X

Hola Amigos!

Всем привет!

Jag skriver just nu på världens mest ointressanta översättning som handlar om ett par som handlar julklappar. Det enda man behöver tänka på är att sätta klapparna i ackusativ och mottagarna i dativ. Hur svårt är det? Lite aspekt att tänka på också, men inte mycket. Får väl bita ihop och göra den. Usch!

Till en annan grej som jag exploaterat duktigt på facebook - jag har köpt skor idag! Med en ganska redigt hög klack som gör mig ett par cm längre än pappa och mer än huvudet längre än mamsegull.

Me like ! ! !

X

Jag vet att det blir nästan olidligt mycket prat om kärlek och Jonatan och allt som hör där till, men jag kan inte hjälpa det, för jag tycker så mycket om honom. Trots att han är en riktig liten tjuris när han inte vaknat ordentligt så är han min älskling.

Vi gör oss inte så bra på bild tillsammans eftersom att vi alltid flummar ur, så jag bjuder inte på några bröllopsbilder, (de blev helt enkelt inte bra) men ett par andra godbitar som speglar oss lite bättre än de med kostym och finklänning.

I förmiddags när jag satt på 145:an mot Ljungby fick jag se 2 stora älgar stå och beta bredvid vägen. Kanske var där fler, men jag hann bara uppfatta två. Jag trodde knappt mina ögon, eller så trodde jag att jag hamnat på ett älgsafari. Hur som helst så är den där bussresan alltid väldigt mysig, (utom den gången då jag satt och var extremt kissnödig) och den går alltid väldigt fort.

Medan jag promenerade biten till Babes residens tackade jag Gud för att jag i sista stund fått insikt om hur jobbigt det skulle bli att bära en vanlig bag, och bytt ut bagen mot en rullväska. Trots detta uppköp blev jag ordentligt varm av promenaden och av att bära upp väskan tre trappor till lägenheten.

Kände mig inte alls som en fräsch och snygg resenär längre, utan som en smått klibbig och andfådd flickvän med stort behov av att snyta sig.

Till slut öppnar jag dörren till sovrummet, där babe ligger inrullad i sitt täcke och myser. Det är varmt. Det är instängt. Jag öppnar fönstret, drar av mig benens extrahud (strumpbyxor) och lägger mig på sängen.

*puss*

Jag powernapade med framgång och sitter, nu ganska pigg, framför datorn. Det är just i detta mitt problem ligger. I att jag sitter vid datorn. Datorn borde nämligen inte vara igång när jag skriver min lingvistikuppgift (den som skulle varit klar i fredags enligt min egen planering!!). Istället sitter jag och tjötar med Amanda och kan inte riktigt slita mig. Dags att slita sig! Puh, nu slet HON sig, då kan jag också göra det. Heja lingvistiken! Heja Jonatan som spelar innebandy ikväll!

Jag längtar till torsdagkväll när jag ska packa min väska, jag längtar till fredagmorgon när jag beger mig till smålands skogar. SOM jag längtar! Nu ska jag dock väcka ilskan i mig och förinta toffeln för ikväll, den som har tagit en målmedveten students plats! *morr*

Hej lingvistiken!

Fokuserad Slow lyssnar på ryssarna.

foto: Dasja

Jag vill äta focaccia och dricka vin och hångla med Jonatan. Det kommer inte hända idag.

Bummer!

Min översättning går lite segt, men jag vet att den kommer bli klar. Det blir dessutom jobb både på lördag och måndag, så jag får se till att spika lingvistiken i slutet av den här veckan. Tack och lov så bör inte den här uppgiften ta alls lika mycket tid som den förra.

Och så fasar jag lite för bröllopet nästa helg. Eller där sa jag fel! Jag fasar inte för bröllopet i sig, jag fasar mer för att gå omkring i klackar en hel dag. Det lilla man går på bröllop dvs, tack och lov så sitter man ner den mesta av tiden, och DÅ åker skorna av vill jag lova. ;)

Back to studies.

Man kan stå på balkongen och kväva snyftningar, man kan låsa in sig på toa, man kan gömma sig under pläden. Jag har testat många ställen idag. Fick för mig att det skulle lätta om jag satte mig bakom Jonatan som spelade wow. Snusade lite i hans nacke och hans hår och fick genast en enorm klump i halsen. Det är tanken på att inte få känna den doften på 6 månader. Att inte få känna närheten av honom.

Jag måste sluta tänka på det, för det är inte ens säkert att jag åker iväg.

Och ändå hoppas jag att jag åker iväg. Jag vill så gärna.

Och jag hade aldrig kunnat kombinera båda delarna.

OM jag åker iväg, så lovar jag att stanna i Sverige sen. Där du är vill jag vara. Och du vet mycket väl varför.

Älskling

"Porrbelysningen" är på. Den röda lampan bakom datorskärmen i Jonatans vardagsrum. Jag har tittat på new moon och ätit en bit cheesecake. Det här är en långsam men behaglig födelsedagskväll. Födelsedagen är faktiskt över vid det här laget. Han jobbar, men han är hemma redan om fyra timmar. Att gå och lägga sig ensam i hans säng känns så underligt, och jag kan knappt somna eftersom att jag är spänd av förväntan på att han skall komma hem.

Det finns så mycket jag vill skriva, men jag kan inte. Inte nu.

Först vill saker bli sagda.

Snuff är här och jag är glad. hehe

Jag sitter på 604:an vid Mölnlycketerminalen och bussen rullar ut från hållplatsen. Det börjar regna. När vi passerar tunneln ser jag mig och Jonatan i hans bil på väg mot Ljungby. Vi krockar. Båda förs till sjukhus. Jag avlider av inre blödningar.

Är det någon mer än jag som brukar dagdrömma om sin egen död? Det händer att jag gör det lite nu och då när jag mår bra och känner mig avslappnad och tillfreds.
Nu känner jag mig mest konstig och knäpp.

och förväntansfull. För jag ska få en lillasyster! :)

Ösregn... och om 10 minuter skall jag ut till bussen.

Jippie?