Var är mitt äventyr?

Så fort jag blir bunden till det här huset känns livet inramat och onaturligt bakåtsträvande. Jag ser ut i den gråbeiga soppan utanför mitt fönster, drar på mig regnkläderna för att ta ut hunden på promenad och inser i nästa minut att hela gångvägen badar i vatten. Det krävs en stor portion tålamod och koordinationsförmåga för att ta sig förbi dessa Mölnlyckes världshav, inte minst då man på de små snövallarna (som man trodde var ens räddning) måste akta sig för att kliva i små hundbajsar som ligger precis Överallt! Det som göms i snö dyker upp i tö. En del hundägare borde skämmas tänker Sara då.

Man kommer innanför dörren, torkar av sin fyrbenta vän och sig själv och drar fram dammsugaren. Idag tycks vara en perfekt dag för tråkiga sysslor. Jag dammsuger och slänger in en mörk 40 i tvättmaskinen. Husligheten själv. Sedan begår jag ett smärre brott och sitter följaktligen och avnjuter en film. Nej. Jag njuter inte. Jag pausar genom halva och går upp för att laga stuvade makaroner med köttbullar.
Och nu mina vänner, befinner vi oss i nuet!

Och var är äventyret?

Igår fick jag ett telefonsamtal. Det varade i 20 minuter ungefär och var ett av de viktigaste telefonsamtalen den veckan. Varför? För att det var oväntat efterlängtat, och för att det kändes som att ett hål inom mig fylldes igen. Det kändes som att komma hem.
Så känns det när en vän man inte hört ifrån på länge ringer upp en, och man inser att man har saknat personens röst.

Jag gick och lade mig med en bra känsla i magen.

Han: "Man skivar inte upp bröd om man inte tänker äta det"

Hon: "Man köper inte ett bröd vars ingredienser man inte tycker om"

That's right!

Naturhistoriska, pizza, weeds och Alice.
Allt detta i fint sällskap

Vilken dag!
Jag rusar upp ur sängen för att stänga av alarmet. Mår illa. Knackar SOS i morsekoder till Rut på andra sidan väggen, hon fattar inte budskapet, men kommer över med sin gitarr. Vi ligger bervid varandra i min säng och chattar med Frida. Flum.

Frukost och mer illamående. Rut drar till stan och jag tar hennes rum i besittning, dansar till peppmusik och laddar upp vårbilder på laptopen. Efter detta slänger jag i mig något ärbart och hastar till bussen. inser på väg in till stan att jag glömt mobilen hemma. crap. Lämnar ett par cv:n hos potentiella sommarjobbsgivare och återvänder hem för att hämta mobilen, kontakta Ellen och åka in till stan igen för en fika. Vi fikar och pratar om relationer och tro. Jag börjar gråta. Vi går ut från caféet och går upp för avenyn. Pratar. Jag åker hem.
Mår illa.

Tisdag är det nya Måndag.

Idag hämtade vi Rut på flygplatsen. Min underbara syster som varit på Hawaii ett helt år! Nu bor jag inte ensam på nedervåningen längre och det är hur gött som helst att ha henne hemma!

Veckan som kommer innehåller plugg,plugg och mer plugg. Men det är inte allt, jag har även för avsikt att söka sommarjobb lite varstans och träffa fina människor som jag tycker om. Dessutom måste jag väl klämma in lite träning också, ska väl inte vara helt omöjligt.

Всё!

The Room

weoow, det är dags att ta en titt på slutresultatet!

precis när man står på tröskeln ser man det här. Tavlan har inte kommit upp än, I know. Notera klockan som hänger i taket :)

Övre hyllan är ganska tungt belastad. dubbla rader.

Samma hörna som ni sett tusen gånger.

Där kan man plugga, dega eller vad man nu känner för att göra

Jag vet inte vad jag ville säga med den här bilden, men nu har ni sett i princip allt.

Så ser det ut, mer eller mindre...sen åker väl tavlan upp också, men även om den är kronan på verket, min juvel, så orkar jag inte ta tag i uppsättandet nu. Hade det bara varit att slå i en spik så fine, men väggen är i betong och.. ja.. ni fattar.

Jag tänkte att jag skulle skriva något roligt också, men det får bli en förnedrande anekdot.

Jag vallade i 8:an i fredags när jag spelade biljard mot Lövet och Gustav aka. Semlan. Ni skulle varit där, det var så vansinnigt snyggt. Dessvärre hade inte mitt korttidsminne registrerat att jag precis innan råkat slå ner vitingen och därmed.. ja.. ni kan reglerna. så efter att jag jublande skuttat runt och fröjdats så ser jag att de skrattar och jag kollar på bordet.. och visst... där ligger den och hånler mot mig. En vinröd hel. Nåväl, jag förlorade ju snyggt iallafall :)

SLUT

Det artar sig!

Blind Date

Okej, det kan kanske inte kallas blinddate när man redan pratat i telefon och har varandra som vänner på facebook. Hur som helst så skulle jag träffa revisorn igår och gå på bio. Lite av ett wildcard eftersom att bio är något av det sämsta man kan välja när man träffas för första gången. Efter att ha fikat med Rocksteady, aka Semlan eller för den delen Gustav, gick vi till Kings Head och tog en öl, sen hastade jag iväg till biopalatset för att möta upp revisorn. Revisorn var sen. När han kom upptäckte jag att han verkade ha segare uppfattningsförmåga än jag och att han betedde sig lite underligt. Från biopalatset till Franks frågade jag hur många öl han druckit egentligen, något han helst inte ville svara på. Han kom tydligen direkt från afterwork någonstans. Han var inte vidare social heller, avslutade aldrig sina meningar och jag tänkte i mitt stilla sinne "ska jag behöva dra hela lasset för att få igång någon form av konversation här?"
Det hela kan sammanfattas med att jag skrattade ÅT honom hela tiden, inte med honom, utan åt honom - och han visste det. (Inte minst eftersom att jag sade det till honom, ja att jag skrattade åt honom alltså)

Pinsamt läge. Jag undrar om han skämdes över att han var alkoholpåverkad. Och hur random är det inte att gå på en sk. dejt och försöka visa upp sin bästa sida när man inte är nykter? Stackare. Filmen vi såg var för övrigt ett riktigt lågvattenmärke, jag skrattade nästan lika mycket åt alla löjliga scener som jag skrattade åt revisorn. Illa.
Jag insåg att jag mycket hellre stannat i Semlans sällskap med andra samhällsvetare på puben och inväntat Kims ankomst än att hänga runt med en ganska pinsam 25-åring.

Gustav på Kings Head

Handy Slow tar paus för pose

Vansinne!
Jag känner mig stor som en val, har ätit en skål med wook och magen känns alldeles utspänd.
Borde göra mig iordning för staden, översättningar från ryska till svenska är mitt mission.

Det händer inte så mycket spännande i mitt liv. Till och med mina drömmar har blivit vansinnigt normala, eller så är det så tragiskt att jag inte längre minns mina drömmar.

Å andra sidan har jag fått som jag vill, just nu finns det inget drama i mitt liv, förmodligen för att jag inte tillåter det. Drar till Cake ikväll och glor curling. Jag gillar curling, det är konstigt nog en av de få vintersporter som jag tycker är rolig att titta på. Förmodligen för att det är så himla löjligt.

Rut kommer hem snart, då måste rummen vara klara. Jag har slipat väggarna idag, men är inte färdig. Det är så vansinnigt tråkigt att göra sådant utan sällskap. Daddy, wazzup?

Enough!

Jag bär glasögon. Det känns nice.

Ett dygn i Cakes sällskap har fått mig i balans.
Igår vaknade vi trötta, kollade lite sex and the city, åt mackor, drack hawaiianskt kaffe (mycket mycket gott) och myste runt. Efter en sväng på stan var jag ett par glasögon och en kofta rikare, och magen min var fylld av skräpmat. Vi återvände helt enkelt till Cakes crib, hon somnade bums, medan jag låg nerbäddad under filten och fnissade åt satc.

Fil och flingor är min standardfrukost!
nu vet ni det...

dags att packa träningsväskan