Idag vaknade jag runt 14-tiden på strålande humör. Solsken ute, solsken inne!
Vilket plötsligt vände.
Efter min mycket behövliga dusch började jag gråta som om jag hade all världens sorger över mig. Kippade efter andan som en fisk på land, gick sedan upp för att äta middag med föräldrarna. Efter detta gick jag ner till rummet igen för att göra mig iordning för kyrkan, med konstant tryck i bröstet. Kom till kyrkan, gick på toa och grät lite till. Grät lite mer under gudstjänsten (så diskret jag kunde) och avslutade med att låsa in mig på toaletten igen för att gråta en smärre flod. Vad händer?
Jag bara längtar efter min mens så att jag kan återgå till normal hormonbalans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar