Hej mitt vinterland

Här sitter jag och ser ut över mitt gods, min kammare. Hundhår på mattan, hårnålar och snoddar brevid datorn, en partyhatt från i midsomras, en tom temugg, hårvårdsprodukter, en fjärrkontroll, två block och en himla massa papper. Sladdar, en hårborste, pennor, sudd, en hårddisk, en pennvässare och en lampa. Och laptopen.

Min högerarm sticker till i molande värk eftersom att jag denna eftermiddagen ärade vårdcentralen i Mölnlycke med min närvaro. Nu skall man alltså vänta och se om några andra biverkningar från injektionen mot grisflunsan börjar spela ut i ens kropp. Min kropp är ganska hård. Och med hård menar jag tålig mot stötar (inte sant) och biffig (lite kanske) och resistent mot bakterier. Yeah sure.

Ikväll blev jag dissad av en indier. Denne indier skulle komma från Jönköping för att njuta av staden Göteborg över en dag. Vi hade kommit överens via couchsurfing att hänga lite på kvällen. På avtalat klockslag befinner jag mig inne i staden och ringer upp denna människa. Vad säger han då? Jo, han säger att han inte åkte till Göteborg eftersom att han hade en uppgift att skriva på. Vad innebär detta? Jo det innebär att 1,5 timmar av min dag har spillts ut och likt kvicksilver varit omöjliga att samla ihop och få tillbaka, förgiftat min värld! Jag överdriver, gillar tanken på att jag skulle kunna vara en drama queen... Iallafall, högst onödigt, men fick mig iallafall lite motion i form av en snabb promenad hem från centrum.

Nu sitter jag här och grämer mig över min hemtenta. Inte den om Rasputin, för den ser jag verkligen fram emot att skriva, men det postsovjetiska Ryssland. Aj. Jag måste bara ta tag i det. Jag har redan börjat, men det sticker och gör ont, likt min stackars högerarm.

God afton.

Suck.. Åh vad jag vill flytta hemifrån!
Fick just ett erbjudande av Damon som ska flytta till en tvåa i olivedal, och hade inte jag velat bo där?? JO! Och hur stor är min inkomst? Inte stor.
Jag hade kunnat klara det med nöd och näppe, men jag är inte överförtjust i nöd och näppe, däremot är jag förtjust i att spara mina pengar till studierna i Ryssland.

Hårt liv, annars hade jag definitivt flyttat in med honom. No doubt about that!

OAO

Åh!
Vad det är skönt o va naken
svänga med snabeln och vifta på baken!

Nu har jag visserligen ingen snabel, men tycker att det är skönt att vara naken ändå.
Människokroppen är så himla fin, och jag tycker om att titta på nakenbilder - I do!
Så länge de är konstnärliga dvs.

Nu sitter jag här och fiser efter att ha ätit wook, och en promenad med Prinsen står för dörren.

Jag vet att min blogg inte har särskilt många läsare, och minst hälften består utav familjemedlemmar, så vad säger ni?

Ja till naket?
Nej till naket?

Give me your opinion!

Kärlek, vänskap, tillit, tröst, hopp, glädje, svårigheter, rädslor, värme, insikt, framtid, trötthet, pepp, dans, kaffe, te, knäckebröd, snus, fnitter, naturprogram, mod.

När jag behöver dig finns du där, när du behöver mig finns jag till hands. Vänskapen som aldrig aldrig släpper.

Love you

Slow & Cake 4-ever

Vi har besök här hemma.
Mina veckor är ofta välplanerade, ja alltså vardagarna. De helger jag inte jobbar dyker ingenting upp, men när jag väl jobbar vill folk ha med mig ut! Kan ni inte göra tvärtom?

Imorgon ska jag hänga med Sarabi och med lite flyt hittar jag till Cakes innebandymatch. Jag kanske till och med får dit Sara. Det vore minsann en sol att hänga under mina regntunga skyar.

Sedan börjar skolveckan igen. SWEET!

Inatt var alla mina drömmar under samma tema - min nakenhet. Först drömde jag att Svante kom in i mitt rum när jag sov i enbart sovshorts, jag sa åt honom att gå ut eftersom att jag inte hade någon tröja på mig. Han höjde nonchalant på ögonbrynen som för att säga "sen när blev du pryd?" men lämnade rummet. Sedan hörde jag hur han, Frida och ett helt gäng förde oväsen i vardagsrummet. Jag gick ut i hallen, skitsur och väste till dem att vara tysta eftersom att mamma och pappa sov. Återigen var det Svante som mötte mig i trappan och efter att ha sett mig en millisekund vände han snabbt bort blicken och sa att ja, vi ska vara tystare. När jag kom in i mitt rum igen förstod jag att jag klivit ut i enbart sovshorts. så himla typiskt! När jag så lagt mig för att sova igen så hör jag hur någon smyger in i mitt rum. Jag är så trött och frågar med en röst som inte är riktigt vaken "vem är det?" men får inget svar. En killröst frågar om han får låna min mobil och tar den från skrivbordet. Halvsovandes säger jag nej, men det är för sent och han står vid fotändan av sängen och pillar med telefonen. jag säger "neej" igen - lite högre. Sen börjar jag skrika för att någon ska komma och hjälpa mig. Dörren öppnas och mamma och pappa kommer in. Killen har gömt sig bakom dörren och jag pekar ditåt. I hallen utanför mitt rum står en hel skock människor, däribland Rut! Det är hela teamet från surfing the nations som kommit hem till oss. Jag får tillbaka min mobil och ber dem stänga dörren så att jag kan fortsätta sova.

Jag drömmer att jag vaknar och är törstig. Jag går upp till övervåningen och ser att mamma och pappa är uppe och tittar på tv. Jag går in i vardagsrummet och säger hej. Mamma skrattar och frågar varför jag går omkring så naken. Jag säger att jag är inte naken, jag har ju tröja på mig. Hon säger att det har jag inte alls. Jag skyler mig med händerna och säger "Men jag känner inte att jag är naken! Jag känner det inte! Och springer ner till mitt rum och kryper ner under täcket. Mitt verkliga jag känner hur jag kryper ner under täcket och jag vaknar på riktigt. Inte undra på att jag inte kände mig naken i drömmarna, jag sover ju på mage.

Hängde hos den skönaste igår. Hennes crib blir snyggare och snyggare!

Inte OK!

Brunkrämen

En mardröm som ledde till ett bryskt uppvaknande med händer som kände sig fram i ansiktet och en lättnadens suck när jag kom till insikt om att jag var sminkfri och att allt bara varit en otrevlig dröm.

Jag hade drömt att jag stod med min senaste foundation, en krämig sådan och applicerade denna på ansiktet. Chockad märkte jag att min foundation egentligen var en brunkräm, mitt ansikte antog en allt mer mörk nyans, men jag fortsatte ändå att applicera i hopp om att det skulle se bättre ut när det var färdigt. Mitt ansikte blev brunare och brunare och en sån där snygg skarv uppstod vid käklinjen. kontrasten mellan brunt och vitt var slående. Jag började applicera min foundation över läpparna också och till min bestörtning blev jag allt mer och mer lik en fjortis. I panik fortsatte jag att applicera krämen, varpå jag blev brunare och brunare, mitt ansikte såg mer och mer konstgjort ut. Jag började skvätta vatten på ansiktet i hopp om att effekten skule mildras, men det hjälpte inte... jag applicerade på mer och mer av krämen...

sedan vaknade jag med ett ryck!

Kalla det vad ni vill, men för mig var det här en renodlad mardröm.

Hej livet, jag heter Sara och min önskan är att du ska insluta mig i ditt stora projekt och utrusta mig så att mitt arbete inte blir förgäves. Det här projektet som du fött in mig i är ganska svårt att greppa, men jag lovar att göra vad jag kan för att vi ska lära oss något om det.

Förkylning

Förkylning - värdelöst

Imorse kom Frida och väckte mig, vi ordnade frukost och uppvaktade pappa. Det här var ett av de fåtal tillfällen varje år då jag äter frukost tillsammans med familjen. Det var inte det roligaste jag gjort. Det hade dessutom varit enklare om jag inte varit förkyld och fick huvudvärk av samtalen vid frukostbordet. Det känns som att varje liten beröring ger en elektrist stöt och alla ord ekar i mitt huvud, jag vill bara fly därifrån och gömma mig under täcket. Vilket jag också gjorde, men inte förrän jag ätit upp min frukost. Jag sov 4 timmar, tills Frida kom in och frågade vad vi skulle äta för mat. Jag sade fisksoppa. och gled tillbaka in i drömmarnas land efter att ha snytit mig än en gång. Så var hon plötsligt tillbaka och förkunnade att soppan var klar. Himla fin syster. Sedan har jag flyttat från sängen till tv-soffan, som jag nu övergivit för sängen igen. Förkylning.. vilken mes jag är. Så farligt är det ju inte att vara förkyld! Men jag är vansinnigt trött och inte alls med på noterna.

Ska ringa Robin om en stund och kanske få en ny föreläsning om rättsetik och andra intressanta saker. Allt annat än det här är stimulerande. Kära värld!

Igår var det personalfest för lirarna på hemköp. Jag attendade slutet av kvällen, det var ganska roligt, och mot slutet även mycket dramatiskt med en förlorad väska och tårar. (inte min väska-inte mina tårar) Den återfanns dock idag fick jag höra.
Alkohol...vad är det med denna substans egentligen? Och varför är den så överskattad? Om man intar den i begränsat mått är den mycket trevlig att ha och göra med, men ibland undrar jag...oj så jag undrar...

Och här sitter jag med laptopen i knät och längtar efter en otäppt, TORR näsa, ett klart huvud och en slemfri hals. Sålänge ingen kastat grisar på mig lär jag vara back on track absolut senast om en vecka! Låt oss hoppas på detta.

Tills vidare:
Ha ett bra liv!

Jag fick ett brev idag

Och det gjorde vansinnigt ont att läsa det. Det som stod i brevet var ledset och kärleksfullt och realistiskt. Och jag förstod det. Livet känns orättvist, inte minst nu. Men framtiden är ändå ljus och jag har en helt fantastisk vän. En vän som jag saknar otroligt mycket, och som jag vet att jag kommer återse, om än inte förrän nästa år.

GE MIG BREV!!!

Ja, det är jag på bilden. Hösten 2005. Jag sa tydligen till Daivd att jag en gång stuckit in handen på liknande sätt i en liknande brevlåda - och fått tag i ett brev! Snacka mytoman. Jag hoppas iallafall att jag får brev imorgon, jag är sugen på att få brev!