Onsdag
Idag knallade jag den gamla vanliga rutten till BVC med förväntan i bröstet. Edvins ytterst blygsamma viktökning förra veckan skulle utvärderas idag efter lite tillmatning med ersättning på kvällarna om han inte verkade bli nöjd.
När jag såg siffrorna på vågen blev jag tyvärr varse om att han gått
NER i vikt. Vilket bakslag! Sköterskan blev förvånad och ställde lite frågor om amningen och om jag tycker mjölken räcker till. Det går ju upp och ner det där, svarade jag tafatt och hon vände lillen på mage för att se hur mycket "go" det var i honom. Han visade upp sin starka nacke och krypreflexerna med bravur och smilade mot henne. Så långt var ju allt bra. Vi kom överens om att han skall få mer ersättning, minst ett par mål om dagen och så utvärderar vi på tisdag igen.
Jag blev så ledsen när det framkom att han inte får den näringen han behöver, jag har liksom trott att jag kan ge honom det han behöver, och så visar det sig att så inte är fallet. Hemsk känsla - stackars barn! Så på vägen hem köpte jag ersättning och när jag kom hem kände jag mig lite småusel för att jag inte ens med hjälp av amningsnappen kan ge honom tillräckligt med mat. Efter att ha googlat lite på "amningsnapp" fick jag insikt om att det är fler som använt amningsnapp hela amningsperioden och att det inte är något fel med det. Det muntrade upp mig litegrann.
Och jag har ju läst tusen gånger minst om det här "duktig mamma-syndromet" där man ska helamma och allt skall vara så naturligt och funka problemfritt, och jag
vet att det inte funkar så för majoriteten, och att man inte skall lägga skuld på sig själv om allt inte klaffar. Jag vet med mitt huvud, men känslan är svår att stoppa.
Och som Rut skrev till mig på viber innan idag: "Ja men en del tankar och känslor man får när det gäller ens barn kan man ändå på det teoretiska planet förstå och redogöra för sig själv att så är det ju inte, men det kan likväl kännas så minsann"
Fredag
(Mera amningstjat i detalj - hoppa över detta om du vill)
Vaknade med sprängande bröst imorse, de var ju inte helt urmjölkade när jag gick och lade mig på grund av att skrutten fått ersättning kvällen innan, så det var ju förväntat. Värst var vänstern - som vanligt! Så första etappen blev fröken vänster! Sedan tog Jonatan blöjbytet medan jag åt lite och förberedde för sängamning (handdukar, kräklappar, amningsnapp och hela köret). Vänsterbröstet sprängde inte längre men var lite "halvhårt", högern var nu i större behov av att tappas ur lite så morgonamning/sömn blev på höger sida. Jag brukar inte flytta mig eller bebis när jag sängammar eftersom att jag inte vill väcka Jonatan i onödan. Så - runt 10-tiden vaknade jag med en sprängande vänster igen. Alldeles öm. Efter ordentlig amning kändes det fortfarande ömt på vissa punkter på bröstet och framåt lunchtiden kände jag mig även lite öm i kroppen, som när man har lite feber ungefär. Så känns det fortfarande och klockan är 22.43.
Jag skall testa att mjölka ur vänstern lite innan jag går och lägger mig nu samt kolla om jag ens har feber. Blir nog en alvedon och bums i säng! Lillen sover redan gott.
Godnatt!
