankarna fastnat någon annanstans. Och just nu har jag fastnat lite, det finns en handfull saker som jag önskar att jag ville göra och som jag borde göra. Som att röja iordning i köket. För att möjliggöra ett brödbak. Eller middagslagning. Bära brädor till släpet - för att det är en önskning från Jonatan. Läsa boken jag påbörjat - för att det är så gött att försvinna in i läsbubblan, men min kropp blir slö och nu börjar jag känna att min energi bör riktas mot mer produktiva aktiviteter - som den där köksstädningen... Varför känner jag mig slö? Är det den halvklibbiga värmen denna mulna dag? Är det min stela nacke efter att ha legat konstigt när jag tog sovmorgon imorse? Det är väl en kombination - kantad av vetskapen att bladlössen kommit till dahliorna, rosorna och allehanda växter och måste bekämpas, landet och rabatterna behöver vattnas och jag behöver komma igång med något handgripligen för att komma ur den här matta, handlingsförlamade positionen.

Jag ska göra en plan! Bestämma middag till ikväll - röja snabbt i köket och påbörja den - allt för att det inte ska bli lika sent som igår. 

Rådjuret mumsar i sig löv från äppelträden, husspindeln jag såg igår är mystiskt försvunnen, gurkorna sväller i fönstret och om en vecka är jag och barnen på Tjörn. Det är två veckor till min födelsedag. Fyra veckor kvar till semestern. Jag behöver dricka något kallt. Jonatans idealhustru är glad, tillgiven och tacksam enligt ett test han gjort. Han beskrev dock en hund. Min idealman är självständig, mjuk och får som han vill. Ni kan ju gissa vilket djur jag beskrev! 😄

Jag har inget riktigt sammanhängande att bjuda på här. Behövde mest få ur mig min otroliga loj-het. Får söka lite inspiration - och det gör jag bäst genom att lägga undan telefonen och undvika sociala medier. Jag blir otroligt sällan inspirerad av pinterest och mysiga, fina instagramkonton. jag börjar mest jämföra mig och känna en inre stress över att.. ja över vad? Att jag inte har det så? Att jag inte är lika driven som de där personerna?

Blah! Må regnet falla och dåna inom kort!

Puss och kram