Idag när jag och Frida var på väg till kyrkan stannade vi i busfickan vid hönekullavägen för att jag skulle posta ett brev. En röd bil kör upp bakom oss och jag tänker "wow! Fler som ska posta eller!?", men så var inte fallet. En kvinna frågar mig var pixbohallen ligger. Eftersom att hon körde i riktning mot Mölnlycke centrum tänkte jag automatiskt att hon menade wallenstamhallen - eftersom att pixbo tränar där. Och inte nog med att jag ger henne fel vägbeskrivning (pixbo ligger ju åt hållet hon kom ifrån), jag säger dessutom "sväng höger efter Hulebäcksskolan". Hulebäcksgymnasiet.. det heter inte Hulebäcksskolan.

My name is Slow and I did it again!

HÖSTSOLEN

KOM

IN i MITT

LIV

Lite bilder från senaste tiden

Mina, Cake och Palle

Emanuel

Moi och Palles Bas

Palle och Emily

Berghund

Cool Cake

måndagskärlek

Idag började plugget. Efter en fruktansvärt tråkig introduktion var det hål och jag åt lite lunch ensam. Också tråkigt. Sedan vankades ett diagnostiskt test vilket var ganska roligt om än tröttsamt. Efter denna otroligt hårda skoldag bedrog jag mig till Cakes residens och fick mat och umgänge. Hon är student. Hon bor centralt i Göteborg. Nu förstår jag poängen med att hon flyttade! Det är ju meningen att jag ska hänga hos henne dagarna i ända när vi inte pluggar - såklart! I can see clearly now.

Engelska blir nog både roligt och tråkigt. Alltid roligt att lära sig saker man har användning för, och på onsdag börjar ryskan också. Åh vad jag längtar! Ryska är livet, och jag älskar livet!

/ Slow

Cakes nya lägenhet är sweet, och jag vill ha min kamera NU!

Otålig.

Kamser

i i i Min nya älskling this fall ! ! !

Alla dessa förändringar

Mitt positiva jag som blomstrat något enormt denna vår och sommar håller på att formateras lagom till hösten. Jag försöker hitta ny kraft inför varje kväll som blir mörkare allt tidigare och tidigare. Tänk om man kunde dra någon annanstans varje vinter och känna att ens svårmod åtminstone gjorde ett djupdyk i en ny miljö.

Jag fruktar att jag kommer bli en kallhjärtad 22-årig kärring som inte vågar öppna upp sig för någon alls, inte våga lita på någons avsikter. Jag antar att ni kan lista ut varför jag är sådan just nu. Det går över. Det är lättare än man tror att resa sig upp efter att man fallit, om man fallit för någon eller bara klantat sig. Som Sedel säger - det är en fis i rymden.

Cake har börjat flyttpacka och jag har insett att jag inte alls har några skills på basen längre, men vad kan man vänta sig efter 3 års inaktivt musicerande?

Min plan nu är att få klart allt inför kursstarten och att börja skriva.
Jag vill börja musicera igen också, får se hur det blir med det. Men har man en liten flamma i sig som vill ta fart och bli en eld är det bäst att mata den.

Ikväll har jag försökt bygga på en låtsnutt jag råkade skapa innan jag drog till Ryssland. Får väl se om det blir något gjort här.

Vill cykla i regnet men säger till mig själv att det är för sent. Fast det är aldrig för sent att göra det man tycker bäst om.

Då var det bestämt. En nattlig cykeltur matar livslusten!

Jo, det var väldigt bra gjort.

För nu kan jag slappna av och känna mig mänsklig igen.

bra bra bra

Nog dags att sova nu.

Hjälp!

nu gör jag något jag nog inte borde göra...

Nu är mitt skrivbord rent. En poäng till slow.

Jag är i behov av lite påtaglig kärlek och kanske en cykeltur i regn. Nu har vi inget regn för tillfället och imorgon vill jag inte ha regn. Kanske på morgonen, men inte på kvällen.
Vilken typisk söndagskänsla... och snart flyttar Cake till stan. Jag önskar jag kunde flytta med henne, för när hon är borta härifrån finns det väl ingen anledning alls att bo kvar?
Okej, jag har en anledning att bo kvar. Mitt träningscenter ligger ju trots allt i Mölnlycke.

Se där.

Med en anledning känns det plötsligt lite lite bättre.


Lite.

natten

Jag vill uppenbarligen inte sova inatt. Såg Maggio för första gången och kunde inte annat än verkligen gilla hennes sätt att använda rösten. Mycket bra.
Världens snällaste thaiman skulle precis stänga sitt thai-matställe när vi trillade förbi och han öppnade igen bara för vår skull och fixade lite take away till oss. Kände man sig skamsen? - Ja! Och oerhört tacksam. Så bedrog vi oss till Aronsons nya lya och åt vår mat tills vi alla föll i matkoma.

Imorgon jobbar jag stängning och det ska bli så himla skönt, kvällar är i regel ganska lugna och det ska bli skönt med sovmorgon.

Jag tänker på så många saker.. som andlighet och fobier, osäkerhet och relationer, musik och framtid. Plikter och förväntningar som andra kanske har på mig. Jag tror att det är dags för mig att ta tag i något som jag tänkt göra ett tag. Hur mycket den där underbara kameran än må väga så har jag den i min ägo, och analogt fotande är helt underbart. Lika bra att träna upp sig igen.

Och hela musikgrejen. Och plugget. Och jag vet inte vad mer. Jag måste vilja sova snart, annars blir jag uppe med alla mina tankar som saknar röd tråd.

Faktum är att jag enbart behöver svar på en fråga. Och om svaret uteblir eller vänds emot mig kommer jag bli ännu mer skeptisk till allt som har med saken att göra, eller?
Hursom så krävs en viss dos mod, och jag tror faktiskt att jag har modet. För min egen skull måste jag vara modig. För att vara rättvis.

shit.